I början av januari 2010 gjorde Cecilia Schelin Seidegård sin första arbetsdag som landshövding på Gotland. Sommaren 2015 beslutade regeringen att det sexåriga förordnandet skulle förlängas med tre år, från januari 2016.
Vid årsskiftet lämnar alltså Cecilia Schelin Seidegård sin tjänst efter nio år på jobbet – men det är fortfarande oklart om hennes efterträdare hinner utses i tid.
Trots att det endast återstår drygt fyra månader av hennes tid på posten säger civilminister Ardalan Shekarabi (S) att det fortfarande är oklart när rekryteringen startar.
Men klart är att det kommer att dröja till efter valet.
– Det blir nästa regering som ska utse en ny landshövding på Gotland. Landshövdingen är regeringsmaktens främste ställföreträdare i länet, det är en viktig post, understryker han.
Det förekommer att det blir glapp i skiftena mellan landshövdingar i landet, och då kan regeringen exempelvis förordna länsrådet som vikarie.
I januari i fjol slutade landshövdingen i Västra Götalands län, Lars Bäckström, och det dröjde ända till augusti innan efterträdaren Anders Danielsson valdes av regeringen. Det var för lång tid, medgav Ardalan Shekarabi efteråt.
Och det kan bli förseningar även i Gotlands fall, meddelar han nu. Skälet uppges vara valet till riksdagen 9 september.
– Det varierar hur lång tid en rekryteringsprocess tar. Valet innebär att det kan finnas en risk för fördröjningar. Om en ny landshövding inte utsetts innan årsskiftet kommer regeringen att förordna en vikarie, säger Ardalan Shekarabi.
GT har tagit del av kravlistan när nya landshövdingar ska väljas. Bland annat ska personen ha goda ledaregenskaper, kunna skapa kontaktnät, ha kunskaper om samhällsorganisationen och erfarenhet av samhällsfrågor.
Sedan början av 2015 har den sittande regeringen utsett hela 18 landshövdingar under mandatperioden.
Av dessa är sju kvinnor och elva män. Dryg hälften har en bakgrund inom toppolitiken, bland de övriga finns före detta generaldirektörer och företagsledare. Samtliga utom tre är födda på 1950-talet. Övriga föddes under första halvan av 1960-talet.
Är det väsentligt att landshövdingarna har en koppling till länet där de ska verka?
– Ja, det är väsentligt men inget krav, säger Ardalan Shekarabi.