Nu vet de hur livet har gestaltat sig vid Kvie 1:2 i Eksta

Thyra Olofsson vid Kvie i Eksta hade inga arvingar. Länsmuseet ärvde gården när hon gick bort.
Här fanns allt kvar, berättar Birgitta Zerpe från Fornsalen.
Man beslutade snart att huset skulle säljas, men museets personal gick naturligtvis igenom alla inventarier och det föll på Birgittas lott att se över alla papper.
Det fanns papper överallt. Jag drog ut en låda och hittade papper från 20-talet längst in, sedan har det bara fyllts på. Jag tror faktiskt att man sparade varje kvitto. Det var ingen ordning förstås, men just för att det var så komplett så var det också mycket spännande.
Fornsalen har inga resurser att sortera upp ett så omfattande material som det var frågan om här. I stället har fem studenter på högskolans humanistprogram åtagit sig att göra jobbet.
Drygt arbete
Bortåt 700 timmar tog det för Ann Gullin, Charlotte Johansson, Kristina Gottberg, Martin Gardelin och Ivona Szkoluda att läsa och sortera allt. Belöningen blev en god inblick i generationernas liv vid Kvie.
Det har varit otroligt kul, tycker Ivona Szkoluda.
Jag har aldrig träffat de där människorna, men i dag känns det som släktingar, förklarar Charlotte Johansson.
Kvie 1:2 i Eksta kunde förr kallas för "en medelstor gård", men skulle med dagens mått mätt mest betecknas som en hobbygård med sina 15 hektar åker och 20 hektar skog. Här var djurhållningen den huvudsakliga inkomstkällan. Får, grisar, höns och ett tiotal kor fanns på gården. På 30-talet hette några av korna Stjärna, Blenda och Rosa.
Kornas namn hittar vi på ett tuberkulinprov från 1937. Oviktigt för eftervärlden kanhända, men när det sätts in i sitt sammanhang så blir det intressant. Liksom prislistan för vin och sprit från 20-talet, utbetalningarna från mejeriet, bouppteckningen från 1780-talet, deklarationer som redogör för vilken hjälp man tagit in utifrån under årens lopp, räkningar, kvitton, reklamblad och språngbevis. När torra noteringar läses tillsammans med livfulla brev som skickades till Kvie och utkast till tal som skulle hållas i livets alla skiften så får siffrorna liv.
Skrev hem efter nya skor
Generationerna avlöste varandra vid Kvie, men här växte det också upp barn som sedan gav sig ut i världen. Ett av dem var Gustav, som föddes vid Kvie år 1882. Medan den yngre brodern tog över gården så fick Gustav studera.
Han var vid sekelskiftet en av få bondsöner på läroverket i Visby och han skrev hem till Eksta efter pengar till nya skor ("det är inte tillåtet att ha söndriga skor på läroverket"). Gustav studerade i Uppsala, gifte sig, fick sin första läkartjänst i Kalmar och blev till slut överläkare i Borgholm på Öland. En av hans patienter sommartid var Gustaf V, som sommarbodde på Solliden och dit hände det att Gustav bjöds på lunch.
Dog på 50-talet
Gustav själv, men även hustrun och senare också hans hushållerska skrev brev hem till föräldrarna i Eksta. Gustav avled på 50-talet, men hushållerskan höll korrespondensen vid liv ända fram till 1962. Så får man i breven från klass-resenären Gustav ett titthål in i en annan värld.
Gårdsarkivet från Kvie i Eksta kommer att behållas i det skick det har. Nästan ingenting har kastats och det tycker studenterna som har läst hela materialet är mycket klokt:
Ett reklamblad från ICA berättar en del om hur damen som sparade dessa papper var. Gårdsarkivet är resultatet av generationers sentimentala sparande och det ger en bild av en familj med känsla för rätt och ordning och kanske med en rädsla för att inte bli trodd, men arkivet visar också den stolthet som man kände för sin egen och gårdens historia, säger Martin Gardelin.