Regionstyrelsen sade i går ja till två motioner om politikerpensioner. Båda går i korthet ut på att villkoren ska ses över så avgångsvederlaget inte bara fungerar som ett skyddsnät, helst tidsbegränsat, utan också som ett stöd för att få ut arbetslösa politiker på den vanliga arbetsmarknaden. Det kan innebära coachning, utbildning och andra insatser.
Vid gårdagens presskonferens tyckte regionrådet Lena Celion (M) att det kändes bra att regionen också kan hjälpa ex-politiker till nytt jobb.
Trygghet
Om de vill ha den hjälpen, vill säga.
- Ja, och om inte arbetsförmedlingens insatser skulle visa sig tillräckliga, menade hon.
Men varför ska regionen, som före detta arbetsgivare, lägga resurser på att agera arbetsförmedlare?
- Politiker är ett utsatt yrke. Man vet aldrig när man blir utan jobb, sade Lena Celion.
Det föranledde en liten diskussion om dels att politiker ju just därför har ganska bra löner, dels att otryggheten i verkligheten är tämligen liten. Snarare vet ju varje politiker att uppdraget är tidsbegränsat. Allra helst på Gotland, där väljarna brukar ordna maktskifte vart fjärde år...
Till sist konstaterade Åke Svensson:
- Vad det egentligen handlar om är att vi inte vill behöva betala politikerpension hur länge som helst.
Så "stödet" är inte en liten knuff i ryggen, utan mer en spark i häcken?
- Ha ha, så kan man kanske säga!
De nuvarande reglerna som antogs 2006 har kritiserats av alla partier för att vara alltför generösa.
Regionen har reserverat 22 miljoner kronor för politikerpensioner. Av dem är exempelvis 8,5 miljoner avsatta till Eva Nypelius (C), 4,3 till Björn Jansson (S), 3 till Hans Klintbom (C), 2,8 till Jan Lundgren (S), 2 till Sonia Landin (S) och 922 000 till Åke Svensson (S).
Fotnot: Båda motionerna avgörs slutligen av regionfullmäktige.