Oklart ansvar för stinkande strand

I år miste Kvarnåkershamns badstrand EU:s blåa flagga, vilket innebär att den inte längre klassas som ren och säker. De proverna togs dock under 2002, medan miljö- och hälsoskyddskontorets mätning i juni i år visade att vattnet är godkänt. Däremot stinker den nästan kilometerlånga stranden som ramar in vattnet. Ett brett strandbälte är täckt av brungrön släke, som spolats i land undan för undan under lång tid.
Släke är inget ovanligt i sig. Däremot brukar den röjas bort från de mest populära stränderna, vilket inte skett här. När solen ligger på förvandlas släken snabbt till en rosalila och ohälsosam gyttja.
<span class=MR>En brygga</span>
På stranden finns i dagsläget en enda badbrygga som kan leda de badande ut i släkefritt vatten. För ett antal år sedan fanns flera kommunägda bryggor.
De har dock försvunnit successivt; den senaste plockades bort för tre år sedan, då gångdelen rostat sönder. Kvar finns bara ett antal betongfundament som sträcker sig ett femtiotal meter ut i vattnet.
Kvarnåkershamn utgör ett populärt vattenhål för många bofasta och sommargotlänningar på öns sydöstra del. Eller utgjorde, snarare, menar John Glas, sommargotlänning och ordförande i Södra Kvarnåkershamns samfällighetsförening.
Nu för tiden väljer många att åka till andra sidan ön, till Ljugarn eller Holm hällar. Det känns bedrövligt, när vi egentligen har en jättefin strand och botten här, säger John och tittar på de badgäster som valt att trotsa släken.
Det här är i första hand en säkerhetsfråga och i andra hand en miljöfråga. Antingen ska här upp en ny brygga, eller så måste betongpålarna bort. Om så inte sker kommer jag att gå vidare och anmäla kommunen till miljö- och hälsoskyddskontoret.
John Glas är en av många som tröttnat på den flera år långa diskussionen kring Kvarnåkershamns strand. Eller snarare på frånvaron av diskussion, menar han, eftersom kommunen inte nappat på samfällighetens erbjudanden om samråd kring stranden.
Hade den varit helt kommunägd hade det kanske inte blivit några problem, menar John. Stranden ägs emellertid av en samfällighet: några privata markägare och Gotlands kommun. Någon fungerande samfällighetsförening finns inte, så exakt hur stor kommunens ägarandel är är svår att fastställa. Kommunen äger dock en mycket stor del av fastigheterna i området, vilket utgör grunden för antalet strandandelar.
I flera år har det tvistats om vem som ska ombesörja röjningen av släke, att där finns badbryggor och att vägen ner till stranden är farbar. I dagsläget ansvarar tekniska nämnden att stranden har toalett och sopställ och underhåll av desamma. Bortrensning av släke ingår däremot inte, då kommunen endast rensar renodlat kommunalt ägda stränder och inte ens det just nu, konstaterar parkområdeschefen Jan Persson, eftersom pengarna tagit slut.
<span class=MR>September 2002</span>
Ärendet var senast upp på tekniska nämndens bord i september 2002. Då konstaterades att man redan i oktober 1999 meddelat Södra Kvarnåkerhamns samfällighetsförening att kommunen inte längre kunde finansiera den ena badbryggan, som var ordentligt sliten. Föreningen hade också avböjt ett erbjudande om att överta bryggan och dess fundament, vilket resulterade i att den näst sista bryggan försvann.
Visst kan vi sköta badbryggorna det ligger ju i vårt eget intresse men då ska det till någon form av samarbetsavtal. Det är ju trots allt kommunen som äger den största delen av stranden. Ge och ta är det som måste gälla bara vi fick sätta oss ner och förhandla om vem som ska göra vad, menar John.
Han säger att han är medveten om att det är en ekonomisk fråga. Av den anledningen har samfällighetsföreningen erbjudit sig att dra delar av lasset: bygga en ny brygga och städa bort släken, bara kommunen bjuder till med material och nödvändig utrustning.
Enligt John har kommunen inte visat något intresse, utan hänvisat till det gamla beslutet från -99.
Så kan man ju inte resonera i längden. Tiderna förändras och det gör politikerna också. Om vi fortsätter tillräckligt länge så måste något hända.
För de boende i Kvarnåkershamn handlar det inte bara om stranden i sig, menar John och får medhåll av lokalbon och turistföretagaren Mats Melin och Johan Asplund, som är ordförande i Kvarnåkershamns stugägareförening. Det gemensamma intresset är stort och når betydligt längre än över den här sommaren.
Det handlar om hur kommunen prioriterar och var de lägger sina pengar. Det pratas så stort om att vi ska satsa på landsbygdsturismen, men det här är inte utveckling utan tillbakagång. Hur ska man kunna locka hit turister om ön ser ut som en soptipp? undrar Johan Asplund och tittar på betongklumparna i vattnet.
Stuguthyraren Mats Melin håller med.
Det här är en allmän badstrand och det borde ligga i kommunens intresse att den är så fin som den kan vara. Potentialen finns, men inte intresset. Man skäms som skattebetalare när man ser hur här ser ut.
Bryggrester. "Här ser ut som något från landstigningen i Normandie", menar John Glas, ordförande i Kvarnåkershamns samfällighetsförening.
Badare. Marcus, 9, och Malin Persson, 7, är sommarboende i Kvarnåkershamn: "Det är riktigt fint här och vattnet är bra, men det är synd att det är så mycket släke! Man måste ju gå i den om man inte vill använda bryggan."
Lokala röster. Johan Asplund, Mats Melin och John Glas företräder Kvarnåkershamns lokalintressen i frågan om strandens framtid. "Vi har erbjudit oss att röja släken och bygga en till brygga, bara kommunen drar sitt strå till stacken med material och utrustning, men vi får ingen respons" konstaterar de.
Släke. Den nedersta delen av Kvarnåkershamns strand är täckt av unken släke, som gör det omöjligt att bada utan att använda den enda brygga som finns kvar. I dagsläget finns inga kommunala planer på att röja bort släken eller bygga fler bryggor.Foto: TOBIAS WALLSTRÖM