Det tror i alla fall männen som gjort till sin uppgift att hitta den 2000-åriga klenoden.
– Jag vill att gotlänningarna ska få reda på sanningen, säger Donald Forsberg.
Gotlands Tidningar kan i dag avslöja identiteten på privatspanarna bakom jakten på Havorringen, som stals från Gotlands museum 1986.
Donald Forsberg, dykare och före detta IB-agent, har intresserat sig för ringen ända sedan den försvann. Till sin hjälp har han bland annat Bertil Bonnevier, pensionerad narkotikaspanare, som är närmast säker på att det finns personer som vet mer än de hittills berättat för polisen.
Övertygad
– Någonstans finns information, det är jag övertygad om. Det finns flera personer som inte lagt alla korten på bordet, säger han.
I mars kom de genom kontakter över stora mängder material som tillhört den avlidne man som många menar stal ringen från sin monter på museet. Donald Forsberg körde då över staplar av kartonger i en flyttbil till Gotland. Nästan lika mycket finns kvar på fastlandet och ska transporteras över till ön i ett senare skede.
Materialet har de hyst in i en ladugård någonstans på den gotländska landsbygden, på ett loft som ägaren ställt till förfogande.
GT har fått tillstånd att besöka gården under förutsättning att platsen inte röjs.
– Vi vill helt enkelt undvika skadegörelse, säger Donald Forsberg.
”Vårdslöst av museet”
Privatspanarna delar uppfattningen att den avlidne mannen tog ringen, men menar att det aldrig var fråga om någon egentlig stöld. Mannen försökte istället föra undan ringen för att förekomma en eventuell riktig tjuv.
Havorringen låg först i en liten säkerhetskassun som skruvats fast i montern, men av estetiska skäl togs kassunen bort. Som en markering och för att skydda museets välkända klenod tog mannen ringen, hävdar Donald Forsberg och Bertil Bonnevier.
– Museet var vårdslöst som lät detta ske. De borde ha varit medvetna om att det fanns de som var förbannade över att kassunen togs bort och att en stöld var nära förestående, säger Bertil Bonnevier.
Mannen som antas ha tagit ringen var inte anställd vid museet men arbetade i branschen och hade tillgång till lokalerna.
Sedan i våras går den tidigare narkotikaspanaren tillsammans med den före detta IB-agenten och ytterligare en person igenom pärmar med papper, brev, böcker och annat som möjligen kan ge en uppfattning om vad som hände Havorringen.
– Inte ens böckerna är oväsentliga. Det kan ju ligga ett papper instoppat mellan bladen. Den här mannen var noga med att föra anteckningar, konstaterar Donald Forsberg.
Bertil Bonnevier håller med:
– Han skrev mycket och det vore märkligt om han inte gjorde en anteckning om var ringen tog vägen.
Inget är bevisat
Gun Westholm, antikvarie vid museet, säger att de också vill titta på innehållet i lådorna, eftersom det i andra polisutredningar kommit fram att det fanns annat stulet god från museet hos den avlidne mannen.
– Alla verkar övertygade om vem som tog Havorringen, men inget är bevisat.
Vad säger du om teorin att det fanns fler personer i kulisserna?
– Jag vill verkligen inte sälla mig till dem som spekulerar i detta, säger Gun Westholm.
Stölden preskriberades 1996, och för att polisen ska kunna ta upp en ny utredning krävs en annan brottsrubricering. Grovt fornminnesbrott ligger närmast till hands, säger Roger Björkander vid kriminalpolisen på Gotland.
Han uppskattar privatspanarnas initiativ:
– Det är lovvärt att de engagerar sig. Det är ju inte vilket gammalt mynt som helst som är borta, det är en del av vårt kulturarv.