Om ett halvår ger sig Ellinor ut i livet

Ellinor Eriksson är ensam hemma den här måndagsförmiddagen just före jul när jag kommer med blocket och pennan.
Hon frågar om jag vill ha nåt, kaffe eller så, men jag tackar nej, det går så bra ändå.
Vi sätter oss i köket, det stora köket i den öppna nedervåningen i villan i Visby. Det är absolut tyst, bara en väggklocka som tickar.
Där ute skrattar en sol i den ökande vinden, men om inte jag kommit hade Ellinor inte haft en aning om det.
För då hade hon sovit.
Det är min första fråga, bara för att börja nånstans:
Klockan är elva, om inte jag varit här, vad hade du gjort då?
- Sovit till kvart över elva, kanske...jag har jullov nu och då vänder jag på dygnet, jag får mer gjort på natten.
Får mer gjort?
- I natt har jag julstädat! Annars kan det vara allt möjligt...skolarbete, har jag prov kan jag hålla på till tre, fyra, sen sover jag ett tag när jag kommer hem. Natten är för fin för att sova bort, tycker jag.
Är det så?
- Ja...det finns en sorts lugn, en sorts tidlöshet då när andra sover.

Ellinor Eriksson går tredje året på samhällsprogrammet med mediainriktning. En termin kvar till studenten och "fy fan vad vi är bra".
Vi känner inte varandra, men vi har träffats förr.
Ellinor har tidigare tagit kontakt med mig för att få tips och lite handledning i ett skolprojekt. Det är förutsättningen för den här intervjun.
Vi kommer att prata om tankarna inför framtiden, om vart hon vill ta med sin hängmatta och om känslan kring ordet "hemma".

Ingen oro för framtiden
Men först:
Vi har ju träffats en gång före den här intervjun...vilket är det första intrycket du ger, tror du?
- Jag vet inte...jag tror folk har olika bilder...vissa tycker jag verkar jätteblyg, andra att jag är jätteöppen, så jag vet inte. Själv skulle jag önska att jag uppfattades som varm...godhjärtad.
Och tuff, framåt, skulle jag nog säga. Vilket första intryck ger jag, då?
- Ett tryggt intryck, tror jag, jo, trygg, lugn.
Se där! Men det är inte därför jag är här, utan för att prata om det nya året, det år då du ger dig ut i livet...hur tänker du kring det?
Hon sitter med benen uppdragna under sig, vänder sig inåt i tankarna och vistas där en stund. Säger sen:
- Jag är inte orolig, det är jag inte, många frågar om man är stressad och så, men, nej, det kommer att bli bra. En del säger: om du inte vet vad du ska göra sen när du står på studentvagnen...men jag tycker det är en viss frihetskänsla. Men samtidigt har jag ju tusen planer.

Ellinor är, som hon säger, sladdis. Uppvuxen med sex bröder, den yngsta fem år äldre, den äldsta 19 år äldre.
- Man kan se det som att jag har sex brorsor eller sju pappor, haha. Folk brukar fråga hur det är, men jag vet inte...det är ju så här, jag vet inget annat.
Jag frågar om en plats som hon trivs på och hon säger att hon gillar att gå till havet.
Men också att hon trivs på sitt rum, där uppför trappan till vänster.
En dator, en elbas, en kamera på stativ och hyllor med ännu fler kameror och titta där, där på hyllan, Tintin- och Bröderna Dalton-böcker på rad.
Ombonat, eget och med en air av skaparkraft; idéer, tankar, engagemang.

Spridda intressen
Men - de där tusen planerna hon var inne på:
- Jag var med en kompis i Berlin i våras och dit har jag en viss längtan, jag har jobbat en del på fik här hemma så det skulle man kunna göra, du vet, jobba och filosofera. Till exempel.
Berätta om drömmarna.
- Det hör ju lite ihop med vad jag vill bli. Det som är viktigt för mig är att det känns bra, det låter enkelt, men att komma dit...
Hon har börjat på en liten lista med tänkbara yrkesval och där står
Möbelsnickare
Samhällsplanerare
Webdesigner
Sömnforskare
Fotograf
Researcher på radio eller tidning
...men hon vet inte för hon har så spridda intressen. Tycker det är roligt med form men också med samhällsfrågor och är dessutom, som hon säger, smygteknikintresserad och tycker det är kul med musik och foto.
Hon lyssnar gärna på musik; soul, funk och pop. Och ljudböcker, gillar att ladda hem sommarprogram från nätet och sen vistas i människornas berättelser.

Vi talar om studenten, den förestående. Jag frågar om det känns att det är en gräns att kliva över som kommer närmare. Hon säger att det gör det.
- Inte abrupt, så där, men ändå är det ju nåt som tar slut.
När jag tog studenten sa vi "vi håller kontakten" sen sprang vi ut i livet och sågs aldrig mer. Mer än några stycken, förstås.
- Det är ju sorgligt om det blir så, men jag har väldigt många kontakter utanför skolan, men...det är ju en form av familj man har som man träffar 200 dagar om året och så plötsligt har man den inte längre, det kan nog kännas lite tomt.
Var är du i livet om tio år?
- Få se nu, då är jag 29...förmodligen är jag inte tillbaka på Gotland än, för jag ska flytta härifrån, snart, det vet jag. Då har jag börjat jobba på det perfekta jobbet som jag hittat, haha.

Brinner för dem som brinner
När kommer du tillbaka?
- När jag skaffat barn, då drar jag mig hit igen.
Kommer Gotland alltid att vara "hemma" för dig, tror du?
- Ja, Visby är hemma...och jag har tänkt på det där, det här är sista gången då nästan alla jag tycker om bor på samma ställe. I höst kommer vi att vara spridda i landet och världen. Efter det kommer det alltid att vara så.

Ellinor gör en tidning som projektarbete i skolan. En tidning om människor som brinner, det var för att få råd och vägledning i det arbetet hon tog kontakt med mig.
- En tidning om människor som inspirerat mig. Jag har hamnat i många intressanta samtal som jag känner att jag skulle vilja vara kvar i, då tyckte jag det här var ett sätt att kunna vara det, att intervjua dem. Jag kan bli så oerhört upplyft av andra som brinner för något.
Berätta.
- Jag fascineras av folk som vet vad de vill. Jag har funderat på VAR det känns när man vet vad man vill, VAR i kroppen känns det när man vet att man vill bli sjukgymnast...jag har inte riktigt hittat det där, haha.
Vad brinner du för?
- Att göra saker. Fixa och arrangera. Jag är med i Roxys styrelse och det är kul, när jag ser att det händer saker vill jag gärna vara med.
Hur går det med tidningsprojektet, tycker du?
- Det går bra...fast jag har varit lite slö ett tag.

2sidor är fredagsläsning, därför är fredagsvanor återkommande spörsmål i dessa intervjuer, dessa samtal.
Ellinor brukar börja med att sova en stund efter skolan, sen äter hon mat tillsammans med pappa och sen ser de, så här års, tv-programmet "På spåret".
- Sen kanske jag går till nån kompis, kanske spelar nåt spel, Risk eller Monopol...eller går man ut, oftast till Surfers eller Bolaget, det är favoritställena.
Du, det här är världens fånigaste fråga och jag har aldrig ställt den tidigare, men nu gör jag det: vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?
Hon tänker länge, som om svaret vore viktigt, säger sen:
- En hängmatta, en iPod och en gitarr.

Flytt efter studenten
Jaha. Berätta nu om något du gjort som du inte ångrar.
Hon säger att frågan är svår, att det finns så mycket, men:
- När jag gick i nian var jag så otroligt trött på många olika saker att jag tänkte flytta härifrån och gå gymnasiet på fastlandet, men det är jag glad att jag inte gjorde...det har varit tre bra år här. Jag tyckte allt var så litet här, men det finns också nåt ganska skönt i att om man träffar någon vet man kommer att träffas igen.
Hon tänker flytta till Stockholm efter studenten. I alla fall så småningom. Till nåt större, nåt med mer utbud.
Men samtidigt är hon en småstadstjej, det vet hon.
-Att vara anonym kan fylla en viss funktion då man är ung, men det skulle vara fruktansvärt att vara anonym när man blir gammal, det betyder ju att ens historia inte spelar någon roll! Nej, då vill jag bo där människor känner varandra och vet var de kommer från och vad de varit med om.

* * *
Efteråt, när intervjun är över, säger Ellinor att hon tyckte det var svårt med alla frågor.
Ovant.
- Man vill ju gärna ge bra svar, att svaren betyder något, säger hon.

Om ett halvår ger sig Ellinor ut i livet

Att vara 19 år, just fyllda.Att ha en termin kvar på gymnasiet.Att vara på väg ut i livet.Om drömmarna, förväntningarna, tankarna, om det handlar den här intervjun.