- Oftast kommer jag i håg namnet på dem, men inte alltid. Det är lättast att känna igen tjejerna, de ser ungefär likadana ut. Det är svårare med killarna när de skaffar skägg och ibland börjat tappa håret. Mina äldsta elever är ju i dag 56 år och mina yngsta 10, säger hon.
Strejkande elever
Efter att ha undervisat barn i över fyrtio år har Gunilla sett hur deras villkor och situation har förändrats. I dag ser hon barn som är öppna, fria och orädda, så var det inte förr. En gång under sina första år som lärare, strejkade eleverna i hennes klassrum. De krävde demokrati och ville kalla Gunilla för "du".
- De hade inte ens koll på ordet demokrati. När jag frågade varför de strejkade sa de att de ville ha "dekromati". Jag förklarade ordet för dem och sa att de självklart fick säga "du" eller Gunilla till mig. Då blev de väldigt förvånade och så var den lilla strejken över, berättar hon och ler.
Den stränga läraren
Under åren har det varit många busungar som överraskat Gunilla. Det har varit allt i från döda möss på katedern till trevliga konfettiregn på födelsedagar.
- Det där med att ställa om klockan har ju alltid varit roligt. Men då fick de väl gå tidigare då. Jag var nog ganska dålig på att bjuda på någon reaktion, säger hon.
Men ett "nej" var alltid ett "nej" och i efterhand kan hon säga att hon nog var en av de lärare som eleverna kallade för sträng.
I dag är det 58 år sedan hon började skolan och till hösten är det första gången det inte startar en ny termin för Gunilla.