Bråket handlar om Länsstyrelsens förslag till 26 nya Natura 2000-områden, som har fått kritik från flera håll. Dels för att det skulle lägga en död hand över kalkindustrin, men också för att förslaget har tagits fram utan dialog och alldeles för snabbt.
I insändaren som landshövdingen, högsta chef för länsstyrelsen, skrev bemöter hon kritiken genom att peka ut vissa personer och argumentera mot deras påståenden. Något som nu flera av de namngivna reagerar mot. Eva Nypelius (C), Lars Thomsson (C) och Anna Törnfelt (LRF) skriver under rubrken "Behov av en respektfull debatt" att landshövdingen höjer rösten i stället för att argumentera för sin sak.
Politikernas svar till Landshövdingen
Behov av respektfull debatt
Det brukar sägas att när argumenten tryter, kan man alltid höja rösten. Vi upplever att det är just det Landshövdingen gör i sitt debattinlägg om Länsstyrelsens förslag angående Natura 2000.
Att som myndighetschef för Länsstyrelsen peka ut olika företrädare personligen angående den remissdiskussion som nu är, känns för oss mycket märkligt. Kritiken mot förslaget är massiv från olika håll och riktar sig framförallt mot själva processen. Regeringen gav den 9 januari 2014 ett uppdrag till Länsstyrelserna att åtgärda de brister i Natura 2000-nätverket som EU-kommissionen pekat ut samt ta fram bevarandeplaner för de redan utpekade områdena där det saknas.
Enligt direktiven från Naturvårdsverket i april gällde det tumlare och havsgrottor för Gotlands del. Varken EU eller Regeringen har alltså krävt det omfattande förslag som länsstyrelsen nu tagit fram. Vi konstaterar därför att man tagit fram ett mer omfattande förslag än vad regeringsuppdraget kräver och dessutom helt utan dialog med markägare och berörda. Det är detta som upprör oss och då måste det vara tillåtet att vara kritisk i remissvar och uttalanden utan att bli anklagade för både det ena och det andra.
Landshövdingen bortser i sitt svar helt från att utpekande av områden för nationellt identifierade brister ska ske i nära samarbete med markägare. I Naturvårdsverkets riktlinjer står ”För nationellt utpekade identifierade brister är positiv markägarförankring särskilt betydelsefull för urvalet av områden” Naturvårdsverkets riktlinjer talar också om "största möjliga öppenhet". Länsstyrelsens eget motto är just dialog och helhetssyn. Trots detta landar man i ett förslag utan vare sig öppenhet, dialog eller helhetssyn. Markägare känner sig överkörda och förslaget får stora konsekvenser för sysselsättningen på Gotland.
Vi ifrågasätter också på vilket sätt det vetenskapliga underlaget är framtaget. I länsstyrelsens förslag är karsthällmarker främst lokaliserade på norra Gotland. I exempelvis SGU:s rapport från 2009 är karsthällmarker främst representerade runt Visby och på mellersta Gotland. Varför länsstyrelsen med sitt förslag framförallt föreslår de områden som är aktuella för kalkbrytning på norra Gotland saknar vi en analys över.
Länsstyrelsen är statens förlängda arm och finns här på ön för att väga samman olika statliga beslut i en helhetsbedömning för Gotlands bästa. Det hade därför varit att vårda länsstyrelsens uppdrag att peka på konsekvenserna av förslaget. Vi tror att även regeringen är intresserad av den analysen när större delen av svensk kalk-och cementproduktion försvinner. De kompletteringar som EU kräver skall ske på vetenskaplig grund men övriga förslag till nya områden måste ske i dialog och även inkludera en analys av vad detta betyder för utvecklingen på Gotland.
Vi hade önskat att Landshövdingen istället för att insinuera i ett debattinlägg hade ägnat sin tid åt att i sak bemöta den massiva kritik som nu framförs från många håll. Vi hoppas nu att Länsstyrelsen tar till sig av de remissvar som inkommit och i detta läge inte gör mer än vad EU krävt. Därmed kan vi få tid till en respektfull dialog innan ev nya förslag för nationella kompletteringar tas fram.
Anna Törnfelt Eva Nypelius Lars Thomsson