I slutet av januari publicerade GT en längre intervju med etnologen Owe Ronström. Det var ett samtal om coronan och samhället och om vad pandemieran kan tänkas få för effekter, utöver de individuellt hälsomässiga.
När vi nu har temat "Ett år med corona på Gotland" passar vi på att göra en uppföljning.
Det Owe Ronström först tar upp, när vi hörs igen, är en punkt där han får anses ha ändrat uppfattning. Det gäller vaccinationsintyg.
Etnologen trodde inte på formella intygskrav då, men det gör han numera.
– Ja, eftersom en mängd stater faktiskt håller på att ta fram sådana intyg nu. Och finns det officiella vaccinintyg kommer vissa kräva att få se sådana, som resebolag eller butiker.
En av samhällets eviga dragkamper är den mellan individens frihet och det kollektivt bästa, eller i politiska termer det mer liberala mot det mer socialistiska. Det är en abstrakt debatt – men ibland blir den ändå tydlig.
– Vaccineringen är en konkretisering av diskussionen. Har jag frihet att ta det bara om jag vill och ändå röra mig fritt, eller inte? Och om jag inte tar det, för att sedan smitta dig, vad händer då med din frihet? Det finns stor risk för konflikter här. Trycket på att ta sprutan ökar och då kommer även kampen för individens frihet att trappas upp.
Gällande intygskrav är väl den stora frågan, för oss gotlänningar, om det blir ett sådant på Gotlandsfärjan? Destination Gotland svarade i slutet av januari att denna fråga var "för tidigt ställd". Men det var då det.
Owe Ronström tror att den här typen av kontroll kommer att bli verklighet framöver, när vi ska kliva ombord i Visby, Nynäs eller Oskars.
– Ett magsjukeutbrott på en restaurang ger stället dåligt rykte och kan bli ekonomiskt kännbart. På samma sätt vill reseföretagen undvika att bidra till någon klustersmitta av corona. Därför lär de kräva intyg. Steget är egentligen inte så långt från de "friskhetskrav" vi redan har på färjan.
En annan sak att återvända till är rättviseaspekten kring vaccinerna. För visst har de trappats upp, debatterna om vem som ska få när. Priolistor har ändrats med tiden, vissa anses ha "gått före" och så vidare.
Ytterligare en aspekt har dock tillkommit: Finns det vaccin som är "bättre" och vem får i så fall vad?
– Ska jag finna mig i att ta det vaccin jag tilldelas och först när det anses vara min tur? Om det nu finns flera vaccinationscentraler på Gotland, varför får jag inte välja, som med vanliga vårdcentraler? I slutändan handlar även det om "laget eller jaget".
Vi pratade även, förra gången, om detta på nationsnivå. Om EU-löftet att vacciner skulle spridas solidariskt, till exempel. "Det är något som snart ställs på prov", sade Owe Ronström då.
Redan samma vecka fylldes media av dragkampen mellan EU och Storbrittanien. Ordet "vaccinnationalism" spred sig.
– Återigen har vi samma fråga, men på nationsnivå. Om ni därborta inte är vaccinerade får ni inte komma in, alternativt om vi har vaccin här ska vi också få ta det först. Det står även där mellan mig och de mina kontra solidariteten.
Uppdelningar mellan "jag och de andra" samt mellan "vi och dom" puttrar parallellt i bakgrunden. Både mellan länder, regioner och lokalt, mellan människor.
– Se bara på gotlänningarnas oro inför sportlovet och att mer smitta då skulle "komma hit". Tanken att det onda kommer utifrån ligger nära till hands på Gotland, eftersom vi är en ö, menar Owe Ronström.