Öppna dörren och hoppa

Han är 17 år och spelar fotboll i division IV. David Olofsson har alltid varit intresserad av extremsport men har hittills aldrig testat. Nu sitter han i Gotlands fallskärmsklubbs lokaler och fyller i en blankett som intygar att han är frisk. Han ska hoppa tandem ur ett blått och gult flygplan som kallas "Loben" från cirka 3 000 meters höjd.
- Jag var egentligen inplanerad till tidigare i förmiddags men det var för dåligt väder, säger David.
Inte så kaxig
Hans föräldrar som skulle varit med hade väntat hela dagen i Visby men åkte till slut hem till Fårö då de antog att hoppet inte skulle bli av. Så nu sitter han här alldeles ensam och funderar på vad det är han gett sig in på.
- Jag har varit ganska kaxig nu i två månader, men det är först nu som jag börjar förstå vad det är jag ska göra, säger han.
David berättar att han i våras för första gången testade fritt fall på Gröna Lund, och han tror att det kommer kännas ungefär så, fast lite värre.
I bakgrunden skrattar fallskärmshopparna och menar att han inte har någon aning, men att han snart ska bli varse. Stämningen känns ändå avslappnad. Hopparna kliar sig i huvudet och letar efter diverse höjdmätare och attiraljer.
Efter att David fyllt i sin blankett blir han kallad till gården utanför klubbstugan, det vill säga flygfältet, för att få en genomgång i hur man på bästa sätt lämnar ett flygplan. Han får ta på sig en gammal overall och en mjuk skinnmössa med tillhörande plastglasögon och ser tämligen fånig ut. Mössan skyddar öronen från blåsten men är även en säkerhet om tandempassageraren skulle råka knocka tandempiloten. Hade det varit en hård hjälm så skulle tandempiloten i bästa fall få ont. David får kliva i en sele och är nu ganska peppad för att få kliva in i flygplanet. Han har beställt att få hoppet filmat och intygar för kameran att han inte alls är särskilt nervös, och så beger de sig iväg.
Fiskmås till barnbarn
På marken står Davids morföräldrar som kommit för att bevittna barnbarnets första flygtur. Davids morfar, Gerhard Olsson, känner ingen större oro och menar att det är Davids val, som ingen kan styra över. Dessutom tycker han att besättningen verkar professionell. Davids mormor, Inger Olsson, är inte lika förtjust.
- Jag tycker inte om det. Han som inte ens kunde åka karusell som liten, vad ska han där uppe och göra?
Efter drygt tjugo minuter hör vi i hoppledarens radio att det snart är dags att fälla hopparna. På marken står Davids morföräldrar med nacken i obekväm position för att se när deras barnbarn faller i 200 kilometer i timmen ner mot marken.
- Han ser ut som en fiskmås, säger mormor.
Skärmen vecklas ut och lyser gult i kvällssolen. Vi kan höra hur det fladdrar i tyget trots att de fortfarande har en kilometer kvar till marken. Filmaren och en hoppare till har redan landat och tittar upp mot David som snart ska få komma ner på jorden igen. En sväng hit och en sväng dit och de landar mjukt i gräset.
Lite bättre än fritt fall på Grönan tycker en darrig David Olofsson som inte lyckas torka bort leendet från ansiktet.
- David, du ska ringa hem, säger mormor Inger samtidigt som hon kramar om honom.

Öppna dörren och hoppa

David Olofsson är lite spänd. I två månaders tid har han skrutit för sina vänner om den här dagen och han har drömt om den ännu längre. Nu är dagen kommen då han ska kasta sig ut från ett flygplan.