Offren på Hansa hedrades
? Vraket under oss är en gravplats där ingen människa varit sedan torpederingen, allt där inne är orört och där råder stilla frid. Leif Holmström var en av dem som i går var ombord på M/S Gotland för att hedra minnet av de 84 som omkom i Hansa- katastrofen för 60 år sedan. På haveriplatsen hölls en ceremoni och kransar och blommor från bland annat regeringen och riksdagen släpptes ner i havet.
? Här vill vi nu visa vår omtanke och hedra de omkomnas minne, och vi börjar med hoppets ankare, sa biskop Lennart Koskinen som ledde ceremonin ute på det kalla däcket.
Leif Holmström, som länge arbetat för att den här ceremonin skulle bli av, lämpade överbord ett ankare med texten ?Fridlyst gravplats. Till minne för dem som här omkom i gryningen 24 november 1944. Må de vila i frid?:
På en annan krans stod det: ?Våra tankar går i denna stund till de omkomna och de som stod dem nära?. Undertecknat Sveriges Regering.
Också Riksdagen, Rederi AB Gotland, Försvarsmakten och SEKO Sjöfolk lade ned kransar i havet, och därutöver kom en del anhöriga och andra med kransar och enstaka blommor som spreds över vattnet och över vraket.
Till morfar och farfar
Kusinerna Margareta Lyth och Roland Angelöw släppte ned en krans till farfars respektive morfars minne.
? Min morfar Adolf Lyth var andrestyrman ombord och stod på bryggan när torpeden kom. Bilderna från vraket visar att han hann slå back på maskintelegrafen, sedan slängdes han ut i havet. Arne Thuresson, den ende i besättningen som överlevde, har berättar hur han såg morfar flyga i luften och hamna i vattnet. Men med den tjocka pälsen och i det kalla vattnet hade han inte en chans, berättar Roland Angelöw.
Vid ceremonin fanns också de tre syskonen Margareta, Birgitta och Ingemar Lindaräng, vars far metodistpastorn John Olsson var en av de omkomna.
? En fin högtid, men varför talas det aldrig om VARFÖR Hansa torpederades. Jag tror inte på ett misstag, utan det var en medveten, planerad krigshandling. Idag borde man kunna få ett svar på det, men ingen tycks bry sig, säger Ingemar besviket.
En sång till pappa Jens
Ceremonin på däck hade föregåtts av en minnesstund i aktersalongen där biskopen talade och kyrkoherde Lennart Kinnander läste poemet ?Gotland i sorg? av Anna Edlund.
Kören Nonetten sjöng en del sånger och Jarn Josefsson sjöng flera solon, bland annat ?O store Gud? till ackompanjemang av Erling Lindvall. Göran Ringbom sjöng en egen sång som han skrivit till minnet av sin pappa Jens, som var lättmatros i Hansa och en av de som omkom.
? Det här är ett uruppförande, men bara nästan, sa han och berättade hur SVT fått honom att sjunga sången i sitt morgonprogram.
I anslutning till högtiden visades också SVT:s dokumentärfilm om Hansa, samma film som senare på kvällen visades i TV1.
En stark stund
... fiskaren Karl Einar Adolfsson, affärsbiträdet Elisabet Edla Johanna Fransson, grovarbetaren Johan Erik Larsson, maskineleven Erik Johan Oskar Söderberg...
En stund som kändes mycket stark kom när Lennart Kinnander läste upp namnen på samtliga omkomna. En stillsam uppläsning som ackompanjerades endast av ljudet från fartygets maskiner och vågorna där utanför.
Flera ?Hansa-veteraner? fanns med ombord som Calle Smitterberg från Visby som arbetade ombord i Hansa redan på 30-talet och Yngve Ahlgren från Ljugarn som mönstrade av Hansa året innan torpederingen.
? Jag hade väl tänkt stanna ett år till men de extra krigsriskpengar som man kunde få i Nordsjön lockade. Mamma blev arg och var rädd för att jag skulle bli torpederad där ute ? och så blev det istället Hansa som torpederades. Och jag kände varenda kotte ombord, de var mina kamrater, säger Yngve.
Alla värda att hedras
60-årsminnet blev en mycket fin ceremoni och rederiet hade på baksidan av minnesprogrammet också tagit upp alla de andra svenska fartyg och människor som dog under krigsåren, sammanlagt omkring 270 fartyg och närmare 3 000 människor.
? De är alla värda att hedras med en tanke idag, skrev Rederi Gotland och Destination Gotland.
? Fint tänkt och fint skrivet, kommenterade Peter Skoglund från Seko Sjöfolk som annars inte alltid är så överens med rederiet.
Väl iland fortsatte Hansa-minnet med seminarium i Församlingshuset och högtid i domkyrkan, något vi återkommer till senare.
Så jobbar vi med nyheter