Oklart om kommunen ska överklaga
Kommunen har ännu inte tagit ställning till om man ska överklaga Miljödomstolens dom när det gäller vem som ska bekosta miljösaneringen vid Södervägs brädgård i Vall.
Mats-Ola Rödén (FP). "Det här är någonting som man helst skulle vilja slippa att hålla på med", säger ordföranden i miljö- och hälsoskyddsnämnden. Arkivfoto: Ulf Glimfalk
Foto: Glimfalk Ulf
Sylve Jakobssons glädje var stor i GA den 29 maj då han fått miljödomen i sin hand. Han kunde konstatera att miljödomstolen dömde till hans fördel. Men frågan är nu om glädjen blir långvarig?
Kommer kommunen att överklaga domen? Eller kommer, rättare sagt, Naturvårdsverket att kräva att kommunen överklagar domen med tanke på prejudikat, en dom som kan vara vägledande i liknande fall?
- Det här är någonting som man helst skulle vilja slippa att hålla på med, säger Mats-Ola Rödén (FP), ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden.
I slutet på nästa vecka vet han hur man kommer att gå vidare.
- Det var ganska raskt på när vi skulle överklaga - den 18 juni. Det är ett konstigt mål över huvud taget och det är det där som är miljöbalkens dilemma - kan man ärva ett miljöbrott? Kan man till och med köpa sig till ett miljöbrott genom att köpa en fastighet där det en gång har funnits en bensinmack? Vi ska ta kontakt med Naturvårdsverket innan vi tar ställning till om vi ska överklaga domen, säger Mats-Ola Rödén.
Gammalt ärende
Redan i slutet av 1970-talet, då verksamheten vid Södervägs brädgård fortfarande var igång, gjorde länsstyrelsen en undersökning och hade synpunkter på bristande skyddsåtgärder vid upplagsplatserna för kreosotimpregnerat virke.
Som följd av kritiken lades plast direkt på marken och täcktes av sågspån. Plasten var dock inte åldersbeständig, den gick även sönder och sågspånstäcket försvann med tiden.
Länsstyrelsen konstaterade 1978 att marken och vattnet vid fastigheten var kraftigt förorenade med kreosot till följd av brister i miljöskyddet vid anläggningen. Två av fastighetsägarna norr om anläggningen klagade 1981 över att vattnet i deras brunn, en gemensam brunn för fastigheterna Skogs 2:5 och 2:6, smakade illa och var odrickbart. Problemen är fortfarande inte lösta och frågan är om de går att lösa genom en miljösanering?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!