Okunskapen ännu stor i många skolor
Två eller tre barn i varje skolklass har läs- och skrivsvårigheter. Ändå är okunskapen om deras problem fortfarande stor på många skolor.Svårigheter som märks under de första skolåren skjuts åt sidan i väntan på att barnen ska mogna. Jag är 47 år i dag. Jag har fortfarande inte "mognat", konstaterar Inger Rålenius från förbundet funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter.
Inger Rålenius som jobbar på förbundets kansli besökte Gotland i går och träffade dyslektiker, föräldrar och lärare. Hon inledde sin kvällsföreläsning på Missionskyrkan med att tala kring begreppen "funktionshindrad" och "handikapp":
<span class=MR>Nedsättning</span>
Att vara funktionshindrad handlar om att man har en nedsättning av en viss funktion. Många har svårt att se, andra har svårt att läsa. Det behöver inte vara något problem om det finns förståelse och hjälpmedel. Finns det inte så blir funktionshindret ett handikapp.
Skol- lagen talar om att alla elever som behöver stöd ska få det, men här finns det dessvärre ett glapp till verkligheten i svenska skolor. Lagen har blivit en gummiparagraf. Många skolor anser sig inte ha resurser att kunna hjälpa alla, utan bara de allra värst drabbade. Föräldrar till barn med läs- och skrivproblem får därför ofta erfara att det fordras kamp för att barnen ska få vad de har rätt till.
Man ser tecken, men väntar ofta på att barnen ska "mogna". Och medan barnen sitter och väntar så tappar de lusten och kraften, förklarar Inger Rålenius.
<span class=MR>Kan förlåta sina lärare </span>
Med egna läs- och skrivsvårigheter vet hon vad det handlar om. Hennes problem grundlades i 60-talets skola och i dag kan hon förlåta sina lärares okunskap om läs- och skrivsvårigheter. Men att okunskapen på många håll är lika stor i dag kan hon inte acceptera. Till FMLS kansli i Stockholm ringer föräldrar till högstadiebarn som ännu inte har fått hjälp med sina problem.
Var går gränsen mellan läs- och skrivsvårigheter och dyslexi? undrar en förälder.
<span class=MR>Ingen tydlig gräns</span>
Inger Rålenius svar gör många föräldrar förbluffade: Det finns ingen sådan magisk gräns. Och en diagnos för dyslexi ska egentligen inte heller behövas för att deras barn ska få hjälp med sina problem. Alla som behöver hjälp har rätt till den.
Inger Rålenius vägrar att godta förklaringar som att problemen grundar sig på att eleverna är "lata":
Jag tror inte att det finns lata barn. Jag tror att alla vill lyckas!
Inger Rålenius bästa tips till föräldrar som har barn med läs- och skrivsvårigheter är att man så tidigt som möjligt ska kräva att det upprättas en åtgärdsplan.
Att "vänta och se" är alltid fel, understryker hon.
<span class=MR>Separering</span>
Och i undervisningen förespråkar hon att läs- och skrivträningen ska separeras från annan undervisning. Inga minuspoäng för felstavade svar, med andra ord.
Fotnot: I samband med gårdagens föreläsning om läs- och skrivsvårigheter återuppstod den gotländska lokalavdelningen av FMLS.
Till sitt första årsmöte styrs lokalavdelningen av en interimstyrelse bestående av Olle Hammarberg, ordförande, Mats Elvenmark, Eva Weber, Catarina Hammarberg, Olle Hallberg, Camilla Fredriksson och Kjell Krusell.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!