På kvällen den 28 februari 1986 är Christer Pettersson beväpnad och på jakt. Han söker efter spelklubbsägaren och vapenhandlaren Sigge Cedergren, eftersom Pettersson fått höra att han har lejt två ryska torpeder för att mörda honom. Pettersson är skyldig Cedergren en större summa pengar och har dessutom gjort inbrott hemma hos Sigge och stulit amfetamin, pengar och en modifierad pistol eller revolver. Det är den han har med sig.
Planen är att söka upp Sigge och hota att döda honom om han inte drar tillbaka torpederna.
När Christer Pettersson kommer in till stan är han både berusad och påtänd. Han har gått på amfetamin i 30 dagar. Han letar efter Sigge hela kvällen, berättar Donald Forsberg.
Stockholms undre värld
Informationen har han fått från Stockholms undre värld, medan han genomförde dykningar efter "Palmevapnet". Uppgifterna finns även med i Tore Forsbergs bok Spioner och spioner som spionerar på spioner, då berättade av en av Petterssons bekanta.
Sigge Cedergren bor på Tegnérgatan 8, nära Sveavägen. Där träffar Pettersson en gemensam kvinnlig bekant och frågar henne var Sigge är.
Hon blir livrädd. Hon ser att han är livsfarlig och säger, bara för att bli av med honom, att Cedergren har gått på bio. Hon pekar tvärs över gatan mot Grandbiografen.
Christer går dit för att vänta. Filmen tar slut vid 23-tiden.
I sin dimma ser han Cedergren komma utoch här har vi det ödesdigra misstaget. Palme är likadant klädd som Cedergren, med fårskinnsmössa och samma typ av överrock. De har också samma kroppsbyggnad och Sigge håller alltid sin dam under armen, på samma sätt som Olof håller Lisbeth den här kvällen.
Pettersson väntar sig att Sigge ska gå hem, men i stället viker de av och går Sveavägen söderut, mot Hötorget. Christer tror då att de ska till Tunnelgatan, där Sigges damsällskap bor.
Christer vet att de då måste passera hörnet vid Dekorima, så han springer dit och ställer sig. Där planerar han att hota Sigge med revolvern.
Skott avlossas
I stället händer något helt annat. Pettersson lägger en hand på den förföljdas axel. Denne rycker till, skott avlossas och träffardock inte Sigge, utan Sveriges statsminister. Det är först när Palme faller till marken och kvinnan vid hans sida ser Pettersson i ögonen, som han inser att det inte är Cedergren.
Jag tror inte han ville skjuta, egentligen. Men han har ett laddat vapen i handen och det går av. Den här informationen spred sig direkt efteråt i den undre världen.
Pettersson flyr och domnar senare bort på Klara kyrkogård. Där tillbringar han natten, medan landets genom tiderna största polisuppbåd drar igång.
Spanare från rikskriminalen fick också informationen, men då hade ledningen redan bestämt sig för att det måste ligga något sabotage, någon konspiration bakom.
Enligt Donald låste sig polisen omgående vid teorin om politiska motiv.
Här begås kardinalfelet. Man bestämmer sig för att Sveriges statsminister inte kan falla offer för gatuvåldet i Stockholm. Jobbar man efter ett felaktigt motiv så hittar man inte de rätta trådarna.
Hoppet försvann
Donald menar att hoppet om att bevisa det faktiska händelseförloppet i princip försvann när Christer Petterssons avled i onsdags.
Mitt sista hopp är att Pettersson var så jäkla klok att han skrev ner någon form av bekännelse på papper. Drömmen vore en karta med ett kryss, som pekar ut var vapnet ligger. Kanske, bara kanske, gjorde han det och lämnade den till sin präst eller någon annan, med anvisningar om att det skulle publiceras efter hans död. Jag hoppas att så är fallet.
Donald Forsberg är övertygad om att det var så här det gick till när Olof Palme sköts.
Det är det mest realistiska och tänkbara motivet. Alla andra är uteslutna.
Preskriptionstiden för mord är 25 år, så Palmeutredningen beräknas pågå till och med 2011. Preskriptionstiden för vållande till annans död är 15 år. Om händelseförloppet är det ovanstående och om Pettersson hade erkänt nu, då hade han gått fri.
Fotnot: Sigge Cedergren avled 1996, efter en tids sjukdom.