Nyheten om den storvuxna gotlänningens äventyr i Stockholm toppade lokaltidningen den 11 april 1984.
I artikelserien "Brott vi minns" blickar redaktionen tillbaka på tidigare brott och händelser som skapade stor uppmärksamhet då. I del 2: Om gotlänningen som slår en Stockholmspolis.
När lokalpressen beskrev det som urartade till ett brott, stod det på löpsedeln: ”Ovanligt stor gotlänning i bråk med liten polis från Stockholm.”
Det var en i storlek rejält tilltagen gotlänning som åkte till storstan med färjan. På vägen fick han sällskap av en kusin. De bägge männen delade på en liten flaska svartvinbärsbrännvin och var lite runda under fötterna när de befann sig på tunnelbanans perrong, på väg mot Skanstull. Det var nu som kusinen blev kissnödig, något som han förklarade med att han tog urindrivande medicin.
Situationen blev något desperat så han fann ingen annan råd än att ställa sig lite avsides och sikta in sig på spåret nedanför.
I samma veva kom två poliser.
Det var en ung manlig polis, beskriven av gotlänningen som “en liten snorunge“, som patrullerade tillsammans med en kvinnlig kollega på T-centralen. Han berättar att han då fick syn på en man som stod och urinerade medan hans sällskap var kraftigt berusad och skrek, så han bestämde sig för att agera genom att avvisa den stora gotlänningen som uppförde sig olämpligt. Kusinen slank skyndsamt i väg in i ett tåg.
Gotlänningen skrek då att: ”Inte några ungdjävlar” skulle komma och befalla vad han skulle göra, och ska sedan ha smällt till den unga polisen över munnen. Hans kvinnliga kollega vittnade om händelsen med korrigeringen att gotlänningen skrek: ”här ska inga snorungar till poliser komma och bestämma vad jag ska göra eller inte göra”. Något åt det hållet var det i alla fall.
Poliserna grep gotlänningen, fick på honom handbojor och tog med honom upp i rulltrappan där han gjorde så mycket motstånd att alla tre ramlade. Sedan fick han tillbringa några timmar i arresten för tillnyktring.
Gotlänningen har en annan version och berättar att han skrek för att upplysa kusinen om att han inte fick urinera ner på spåret. För övrigt stod han med händerna i rockfickorna och höll tyst. Ett hårt slag träffade honom sedan i bakhuvudet och fällde honom på knä.
Gotlänningen kallades till räfst och rättarting vid Stockholms tingsrätt men vid det laget hade troligen den storväxte gotlänningen fått nog av storstan och stannade på Gotland medan polisen infann sig på plats för att vittna om händelsen. Målet flyttades efter en månad över till Visby för att även gotlänningens version skulle höras. En oenig rätt dömde honom till dagsböter för våldsamt motstånd som han erkänt. Men att han utövat våld mot tjänsteman var en ren och skär lögn sa han.
Åklagaren var inte nöjd med domen och överklagade.
Hovrättsförhandlingen hölls i Visby och det var först då den stora gotlänningen och den lilla polisen möttes igen. I ett referat gjort av Gotlands Tidningars skribent Carin Häglund citerar hon gotlänningen när han förklarar sig:
– Jag är så gammal så jag varken skränar eller skriker på offentlig plats. Inte slår jag poliser heller. Men våldsamt motstånd gjorde jag eftersom jag blev så gränslöst arg.
Ett omfattande referat av domstolsförhandlingen skrevs av Gotlands tidningar reporter Carin Häglund.
Så ilsken som han blev var det nog troligt att han också sagt det där om att det inte skulle komma några ungjävlar till poliser…
Något av Goliats möte med David blev det vid hovrättsförhandlingen. Den unge polisen fick också frågan av domaren: ”Hur gammal är du egentligen?”
Han svarade: Jag är 24 år.
Domaren: ”Du har utseendet emot dig så att säga”.
Skribenten noterade i sitt referat att alla i rätten kunde se att domaren hade rätt, den unge och mycket prydlige ljushårige och välkammade polisen såg ut som han precis gått ut nian. Inte en dag äldre. Gotlänningen var ungefär tre gånger så stor på alla ledder.
Den lilla polisen ansåg inte att han blivit provocerad när han blev kallad ungjävel, utan konstaterade att det var en vanlig kommentar till hans utseende.
Polisen höll fast vid att gotlänningen slagit honom.
”Lögn, jag höll händerna i rockfickorna och jag slår inte en polis”.
Båda parterna höll med om att det blivit tumult i rulltrappan och den storväxte säger att han då kan ha träffat polisen, men det var inte frågan om något slag. Själv fick han några smällar med batongen.
”Jag gick ju inte med godvilligt och dessutom var poliserna så förvirrade att de skulle ha upp mig i den rulltrappan som gick nedåt“.
Två år efter att den storväxte gotlänningen greps på T-centralen konstaterade hovrätten att han även skulle dömas för våld mot tjänsteman. Någon annan påföljd än fängelse i en månad kunde inte komma i fråga. Två nämndemän höll inte med.