Den här texten kommer från vinternumret av Gotland Just nu, som går att hämta gratis i ställ runt om ön och på färjorna.
Grått, disigt, och en fläktande sydvästlig vind. Perfekt väder för havsöringsfiske, konstaterar de erfarna sportfiskarna Joakim Lyander och Nikolas Hjemdahl när de riggar i ordning sina spön och vadar ut på de hala stenarna.
Det är snart 20 år sedan Joakim Lyander, som då inte fyllt moppe, vadade ut för första gången.
– Jag hade på mig ett par trasiga vadarbyxor som läckte ordentligt och fick min första öring. Den var inte stor, men jag minns den. Sen var jag fast, säger han.
Med van blick söker han av havsytan, i jakt på små tecken i vågornas krusningar som avslöjar om det kan finnas något bra tillhåll för öringarna. Här, längs kusten på sydvästra Gotland, ska fisket ha varit hett de senaste dagarna och förväntningarna är höga.
Men det ska visa sig bli en tålamodsprövande dag för de två fiskarna.
Gotland är vida känt för havsöringsfisket. Förutsättningarna runt Gotland är perfekta, både för fisk och fiskare. Långväga besökare söker av den 80 mil långa kusten i hopp om att fånga “havets silver”, som finns runt i stort sett hela ön.
Men att faktiskt få en öring på kroken kan vara lättare sagt än gjort.
– Att det är svårt är en del av charmen, säger Nikolas.
– Även vi kan gå flera pass utan att få en enda fisk. När man väl får en är det så fantastiskt och förlösande, säger Joakim.
Det här verkar vara just ett sådant pass där inget riktigt funkar. Duon fiskar vidare, men kammar noll i vik efter vik. Efter nästan sju timmar utan ett riktigt hugg börjar frustrationen krypa fram.
– Det är som att hitta en nål i en höstack. Men vi kör in i kaklet, ett ställe till, säger Joakim.
Någonstans bakom molnen börjar solen sjunka ned i havet, och inte heller det sista stället verkar ge utdelning.
Men så plötsligt – ett glädjetjut hörs genom vågornas brus.
– Yes! utropar Nikolas.
Något sprattlar i håven: en silverskimrande, välgödd liten havsöring. Timtal av nötande ger till slut resultat.
– Jag har fått öringar som skulle äta den där till middag, men den här var skön att få, säger Nikolas och låter fisken simma vidare.