Öppna ateljéer står för dörren

- Vad betyder ett arrangemang som Öppna ateljéer för region Gotland? Det är en stor apparat som ger återbäring åt alla - utom åt konstnärerna, som ändå bidrar med förlängning av säsongen, ökar attraktionskraften och stärker varumärket Gotland. Möten mellan publik och konstnärer leder till välbefinnande - vi står i tacksamhetsskuld till konstnären!

Gotland2007-05-18 01:13
Lars Danielson, chef för kultur och fritid, invigde avsparken till årets Öppna ateljéer i Konstmuseet, i samarbete med GA, med påminnelsen att den kulturella sektorns tillväxt är större än bilindustrins och att konstnären därmed avsevärt bidrar till öns ekonomiska tillväxt.

"En skitball utställning" sammanfattade projektledaren och konstnären Mia Grönkvist-Olsson vad som lätt kunnat bli ett sammelsurium av disparata bilder, keramik, kläder, stenar, foto. Men som genom skicklig och genomtänkt hängning gett var och en av de nära hundra utställarna en rimlig chans att synas och komma till tals.

Det är en vacker, varm, formsäker och spännande färd in i öns konstliv. Där finns livet, kärleken, vardaglig sensualism som hos en Eva Bergenwalls köksbord. Där finns en Pia Berglunds "Red spread lost head".

- Det gäller att fräsa ifrån, förklarar Pia.

Det är hon för övrigt bra på. Ända sedan hon som liten sprang in till grannen/konstnären för en teckningslektion, när pappa tyckte att hon kunde hjälpa till i grishuset istället.

Knäppa hörnet
Där finns det mer knäppa hörnet med Pièta, där Mia Grönkvist låtit sig farligt nära stöld inspireras av Frida Kahlo och Monalisas leende himmel, och målat in sig själv som både madonnan och det hårt lindade barnet med frågan hängande i luften - kan hon ta hand om sig själv?

Joodå, på ganska god väg, säger hon själv.

Där finns också Madeleine Franzèns lätt oroande foto av mannen i den gamla brudklänningen, "En fråga om kvinnlighet". Mannen, konsthantverkaren Tomas Stöfling, vars utsökta handlag med bruksgods kan ses i Mejeriet i Alskog, lyckas i den absurda klänningen, genom att hålla ställningen som både närvarande och avståndstagande, tydligt presentera ett förhållande till kvinnlighet.

Och så tätt intill, Ingrid Hamrell-Mårtenssons gripande bild av ett av de sista skyddslösa träden vid Kettelviken, inte bara en målning utan, som alltid hos henne, ett inlägg i någon pågående debatt. Hennes tidlösa konstnärskap är trösterikt. Hon visar på möjligheten att hela livet vara stadd i utveckling.

Det gotländska landskapet har naturligtvis sina olika uttolkare, där finns något för alla, antingen man lutar åt vårliga skogar, speglingar på vatten, fiskmåsar, orkidéer eller det mera sago-lika som hos Agneta Engström.

Det finns alltså all anledning att först leta sig till Konstmuséet och sedan ut till alla gästfritt öppna ateljéer i pingsthelgen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om