Okunskap hotar öns fornminnen

Länsantikvarie Majvor Östergren har för Länsstyrelsen på Gotland samarbetat med Brå (Brottsförebyggande rådet) och Riksantikvarieämbetet i rapporten "Brott under ytan - en undersökning av fornminnesbrot", som i går presenterades i Stockholm på konferensen Black Archaeology. Författare är Linda Källman, Jenny Andersson, Majvor Östergren och Lars Korsell.
Är våra fornminnen hotade av plundrare?
- Jakt på souvenirer ur jorden eller skatter plockade från sjunkna vrak i havet kallas fornminnesbrott. Men även om man kan påvisa både spontan jakt på souvenirer från sommarön eller välplanerade plundringar på fornfynd, så är brottsligheten ändå av mindre omfattning jämfört med den som begås i skogs- eller jordbruk eller när mark på annat sätt exploateras.
- Då handlar det oftast om okunskap och nonchalans, säger Linda Källman, utredare vid Brå. Det är ofta svårt att veta vad som är ett fornminne och att förstå dess värde. Dessutom finns en snårskog av regler att trassla in sig i.

Åverkansbrott
Det stora problemet är åverkansbrott, påpekar utredarna. Motdraget handlar då om ökat samarbete med markägare och bättre kunskap om fornminnen och deras kulturella värde. Lars Korsell är brottsforskare vid Brå. Han betonar vikten av information:
- Om markägaren vet vilka fornminnen som finns i markerna, ökar också ansvarskänslan och stoltheten över den historia fornfynden berättar. När det handlar om plundring, måste man upptäcka brotten på ett tidigt stadium och utreda bättre än vad som hittills varit fallet. Vanligen upptäcker man brottet genom nya hål vid redan kända fyndplatser. Eller också upptäcks brottet när fynden kommer ut på marknaden och ska säljas.
- Det finns en stor marknad för illegal handel med fornfynd på Gotland, säger Majvor Östergren och pratar om toppen av isberget.
Ett sätt att upptäcka plundringen är bättre inventeringar av utsatta områden. Man kan försvåra marknaden för fornminnen genom att bilda nätverk av antikhandlare, engagerade mot den illegala handeln med fornminnen:
- Bättre kontakter med mark-ägare är värdefullt. Om fler vet vad de bör reagera på och vet hur de ska agera om de misstänker brott, så ökar chanserna för upptäckt, säger utredaren Linda Källman.

Ett globalt problem
Fornlämningsbrott är inte bara ett gotländskt, fastländskt eller nordiskt problem. Fornfynd till salu kan man hitta både på internet och hos antikhandlare världen över. Det finns inte något principiellt förbud mot att handla med fornfynd, men det är rimligt att anta att många föremål kommer från illegala utgrävningar och vrakplundringar. "Proveniens" betyder "dokumenterat ursprung". I en studie från 1990-talet visade sig över 80 procent av arkeologiska föremål till salu hos de största auktionshusen i New York sakna just proveniens. Även bland föremål i privata samlingar och muséer fann man en stor andel föremål utan dokumenterat ursprung, vilket alltså är ett tydligt tecken på att föremålen kommit från illegala utgrävningar eller stölder. Vid sidan av rena stölder, cirkulerar dessutom i världen stora samlingar erövrade av gamla kolonialmakter, eller fynd hemförda av upptäcktsresanden. Även Sverige har sina fläckar på den kartan. Etnografiska musèet har fått lämna tillbaka föremål till olika ursprungsbefolkningar. På så vis har även en totempåle återlämnats till Haislaindianerna i Kanada. Fast då kallades den för "gåva".

Vad är plundring?
En bit historia går alltid förlorad vid illegala utgrävningar eller vrakplundring. Fynden blir lösryckta ur sitt sammanhang och kunskapen om dem begränsas. Plundring är "olagliga, icke-dokumenterade och icke-publicerade utgrävningar av fornlämningar för att tillhandahålla antikviteter mot kommersiell vinning".
Men man är inte alltid överens om problemets natur. Å ena sidan hittar man forskarvärlden, som hävdar att kulturarvet hotas av plundring som drivs på av handeln med fornfynd. Å andra sidan finns marknaden, som menar att handeln med fornfynd istället sprider intresse för kulturavet och bidrar med kunskap.
Fornminnebrott handlar inte bara om vad man kan gräva upp ur jorden. På sjöbotten ligger många vrak, spännande mål för sportdykare som simmar efter trofèer och souvenirer från gamla skepp som lagt sig till ro i havet.
- De marinarkeologiskt intresserade sportdykarna skulle kunna hjälpa till att förebygga dessa brott. En förening har till exempel tagit fram riktlinjer för "vrakvett" och respekt för vrakskyddet, säger Linda Källman.