En gisten grind mellan storgården och lillgården öppnar sig mot en lövtunnel. I änden skymtar brygghuset med kimröksblå knutar. Den gamla trädgårdsstolen vid väggen lockar, men har gjort sitt för länge sedan.
Gräset är fuktigt av dagg och det är alldeles stilla. Lyssnar man noga hörs viskningar från förr.
Något skymtar förbi mellan de stora buskarna av syren och schersmin där mellan uthusen. En liten flicka med blommig klänning som fladdrar när hon skuttar in i körsbärslunden. Skrattande vinkar hon "kom, kom". Hon vill visa sitt paradis på jorden. Berätta om livet då, i början av förra seklet.
I flera hundra, kanske tusentals år, har människor satt sina spår vid Robbjens i Klinte. Allt gör sig påmint i tystnaden, fjärran från dagens larmande stress och snabba ryck.
Vardagen då var mycket arbete och slit. Men det fanns också tid för lek. På gården finns många ställen att leka kurragömma på, med plats för fantasin, för barnet att klättra i träden och skicka barkbåtar i den porlande bäcken bakom mangårdsbyggnaden.
Den lilla flickan blir otålig. Jag skakar av mig nutiden och sjunker in i hennes perspektiv, omgiven av fruktträdens lövverk och de ståtliga krolliljornas mognande frökapslar.
Hon vill visa blommorna. Vi hukar under bågar täckta av blomsterbönor och kliver in i blomsterkvarterets kaskad av färger.
Där lägger vi oss platt på magen på de halmtäckta gångarna och blir till myror i ett djungelliknande virrvarr av växter. Här prunkar åter blommorna från förr. Efter de senaste årens kamp mot kirskålen lyser temynta, knekttobak, prydnadsmajs, ringblomma, leverbalsam, sommaraster, scharlakanssalvia och lejongap i varma färger.
För att nämna några av alla de som Antonius Krusell, verksam på gården under första halvan av 1900-talet, samlade på och planterade. Flickans favorit är den mörkt rosa höstanemonen, vars utslagna blomkalkar svävar som fjärilar på höga stänglar.
Blomsterkvarterets fyra gångar löper samman i en rundel i mitten, likt en klosterträdgård. I centrum ståtar manshöga höstrudbeckia, eller guldbollar som Antonius Krusell kallade dem och band ihop dem till ett valv.
De vältrampade jordgångarna som löpte mellan hus och planteringar var sköna att springa barfota på. Här och var kunde man stoppa näsan i väldoftande rosbuskar, eller snappa åt sig ett äpple från träden. Hönsen sprätte, lammen sökte skydd i skuggan, det fanns gott om djur att gosa med.
Långa blomsterlister löpte längs grusgångarna framför bostadshuset. De gamla vårdträden, två ståtliga kastanjer, har nyligen ersatts av nya. Gamla lökväxter som förtvinat bland gräset i skuggan fick nytt liv när solen åter nådde ner till marken.
Grönsaker har förstås också odlats. Men köksträdgården låg i änget på andra sidan den av slingrande grusvägen. Där var jorden bördigare. Den syns inte i dag, men är inte svår att föreställa sig.
Det är i mångt och mycket Antonius Krusells ande som ännu svävar över Robbjens.
Han var, för den tiden, ovanligt intresserad av växter inte bara till nytta utan även till lust.
Ännu finns hans herbarium med över 1 000 växter bevarat. Och den lilla flickan som i mina tankar ville visa, kan måhända vara barnbarnet Vera Sollerman.
Så känns det när Marianne Hancedotter Lundqvist, som sedan 2007 arbetat med att återskapa trädgården, förklarar att Vera Sollerman berättat och ritat allt hon minns av trädgården. En värdefull källa då mycket var igenvuxet efter att Antonius son Harald bott ensam kvar i det omoderna huset till sin död 2004.
Kort därefter tog Bo Wikström och Marianne Hult över. De har skapat en oas, inte bara för trädgårdsintresserade utan för alla som vill få en inblick i livet på en gotländsk gård. De har också infogat lite nytt.
Rabatten med läkeväxter är ett exempel på detta. Och planer på en "Klinterabatt" med äldre växter från trakten finns.
- Eftersom Marianne är utbildad på läkeväxter tyckte vi att de kunde få utrymme här också, förklarar Marianne Hult.
- Det är helt i Antonius anda. Han var ju en nyfiken person och skulle säkert tillåta oss att plantera in nya växter i trädgården, menar Marianne Hancedotter Lundqvist.
"Mor Alidas tobak" från Åhus är en av de "nya". En gammal sort vars frön fanns bevarade på Skansens Tobaks och tändsticksmuseum. Efter 38 års vila fick man några att gro. Andra gamla härdiga sorter har man fått till Robbjens genom föreningen Sesam, sällskapet för fröodling och beskydd av kulturväxter i Sverige.
Grunden för återskapandet är lagd. Marianne Hancedotter Lundqvist och Eva Selin på Gotlands museum har dessutom nyligen gjort en skötselplan för trädgården de kommande fem åren.
Men nu är Robbjens till salu. Med sorg i hjärtat har ägarna insett att ålder och sjukdom sätter gränser för energin. Ännu har ingen visat intresse för att ta över, och framtiden är oviss.
- Folk som besöker gården kan vandra här i timmar. Det skulle ju vara roligt om någon vill ta vara på allt arbete vi lagt ner, säger Marianne Hult.