Och här är ett annat lyxigt kryssningsfartyg

"Några fartyg blir legendariska. Skälen härtill kan vara många. Svenska Amerikaliniens första "egna" Kungsholm var ett sådant skepp, främst känd för sin eleganta inredning. Första "egna" ja, 1923-24 hyrde man från Holländska Amerikalinjen ångaren Noordam. Hon fick i chartern namnet Kungsholm. I fortsättningen handlar det om motorfartyget Kungsholm byggd i Hamburg och levererad 1928. Motordrivna passagerarfartyg var på tjugotalet något nytt. Amerikaliniens första nybygge 1925 Gripsholm hade dieselmotorer. Hennes maskineri visade sig vara driftsäkert och ekonomiskt. Rederiet valde därför samma typ av huvudmaskiner för Kungsholm, som fick motorer på 18000 hästkrafter, lite starkare än Gripsholms.
Kungsholm var 181 meter lång, 23 meter bred och mätte drygt 21200 ton brutto. Dagens färjor till Gotland är större än dåtidens "oceanfartyg". Visby är 15 meter längre, 2,5 meter bredare och på 29700 ton. Tala om utveckling! Ångaren Drotten, dåtidens bjässe i Gotlandstrafiken, var en knatte i jämförelse med Kungsholm. Drotten, byggd 1928, var 56 meter lång och 9 meter bred. Hon var en föregångare med konstnärlig prägel på inredningen, främst av konstnären Yngve Lundström och textilkonstnären Elsa Gullberg.

Åtskilda klasser
Kungsholm hade plats för 1 544 passagerare i tre klasser. Omkring 150 reste i första klass, cirka 450 i andra och återstoden i turistklass. Åtta däcksplan stod till passagerarnas förfogande. Det fanns stor simbassäng, matsalar, affär, bibliotek, sällskapsrum och naturligtvis hytter. Klasserna levde helt åtskilda under de åtta dygn långa resan mellan Göteborg och New York. Fartygets planering tillät sammanslagning av de två dyrare klasserna under kryssningsresor.
Kungsholm seglade på Nordatlanten 1928-39. Därefter sysselsattes hon med kryssningar från USA i tre år. Då USA inträdde i andra världskriget övertogs hon av den amerikanska krigsmakten och förvandlades till trupptransportfartyg. Amerikalinien återfick henne, i ett bedrövligt skick, 1947. Hon reparerades och sattes i trafik för dotterbolaget Home Line. Före upphuggningen 1964 i Spanien, hade hon dessutom fungerat som hotell några år.

En ny stil
De stora passagerarfartygen, då som nu, var utmaningar för skeppsbyggare och arkitekter. Att inom ett fartygsskrov rymma maskineri, kök, mässar, hytter och offentliga utrymmen med de ramar teknik, ekonomi, säkerhetskrav och naturkrafter sätter, är svårt.
Kungsholm fick det bästa både i teknik som inredning. Hon ritades i mitten av tjugotalet. Jugend och nationalromantik hade gått i graven. En ny stil "art deco" växte fram efter den stora Parisutställningen 1925. Mycket av idéerna i "art deco" omplanterades i svensk form vid inredningen av Kungsholm.

Av högsta klass
Om fartygets inre utformning har konsthistorikern Anna-Marie Ericsson skrivit en nyutkommen bok "MS Kungsholms inredning". Läsaren får först en kort rekapitulation av skeppets historia. Återstoden ägnas åt det arbeta båtens arkitekt Carl Bergsten utförde tillsammans med konstnärer och konsthantverkare. Här deltog allt från målare och skulptörer till snickare och mattvävare. De publika utrymmena genomgås klass för klass. Texten ledsagas av många illustrationer. Ritningar, teckningar och fotografier visar en väl genomförd tjugotalsmiljö. Svensk inredningsarkitektur och svenskt konsthantverk av högsta klass blommade vid skapandet av Kungsholms inre.
Då elvaårige Jan Myrdal reste med Kungsholm tillsammans med sina föräldrar Gunnar och Alva 1938. Hans ögonvittnesskildring av livet i första klass citeras av och till.

Men besättningen?
Boken "MS Kungsholms inredning" är av stort intresse både för de maritimt som konsthistoriskt intresserade. "Art deco" och dess svenska variant "Swedish grace" får en god genomlysning. Skillnaden mellan lyxen i första klass och de mindre påkostade faciliteterna i turistklass framgår klart.
Ett av kapitlen heter "Palats med förbjudna dörrar". Dörrarna var stängda mellan de olika klasserna. Stängda var de även mellan passagerare och besättning. Tyvärr nämns inget om besättningen och dess förhållanden. Intentionen vid utformningen av passagerarinredningen var att skapa en miljö, där den kräsna publiken kunde trivas i åtta dygn. Hur såg det då ut i den omgivning där besättningen bodde och arbetade, oftast under betydligt längre perioder? Här borde det finnas mycket material att fortsätta forska i. Fartygshistoria lika spännande som den Ann-Marie Ericsson redovisat."