I regionens nya riktlinjer gällande friskvård går att läsa att man ska vara en hälsofrämjande organisation. En del i detta är att man sedan den första januari i år har höjt friskvårdsbidraget från 1 200 kronor per år till 3 000 kronor per år. Dessutom har alla anställda rätt till en friskvårdstimme per vecka.
Men verkligheten verkar vara någonting annat. Inom utbildnings- och arbetslivsförvaltningen, UAF, vittnar medarbetare om att man helt enkelt inte blir beviljade någon friskvårdstimme eftersom schema och grupper inte tillåter så. Pia Malmros är ordförande i fackförbundet kommunal på Gotland och bekräftar att friskvårdstimmen inte kan nyttjas av alla.
– Ja, det här är ett problem som vi är medvetna om. Vi har därför tagit upp det i den Centrala samverkanskommittén, CSK, där vi påtalat att avdelningen kopplat mot förskola där medarbetare som arbetar i barngrupp inte kan nyttja sin friskvårdstid, säger hon.
Vidare förklarar Pia Malmros att det även finns yrkesgrupper inom hemtjänst som inte heller får förutsättningar att ta ut friskvårdstimmar. I CSK möts fackliga företrädare och arbetsgivarrepresentanter träffas.
– Vi ser väldigt kritiskt på att man utestänger stora delar av en yrkesgrupp från en sådan här satsning. Samtidigt ser vi att sjuktalen i dessa är högre och att man redan kämpar med att få verksamheten att gå runt. Det är allvarligt, konstaterar hon.
Vilka argument har ni från facket fått till att man inte följer de nya riktlinjerna?
– Det man har lyft är att man inte har ekonomiska förutsättningar, det är ett argument. Ett annat är att det inte går för verksamheten. Man vill inte se på lösningar helt enkelt.
Lotta Israelsson, Region Gotlands HR-direktör, menar att eftersom de nya riktlinjerna började gälla vid årsskiftet är det ännu för tidigt att utvärdera.
– Vi har ju precis fått de nya riktlinjerna som ersätter de från 2006. Nu ser vi att en förmån i form av ersättning är bra, vilket ger förutsättningar och skapar attraktionskraft, men tiden är då man rör sig för återhämtning. Visst finns det utmaningar från början att helt kunna ta ut friskvårdstid. Vår ambition är att man i högsta möjliga mån ska kunna ställa om och att verksamheter ska göra anpassningar.
Vad tänker du om att en hel yrkeskår inom UAF undantas att nyttja hela friskvården?
– Det är ingenting som jag har hört. Det behöver man i så fall fånga upp på något sätt inom den förvaltningen. Det är inte uttalat något om att det skulle vara ett generellt nej till friskvårdstid, vad jag vet.
Men det här är något som de fackliga representanterna har tagit upp på ett CSK som både du och regiondirektören var närvarande vid?
– Jo, men att det skulle vara generellt nej för en förvaltning, det känner jag inte igen. Jag tänker att man är orolig att det inte ska gå att ta ut friskvårdstiden och då pratade vi om att vi behöver förändra arbetssätten och se till att rusta verksamheterna så det går. En oro från facken lyftes fram på det mötet.
Torsten Flemming, utbildningsdirektör, vill heller inte han kännas vid att det finns något uttalat nej från att nyttja friskvårdstid om man arbetar inom vissa delar av UAF.
– Nej, det stämmer inte. Det är en ny policy som gäller alla. Det är 3 000 kronor i förmån, sen kan det vara svårt för till exempel förskolelärare att ta ut tiden, man får ha lite lösningsfokus om man ska lyckas med det. Annars får man ta bidraget istället.
Hur arbetar ni för att fler ska kunna ta ut friskvårdtid inom din förvaltning, vilket ska eftersträvas enligt policy?
– Ja, men precis. Det är varje enhetschef, oftast en rektor som tillsammans med sin lokala fackliga medarbetare som ansvarar för hur man ska lösa det. Är friskvård något som är det sista man gör på fredagar innan man går hem, eller spelar innebandy, kanske springer. Att göra något tillsammans kan vara ett alternativ. Men det ska gå att lösa tillsammans med sin närmaste chef.