På vandring i paradiset
Det är så nära paradiset man kan komma när man befinner sig i ett gotländskt änge i mitten av maj.-Egentligen är det Linnés ord men jag håller fullkomligt med honom, sa Ylva Engström, länsstyrelsens lantbruksenhet, när hon ledde kulturvandringen i Mästerby i lördags.
-Mästerby har fått en ny sevärdhet i detta änge som arrendatorn, Erland Ronström, har börjat renovera. Här finns gamla boplatser, en gammal väg och i jorden här under kan man bara fantisera om vad som gömmer sig, sa Ylva, med glimten i ögat.
<span class='mr'>Boplats ur slyn</span>
I Mästerby är mycket uppodlat men av någon anledning har detta lilla änge vid Skogs, som kallats "Dagmars änge", blivit kvar.
-Jag har kört runt änget sedan jag började arrendera 1986 men jag har aldrig varit inne i det, sa Erland Ronström. Det gick inte att komma in, det var så igenvuxet. Men så fick jag för mig att jag skulle röja upp lite.
Och plötsligt kom den gamla boplatsen fram ur allt sly. Den är 40 meter lång, lika lång som hallen i Lojsta. Husgrunden omgärdas av hassel och stenarna är tydligt framtagna ur det som förut var sly.
<span class='mr'>Människorester</span>
-Från början trodde man att det här var gravar men en av de första arkeologerna, Fredrik Nordin, som var verksam på 1880-talet, upptäckte att detta var gamla husgrunder, berättade Ylva.
Det kom sig så att han grävde och grävde och letade efter människorester. Men så började han gräva in emot stenarna som omgärdade det som han trodde var graven. En av arkeologerna råkade ramla ner i det uppgrävda diket och hamnade på en bränd trästock som gick sönder. Inne i stocken hittades bränd råg och det var då man kom på att folk hade haft platsen till boplats. Sen hittades andra saker som kunde kopplas till boplatsen så som malstenar, ullsaxar och liar.
<span class='mr'>Ekmassakern</span>
Det finns 2000 liknande husgrunder kvar och tio av dem finns i Mästerby. I det lilla änget finns två husgrunder.
-Det är 2000 år sedan människor bodde här och när man befinner sig i ett sånt här änge så kan man kanske känna förfädernas vingeslag. Det är härifrån vi alla härstammar, sa Ylva.
År 1834 utbröt "ekmassakern" på Gotland och bland annat i Atlingbo höggs 3000 ekar ner och blev till ved.
-Eken har sura löv som breder ut sig i änget och det växer inget gräs. Därför la man eklöven intill foten på eken när man fagade änget och satte eld på det. Därmed dog ekarna eller tog ordentlig skada. Det var inte bra för bönderna med mycket ek. Den ställde bara till med problem, berättade Ylva.
<span class='mr'>Ekar blev kvar</span>
Annika Broms fanns också med under vandringen. Hon har inventerat socknen för ett år sedan och kunde nu se hur vackert detta änge blivit.
-När jag skulle inventera här så kom jag inte in i det. Men jag noterade likväl att det fanns, sa Annika. Det är roligt att se hur fint det har blivit och alla ekarna som omringar änget. Det är tur att en del ekar i alla fall blev kvar.
Så jobbar vi med nyheter