Om musslor, grodor, auktionsfynd och djävlar som rider nakna kvinnor

Gotländska musslor, en groda mitt inne i berget, djävlar som rider på nakna kvinnor in i helvetet, en "okänd" gotländsk storbondgård...

På årsbokens omslag syns en tjuvmjölkerska i Öja kyrka - sen rids hon av djävulen in i helvetet.

På årsbokens omslag syns en tjuvmjölkerska i Öja kyrka - sen rids hon av djävulen in i helvetet.

Foto:

Gotland2010-11-25 04:00
Det är verkligen lite av varje i årets upplaga av Fornvännernas/Gotlands museums årsbok "Gotländskt Arkiv". Och en hel del som nog inte är så allmänt känt.
Som till exempel att gotlänningarna förr åt musslor - och att musslor ännu finns i gotländska vatten. En inventering nyligen fann ett 20-tal lokaler.
Eller att Visby redan vid tidigt 1700-tal hade en flitig auktionskammare. Antikvarie Lina Håkansson har botaniserat i fyra hyllmeter källmaterial på landsarkivet som berättar om köpare och vad som klubbats genom åren. Inte heller är det så välkänt att kungsladugården i Visby en gång var en av Gotlands största bondgårdar. Eva Selin berättar dess spännande historia.
Djävlarna som rider nakna kvinnor in i helvetet är kanske mer bekant, de syns ju i flera av våra kyrkor. Men Johannes Daun dyker djupt i historien om tjuvmjölkerskorna och djävlarna och har mycket intressant att berätta.
Från kyrkorna berättar också Uppsala-professorn Elisabeth Piltz om bysantinsk konst, och en trio med Margit Gerhards, Torsten Svensson och Dick Wase tar upp engelskt och danskt/normandiskt inflytande.
Wase, som tidigare känt sig utestängd från årsboken, får även ett eget kapitel där han gissar att det fanns ett hedniskt tempel där man senare byggde första kyrkan i Visby, den "under klinten".
Intressant är också Eric Swanströms försök till ny tolkning av bildstenen från Hunninge i Klinte, och Caroline Arcinis undringar varför man i det vikingatida Kopparsviks-fältet i Visby begravde många liggande på magen.
Allt kan inte nämnas här - utom grodan som på 1700-talet hittades levande mitt i berget i Burgsvik. Sara Eliasson och Gerd Hedlund försöker reda ut hur grodan kunde överleva.
Ann-Marie Pettersson har varit redaktör för boken och Helena Duveborg har som vanligt visat att hon är skicklig på grafisk form. Ännu en läsvärd årsbok, dock kan man reta sig på författare som skriver så att läsaren behöver ha en ordbok bredvid sig för att klara alla krångliga ord.
EN NY BOK
Gotländskt arkiv
Red: Ann-Marie Pettersson
Fornsalens förlag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om