Öns psykvård flyttas till närheten av lasarettet?
Öns psykvård kan på sikt på sikt komma att flytta till ett nytt hus i anslutning till lasarettet.En verksamhetsflyttning som också önskades av flera skäl vid gårdagens temakväll om psykvården på Gotland. Bland annat för att det nuvarande S:t Olofområdets namn är så fördomsomgärdat.På området är sedan årsskiftet öns barn- och vuxenpsykiatri samlokaliserade. En integration som ifrågasattes men försvarades från ansvarigt läkarhåll.
De var beredda att berätta om och diskutera kring läget inom psykvården.
RSMH:s ordförande Boy Larsson tryckte i sina inledningsord också hårt på att just att initiera den handikappolitiska debatten är en av de viktigaste frågorna i förbundets verksamhet.
Åke Svensson konstaterade att vuxen- och barnpsykiatrin från årsskiftet samordnats och samlokaliserats till Norra Hansegatan.
En sammanslagning bland annat för att de som finns i gränslandet barn/vuxna ofta hamnat mellan stolarna. Det har gått förvånansvärt fort att hitta gemensamma arbetsformer.
Tanken var länge att samlokaliseringen skulle ske till Göransgården när åldringsvården flyttade ut.
Men där var för mycket att åtgärda för psyikatrins behov. Prislappen skulle hamna på 50-60 miljoner kronor.
I framtiden finns utrymme norr om lasarettet.
När byggs ett nytt hus vid lasarettet, undrade Boy Larsson.
Men något sådant bindande besked ville Åke Svensson förstås inte ge.
Det är planerna som finns men vi måste också se till vad vi ska placera i husen.
Ulf Larsson ansåg att psykiatrin var en specialitet inom medicinen och därför borde knytas närmare lasarettet.
Vi har levt lite undanskymt på vår klinik.
Kerstin Gedin verkar som diakon och ville se en flytt av andra skäl.
S:t Olof är så fördomsbundet. Det är viktigt att komma bort från den platsen.
<span class=MR>Barn/vuxna integrerade</span>
Hon var också kritisk till integrationen barn/vuxenpsykiatri.
Jag är skeptisk till integrering. Varför är ni så entusiastiska med barn bland vuxna. Jag tror inte läkare kan jobba över hela fälten som barn- och vuxenpsykiatriker.
Ulf Larsson försäkrade att det inte handlade om besparingsskäl.
Det är stor skillnad mellan barn och vuxna och det är inte tal om att placera dem i samma korridor. Men det finns kunskap som ger fördelar med en integrering. Inom barnpsykiatrin finns exempelvis större nätverk som tar hand om patienten.
Vi har en unik integrering som jag tror på fullt ut men det får inte bli en soppa.
Läkarsituationen är en återkommande fråga. Åke Svensson menade att det går långsamt framåt.
Ulf Larsson höll med, läget är på bättringsvägen men inte bra. Vad man skall locka företrädare för denna eftertraktade yrkeskategori med vållade också debatt.
Boy Larsson lanserade åter sin tanke om någon form av forskningsenhet för att locka hit läkare.
En fin miljö räcker inte.
Åke Svensson konstaterade att dilemmat var att vi inte är ensamma om situationen. Forskning kan vara en väg, menade han, även om man exempelvis har svårt att behålla läkare även i Umeå där det finns forskning.
Och är man specialist vill man bli subspecialist. Jag tycker vi ska tjata om den unika miljön och samverkan mellan olika yrkesgrupper. Och miljö är även arbetsmiljö som rimlliga arbetsvillkor.
Vår åldersintegrering kan attrahera läkare men den har ju hittills bara varit i gång tio månader, konstaterade Ulf Larsson.
Närmast skall man via en Gotlandsmonter på läkarstämman söka ragga fler läkare som vill verka på ön.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!