?Nytt? ögonvittne till ryska invasionen 1808

Ett hittills okänt ögonvittne till ryssarnas invasion av Gotland 1808 har överraskande och plötsligt ?dykt upp? nästan 200 år efter händelsen. I en gammal anteckningsbok, som tillhört Fäi-Jakå i Lau och som nyligen hittats i David Ahlqvists byrålåda, beskriver 15-årige Olof Olofson från Havdhem hur han tvingades följa den ryska hären mellan Grötlingbo och Alva.

Gotland2004-12-15 06:00
Det är David Ahlqvists dotter Lena Axelsson som hittat den gamla anteckningsboken gömd i en låda som tillhört David Ahlqvist. På bokens pärm stod ?Anteckningar No 3. Tillhör Jakob Karlsson Fie i Lau?
Jakob Karlsson, kallad Fäi-Jakå, var bonden som skrev brev till läraren och forskaren Masse Klintberg och som gav underlag till den ordbok över Laumålet som kom ut på 1980-talet. Hur en av hans anteckningsböcker hamnat hos David Ahlqvist är okänt.
I boken finns en rad uppsatser, bland annat om Nationalbeväringen och en rad historier kring strandbruk, kring ordspråk och om Di sma undar jårdi. Och, som sagt, en ögonvittnesskildring av ryska invasionen 1808.
Den som berättar för Fäi-Jaku är Olof Olofson från Snevide i Havdhem. Han var bara 15 år när ryssarna anlände till Gotland, men när amiral Bodisco beordrade Havdhem-bönderna att ställa upp med hästar som var Olofs far sjuk och han fick själv ta hästarna till den ryska militärstyrkan och följa med den från Grötlingbo till Alva.

Inget försvar
Olof Olofson berättar bland annat hur Grötlingbo-prästen Lars Åkerman red ner till ryssarnas landningsplats och berättade att Gotland saknade försvar. Eller som Olof Olofson citerade Åkerman: ?Jär finns innt försvar äut´n lanndä jär Er givä? .
Olof Olofson berättar också hur en rysk soldat hotade honom med en piska, men han klappar ryssen på bröstet och säger ?därs good därs good? ? och då stoppar ryssen tillbaka piskan i bältet
Olof berättar också hur gotlänningar från angränsande socknar samlats i Havdhem för att se på fienden. Gotlänningarna bar vapen som bestod av:
?ykksar u käutklåbbår me lang skafft, u påkar u stakar u.s.v. Käutklåbbår med lang skafft, sum mässt tillhårrd Näsboar, var bislagnä me vass stor hässkospäik u var väl de bäst vapni...?.
Vid prästgården i Alva lyckas Olof fly från ryssarna. Han rider omkull två ryska officerare och man skriker och viftar med sablarna efter honom men han lyckas komma undan.

?En konstig känsla?
Lena Axelsson vet inte hur hennes far kom över anteckningsboken men gissar att det skedde i anslutning till att man startade Gutamålsgillet 1945.
? Man fick ju en konstig känsla i magen när man hittade boken och läste texten. säger hon.
Hon presenterar nu delar av Olof Olofsons berättelse i senaste mumret av Hembygdsförbundets tidning Spördagar (redaktör Laila Press), och dessutom har hon lagt ut hela Olofs berättelse på sin hemsida om David Ahlqvist.
??Kanske kan jag också lägga ut de övriga berättelserna ur anteckningsboken, säger hon.
Vad som skall hända med anteckningsboken har hon ännu inte bestämt, men hon planerar ta kontakt med Sven Håkansson i Göteborg som skrivit rent Fäi-Jakås brev, varav en del kom ut i trck för några år sedan.Där finns dock inte berättelsen om Olof Olofson med.

Olof var 98 år?
Fäi-Jakås anteckningsbok är inte daterad men med hjälp av bland annat priset på boken (1:25) gissar Lena Axelsson att anteckningarna gjordes 1891. Då skulle Olof Olofson, som var född i Havdhem 1793, ha varit 98 år när hans skildring skrevs ner av Jakob Fäi?Jakå Karlsson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om