Olga och Pavel Archibasova tillsammans med barnen Sasha och John.
– Det är många känslor varje dag som ska hanteras. Jag är orolig och det är svårt. Samtidigt vill jag vara lugn inför mina barn och vill inte att de ska känna av min oro. Det är jobbigt, säger Olga Archibasova.
Hon beskriver det som problematisk att som ryss, med ett ryskklingande namn, följa det krig som sedan förra veckan nu råder i Ukraina.
– Ryssland, som ju är mitt land, är aggressivt mot andra människor. Jag har vänner både i Ukraina och i Ryssland. Så det är väldigt tungt.
Hur känns det när du ser att Vladimir Putin bedriver en invasion i Rysslands namn?
– Det är bara hemskt. Många är förvånade att han ens inledde det. Det kom lite som en chock att man invaderar ett annat land i Europa nu.
Vad säger din släkt och dina vänner i Ryssland om situationen?
– Man får olika åsikter lite beroende på var befinner sig. Ryssar som bor på andra delar i världen är rädda. Jag har vänner som demonstrerar mot kriget på plats i Ryssland, samtidigt som jag läser att demonstranter arresteras. Min uppfattning är att de flesta ryssar är mot kriget, men kanske inte vågar uttrycka det.
Olga Archibasova följer händelseutvecklingen i Ukraina genom olika källor. Båda svenska, ryska och internationella medier, vilket ger olika bild av vad som egentligen händer.
– Rysk officiell media är inte oberoende, mina vänner som följer media i Ryssland berättar att det inte ens benämns som ett krig utan en "speciell militär operation" där ryssar räddas från ukrainska nationalister. Det är stor skillnad mot vad vi ser här. Jag försöker följa människor som befinner sig i Ukraina på sociala medier för att få en tydligare bild av vad som sker.
Hon märker att det finns en viss rädsla att uttrycka sina åsikter i kontakt med henne över internet eller telefon.
– Många är rädda. Någon är rädd för att skriva, andra är rädda för att prata över telefon. Min mamma säger att det är bättre att inte säga någonting. Hon säger "dom lyssnar på oss".
Stämningen på Gotland och i Visby upplever hon som trygg. Olga har inte upplevt att någon dömer henne som ryss sedan invasionen av Ukraina.
– Jag tycker människor runtomkring mig är adekvata och har förståelse för att kriget inte bedrivs av alla från Ryssland.
Tycker du det är svårt att vara ryss i dessa tider?
– Ja det är svårt. Det känns som att jag inte kan klaga eftersom det är mitt land som startat kriget.
Olga och Pavel Archibasova lämnde Ryssland efter 2014 år konflikter då Krimhalvön anketerades.
Olgas man, Pavel Archibasovas mamma är rysk medborgare men bor i Ukraina sedan 2016, de har kontakt med henne dagligen.
– Det har varit jättejobbigt att följa. När militärobjekten bombades förra veckan var det i närheten av den staden där hon bor. Jag har varit väldigt orolig, säger han.
Pavel har varit i kontakt med migrationsverket för att se över möjligheterna att få ut sin mamma från Ukraina.
– Men hon vill såklart inte lämna landet. Hon har sitt liv och sina djur där. Jag tror jag är mer orolig än vad hon är just nu.
Pavel Archibasova förklarar att han redan när Krimhalvön annekterades av Ryssland kände sig maktlös och började tappa hoppet om landet.
– Det känns som att det är vi ryssar som får bära ansvaret för det som händer, fastän jag inte ens känner att det är mitt land längre. Ibland skäms jag över att vara ryss.