Ottilia Söderström är verksam inom projektet Ung livskraft, vilket drivs av Leader Gute och har stöd av EU-medel.
DU&JAG
Det var en uppväxt hon bär närmast hjärtat, där på den norduppländska landsbygden. Det var därifrån hon tog steget, ut i världen och in i sig själv.
Sedan fyra år bor hon nu i Bro på Gotland med sin sydafrikanska make Floyd och deras sexårige son.
Hon säger att hon landat väl, här finns såväl landsbygd som kust och vågor att emellanåt surfa i, surfingen som är makens passion.
Här får hon också arbeta med de frågor som brinner inom henne: Att lotsa ungdomar mot framtiden, få dem att pröva sina vingar och inte vika från sina visioner förrän de försökt att nå dem.
– Det finns ju så mycket kraft där att ta vara på, säger hon.
Ottilia är projektanställd inom Ung Livskraft, en satsning från Leader Gute, den förening som fördelar EU-stöd och verkar för lokal utveckling på öns landsbygder.
Ung Livskraft riktar sig till ungdomar mellan 13 och 30 och är tillika del av projektet Vi landsbyggare på Gotland.
Här kan ungdomar göra sina röster hörda och på så sätt skapa förändring och förutsättningar för sig själva och i förlängningen för landsbygden i stort. Ju mer som händer, desto fler väljer att stanna.
Hittills har sex inspirationsträffar anordnats – vi kommer till dem – där unga entreprenörer berättat om sina tankar och sin resa mot såväl drömmar som verklighet.
Men nu, först, åter till norra Uppland och det lilla samhället Bäcklösen mellan Tierp och Söderfors, tillika beläget mellan Uppsala och Gävle.
Det här är hjärtats trakt för Ottilia, här växte hon upp i den byggd som alltjämt lever inom henne.
I någon mån är det än i dag hennes fasta punkt, där bor hennes pappa och även mamma finns i en närliggande trakt.
– Jag har så många fina minnen från uppväxten där. Bygdegården där vi ofta höll till, det var tipsrundor och grillkvällar. En fin samlingspunkt för alla som bor där.
Ottilia Söderström på en av Sydafrikas stränder där hon lärde sig surfa.
Några gånger om året är hon där och tar mark i sig själv, minns tiden som tävlingsryttare i ungdomen, minns kompisarna på Högbergsskolan i Tierp.
Men i takt med att hon växte upp växte också världen och hennes funderingar kring tillvaron. Vad ville hon med sitt liv?
Ville hon stanna i trakten där hennes rötter finns? Vill hon ta över skogen som det enda barn hon är?
– Samma frågor som jag tror alla har, säger hon. Och då är det viktigt att först försöka hitta sin egen väg, innan man tar de stora besluten.
Har du hittat den, tycker du?
– Jag är kanske på väg dit. Men jag kände att jag behövde kasta mig ut … och det har gjort att jag landat här, på Gotland.
Ottilia Söderström är verksam inom Leader Gute-projektet Ung livskraft!
Det är fyra år sedan hon och hennes man slog sig ner på ön och i huset i Bro, sedan dess har sonen börjat på sexårs i Fole skola.
Man kan säga att flytten till Gotland är resultatet av att hon verkligen "kastade sig ut".
Nämligen: 2015-16 gick hon en kurs i ”ledarskap för en hållbar värld” på Röda Korsets folkhögskola i Skärholmen, under vilken Ottilia under tre månader vistades i Sydafrika för att besöka RK-projekt där.
Samtidigt passade hon på att lära sig surfa på stranden i Muizenburg i Kapstadens utkant … och då slog kärleken till.
– Floyd bodde strax intill mitt vandrarhem och … ja, så blev det som det blev.
Efter att ha avslutade folkhögskolestudierna återvände Ottilia till Afrika, nu till ön Zanzibar, där de vistades tillsammans i ett halvår innan de tog sig åter till Sydafrika och via en köp- och säljsajt köpte en himmelsblå VW-buss de kallar Sky.
Det var början på ett äventyr som, om man så vill, pågår än.
– Ja, för VW-bussen har vi ju kvar, som hon säger.
Ett liv i frihet med en VW-buss som enda bas, så har Ottilia Söderström och hennes make Floyd levt under långa perioder i Sydafrika. Inte minst nära havet då båda är passionerade surfare.
De fokuserade på att upptäcka Sydafrika tillsammans, från havet upp till bergen, längs småvägar och genom byar. Ta dagen som den kommer, boende i bilen, utan kök, toa och rinnande vatten.
Resan som en del av målet, några dagar och nätter, kanske upp till en vecka, på samma ställa, sedan vidare.
När sonen Willow föddes 2018 bodde den lilla familjen i Sverige i elva månader i väntan på att Floyd skulle få permanent uppehållstillstånd, vilket han nu har.
Men de övervägde aldrig att ge upp sitt fria liv, snart var de åter på de sydafrikanska vägarna där deras lilla son kunde fascineras av himlen och leva i naturen.
Ottilia pluggade samtidigt Människa, kultur och religionsprogrammet på distans från Gävle högskola, vilket var en perfect match för deras resor. Hon har ett stort intresse för nationens tidiga historia och ofta gick deras resor i sanfolkets spår.
Sanfolket är en av världens äldsta ursprungsbefolkningar som tros härstamma från de första invånarna i det som i dag är Botswana och Sydafrika. Än i dag lever dess folk i flera av södra Afrikas länder.
Länge levde de som jägare och samlare och med en nomadisk livsstil, något Ottilia och Floyd själva i någon mån kände igen sig i, så många år senare.
Ottilia Söderström är uppvuxen i och nära naturen, i norduppländska byn Bäcklången utanför Tierp. Sedan fyra år bor och lever hon på Gotland.
Men till slut ställdes trots allt saker och ting på sin spets. Sonen blev äldre, skolåren närmade sig – så var skulle de slå ner sina bopålar?
Valet föll alltså på Gotland sedan Ottilia kommit in på ett magisterprogram inom ”Hållbart ledarskap och företagande” på Campus Gotland.
– Och det känns verkligen helt rätt. Jag får landsbygden och skogen som jag alltid dragits till, Floyd får närheten till havet som alltid varit så stor del av honom.
Kärleken övervinner allt, sägs det och så är det kanske. Men hur tänker du kring att ni båda är från så skilda håll i världen? Någon kommer alltid att längta hem, tänker jag.
– Under våra resor har vi ofta känt att hemma är en känsla och inte en fysisk plats. Men så klart, under vinterns ihållande mörker kryper saknaden ofta till Sydafrikas stränder, det gäller för båda av oss.
Ja, så kan det gå.
Under skördefestivalen i Roma i tidig september målade ungdomar graffiti på en vägg vid Lövsta, under överseende av bland andra Ottilia Söderström.
Så här är hon nu, på Leader Gutes kontor på Lövsta i Roma och arbetar med landsbygdsutveckling, det hon alltid vurmat för.
Och här låter vi den här intervjun ge sig av åt ett annat håll, från det personliga till det något mer allmänna.
För det finns ju så mycket ungdomlig kraft att ta tillvara, bara den får lov att blomstra.
– Den huvudsakliga idén med Ung Livskraft är att inspirera till entreprenörskap, ordna möten där ungdomar kan ta del av hur andra gjort, hitta nycklarna till att samverka finna sina egna vägar utan att de ska behöva lämna ön eller för den delen landsbygden.
Om jag ställer en kolossalt stor fråga: Hur mår ungdomen på Gotland och i Sveriges landsbygder i stort?
Hon skrattar till för jo, nog är spörsmålet stort och generellt. Icke desto mindre finns det undersökningar som ger vid handen att…
– …många inte känner sig inkluderade och har svårt att hitta in i föreningar och sammanhang. Man känner sig ibland motarbetad i hierarkin, det kan vara att man inte får hyra mötesplatser som till exempel en bygdegård när man vill genomföra en idé.
Under en av många resor längs den sydafrikanska kusten besöktes bland annat Gerickes Point med nationens högsta fossila sanddyner.
Det finns också en tydlig norm att man ”ska” flytta till en stad för att ”bli något”. I Ottilias fall var Uppsala eller Gävle de vanliga valen, för gotlänningar generellt är det Stockholm som är platsen att vara.
Särskilt tydligt är det när gymnasietiden går mot sitt slut: Vad ska jag göra sedan? Ska jag lämna ön? Måste jag göra det?
– Det är vi kan göra är att visa att man faktiskt kan vara kvar. Det finns så många exempel på ungdomar som hittat sin egen väg här på ön.
Kände du själv så en gång i tiden? Att du "måste iväg"?
– För mig kändes det svårt att stanna, där och då såg jag ingen väg hur jag skulle kunna utveckla mig själv. När jag var 20 började jag på den där folkhögskolan i Skärholmen, vilket var mitt första steg ut i världen. Jag tog med mig min häst och bodde i en stuga på en gård utanför Upplands Väsby.
Epa-dunk var det vid Coop i Roma under våren, ett initiativ från Ung Livskraft där Ottilia Söderström höll i vakande trådar.
Ung livskraft erbjuder möjligheter till inspiration och nätverkande för ungdomar som är sugna på att lära sig arrangera happenings på Gotlands landsbygder.
Det gäller att lära sig vägar, tillvägagångssätt och inte minst att tänka nytt för att på sikt bidra till förbättrat entreprenörskap och positiv attityd till hela ön.
Projektet drivs av referensgrupper inom två inriktningar: Den kulturella näringen samt teknik och fordon.
Sex inspirationsträffar har genomförts:
• Etelhems krukmakeri har besökts av gymnasie- och universitetsstudenter som där kunnat möta unga gotländska entreprenörer, vilket var ett initiativ av kulturnäringsgruppen.
• En epa-dunk-eftermiddag har ordnats i Roma, på initiativ av teknik- och fordonsgruppen. Ungdomar från hela ön fyllde p-platsen vid Coop där de fick möjlighet att visa sina fordon.
• En motorsportdag har arrangerats på folkracebanan i Follingbo där unge rallytalangen Linus Erixon visat och berättat om sin sport. Även detta ett initiativ från ungdomarna själva.
Unga är experter på unga. Det är Ottilia Söderströms absoluta uppfattning och hos ungdomen finns så mycken kraft att ta tillvara.
Även under skördefestivalen i Roma i tidig september visade Ung Livskraft upp sig:
• Linus Erixon var åter på plats och berättade om sin rallysatsning och intresserade fick där prova att byta hjul så fort som möjligt.
• Där fanns också graffitikonstnären James Johansson och The Hugos, de unga killarna som tagit 50- och 60-talsrocken till sig egen.
Ottilia Söderström har varit sammanhållande länk, men hon betonar att de är ungdomarna själva som gjort det stora jobbet.
– Unga är experter på unga och får de bara verktygen och vet vilka vägar de kan gå finns egentligen inga hinder för vad de kan uträtta.
Projektet Ung livskraft pågår fram till årsskiftet, det är vad man vet idag. Medel för en fortsättning har sökts hos Allmänna arvsfonden men ännu inga besked därifrån så än så länge är framtiden för projektet oviss.
DU&JAG, Ottilia Söderström.
Och nu till slut åter till Bäcklösen, dryga halvmilen från Tierp. Där är hon uppvuxen och där växer den skog som funnits i släkten i generationer, en blandskog som slagit rot i hennes hjärta.
Hur blir det framöver, kommer hon att ta över den?
Det är en typ av fråga som många unga inte minst på Gotland växer upp med: Ska jag, måste jag, vill jag ta över gården, skogen, rörelsen?
I Ottilias fall alltså skogen.
– Ja, på sikt vill jag nog det. Men först ville jag helt och hållet hitta min egen väg, men jo, det kommer nog att bli så en dag.
Att ”ta över skogen”, är det samma sak som att också bosätta sig där, i hembygden?
Ja, säger hon, i horisonten ser hon verkligen konturerna av en framtid i Bäcklösen.
– Att återvända till mina rötter...det kan jag tänka mig i en framtid. Men att nu leva på Gotland och arbeta med landsbygdsutveckling...det är så inspirerande och jag är tacksam att jag fått möjligheten.