På den aktuella gården har det fötts upp grisar i många år, men det var 2002, när grisuppfödaren utökade produktionen och byggde ett nytt stall för slaktsvin, som grannarnas näsor reagerade.
Det luktade helt enkelt svin.
De närmsta grannarna klagade till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, som ryckte ut och inspekterade.
Det resulterade i ett antal förslag till åtgärder, som lämnades till svinuppfödaren. Som i sin tur genomförde föreslagna åtgärder.
Men klagomålen fortsatte.
Lukten från de 2 000 årligen uppfödda grisarna fick grannarna att 2006 skriva en inlaga med krav på förbud mot befintlig grisproduktion.
Det slutade med ett beslut ett år senare: lukten är inte en olägenhet för människors hälsa och miljö, bestämde nämnden.
Luktade sex gånger
Beslutet grundades på sex stycken provluktningar av kommunens hälsoskyddsinspektörer, utspridda under ett års tid.
Helt otillräckligt, menade grannarna och överklagade beslutet till länsstyrelsen.
Sex korta besök räcker inte för att avgöra om det finns luktproblem eller inte, menar grannarna. Inspektörerna kom då vinden låg på från fel håll, skriver de, och vid något tillfälle ville inspektören inte följa med hela vägen fram till huset där en av de klagande grannarna bor utan stannade nere vid avtagsvägen där det inte luktade.
Lantlukt får man ta
Efter att ha utrett ärendet, och prövat det gentemot gällande lagstiftning, finner länsstyrelsen nu att nej, det luktar inte tillräckligt illa för att det ska krävas ett stopp för svinuppfödningen i Stenkyrka.
Visserligen säger Boverkets allmänna råd från 1995 att skyddsavståndet mellan bostäder och djurhållning ska vara 500 meter, och i det här fallet bor grannarna 150-200 meter från svinstallet. Men, skriver länsstyrelsen, "dessa rekommendationer har dock inte fått något större genomslag i praxis".
Enligt länsstyrelsen säger samma praxis att "boende i jordbruksbygd i stor utsträckning får tåla störningar i form av bland annat lukt från djurhållning.