Nyfött intresse för slakt- avfall ger många vinster

Visbyslakteriet producerar årligen drygt 4 300 ton slakteriavfall. För närvarande kan bara en liten tas tas omhand på Gotland. En del rötas vid reningsverket i Visby hamn, och en del säljs som foder till minkfarmen i Lummelunda. Resten av avfallet måste transporteras till fastlandet. Vid Stenstorp i Västergötland tas det om hand. Den del som kan användas inom livsmedelsproduktionen körs till en anläggning utanför Lund. Resten fraktas till förbränning, bland annat i Karlskoga.
Hur mycket Visbyslakteriet betalar för att bli av med avfallet vill chefen Kurt Hallbom inte säga. Swedish Meats förhandlar för närvarande med Geab om leveranser till den planerade sopförbränningsanläggningen vid Österby i Visby, och att avslöja sina nuvarande kostnader är känsligt med tanke på förhandlingsläget.
<span class=MR>Andra alternativ</span>
Om Geab bygger sin anläggning kommer slakteriavfallet att brännas och energin tas om hand på fjärrvärmenätet. En första utredning om anläggningen blev klar den här månaden, och enligt tidplanen kan sopförbränningen starta hösten 2007.
Men det finns bättre lösningar, tycker Magnus Ahlsten i Alva som är en av pionjärerna i den nybildade Gotlands biogasförening. Föreningen hade vid starten ett 20-tal medlammar, och bland dem finns att tiotal lantbrukare som är intresserade av att bygga biogasanläggningar hemma på sina gårdar. Man har varit i kontakt med Swedish Meats, eftersom slakteriavfall är lämpligt att röta tillsammans med gårdens gödsel.
En gårdsanläggning ger metangas till uppvärmning, men gården kan även bli elleverantör och dessutom kan gasen användas som fordonsbränsle.
Anna Lindberg, Sweco Viak, har beräknat att den gotländska biogaspotentialen är cirka 400 GWh. Om den energimängden utvanns som drivmedel skulle en stor del av öns fordonspark kunna köras på biogas.
Men det är enklare att använda gasen till uppvärmning och elproduktion.
Det finns många sådana anläggningar i Tyskland och Danmark. I Danmark är bönderna garanterade 70 öre per kilowatt, och en anläggning kan skrivas av på 3-5 år, berättar Magnus Ahlsten.
<span class=MR>Föråldrad lösning</span>
Han tycker att planerna på förbränning som Geab har redan är föråldrade.
Ekonomiskt är det kanske en bättre lösning i dagsläget, men jag tror att skatt på sopförbränning kommer att göra det dyrare, säger Magnus Ahlsten.
Skatt på sopförbränning har diskuterats flera gånger i riksdagen. När frågan senast var uppe var det inte bara miljöpartiet som krävde beskattning, utan även representanter för folkpartiet och vänsterpartiet.
Ur miljösynpunkt är rötning bättre än förbränning, anser Magnus Ahlsten.
Med en biogasanläggning bibehåller man kretsloppet. Man kan först utvinna energi och sedan kan man återföra näringsämnen till naturen. Med en förbränningsanläggning får man aska som restprodukt, och den måste deponeras, säger han.
På fastlandet finns flera stora anläggningar i drift för rötning av slakteriavfall, bland annat i Uppsala, Helsingborg, Kalmar, Linköping, Kristianstad och Skövde. I Skövde finns den enda anläggningen som drivs med enbart slakteriavfall. Anläggningen är än så länge bara i provdrift, men ska kunna ta emot 10 200 ton slakteriavfall per år, och leverera 8 000 kubikmeter gas per dygn.
Energin från anläggningen ska i första hand användas i värmeverket, men man levererar redan nu gas till fordonsdrift.
Vi har cirka 35 bilar som drivs med biogas, men målet är att vi ska ha 400, säger Stig Johansson vid Skövde kommun.
Skövde kommun äger anläggningen, som är ett led i "Hållbart Skövde" som ska ge ett ekologiskt hållbart samhälle.
Fördelen med rötningen är att man får en näringsrik restprodukt som bönderna kan lägga på sina åkrar, säger Stig Johansson.
Staten ger bidrag till rötningsanläggningar. Skövde kommun investerade 13,6 miljoner kronor, varav 4,5 miljoner kronor var statsbidrag.