Biscayabukten är känd för sina hårda farvatten och möjligheten att få möta djupens invånare. Paula Zielinski fick se det bästa av Biscayabukten under överfarten.
- Jag är jävligt tacksam att Biscaya visade sig från sin barmhärtiga sida. Mycket skit har hänt andra där ute. Det är en lynnig bit hav att ta sig över. Jag hade nattskiftet en natt, eller tidig morgon rättare sagt. Jag satt och lyssnade på musik med hörlurar. Solen hade precis börjat titta fram vid horisonten när två späckhuggare gled förbi båten bara några meter ifrån mig.
Hur lång tid tog överfarten?
- Den tog tre nätter och fyra dagar. Men vi åkte från L’aber Wrach vilket är 60 sjömil längre än vad man kanske brukar åka. Många drar ifrån Camaret. Det var lugnt. Vi hade i stort sett ingen vind alls och gick faktiskt för motor större delen av tiden.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
- En vanlig dag ute på havet har hittills oftast börjat med att vi lämnar hamn tidigt på morgonen runt klockan sju eller åtta. Så fort solen har gått upp. Sen har vi väl motvind, tidvatten mot oss eller några andra strömmar som gör livet surt. Det har hittills varit ganska så svinkallt, tills vi kom hit. Men vi visste att det skulle bli fint efter Biscaya. Biscaya är så klart en milstolpe. Alla som säger sig veta något om segling säger att Nordsjön, Östersjön och Engelska kanalen är värst. Och Biscaya, sen blir vädret stabilare och vindarna mer pålitliga, plus att vågorna inte är så korta och från alla håll. Det är det som är jobbigast med brytande sjö från alla håll och kanter.
Har du varit sjösjuk?
- Jo absolut. Niklas spyr lite då och då, medan jag mest bara mår skit. Vi har inga pass dagtid utan då sitter vi båda ute i sittbrunnen oavsett väder för att inte må så dåligt, men det har inte varit läge att läsa eller så. När vi mår fint, vilket vi oftast gör, så spelar vi spel som backgammon eller kinaschack eller Fia med knuff. Presenter vi har fått av fina kollegor på Gotlands Media.
Har det motsvarat dina förväntningar så här långt?
- Jo, det har det, på så sätt att segling är skittråkigt men det är kul när man väl kommer fram. Jag gillar varken båtar eller vatten, men det är kul att resa. Vi är några som försöker hänga ihop. En båt som heter Vinda med två andra fallskärmshoppare (Paula och Niklas är själva fallskärmshoppare, reds. anm.) och de har två australiska polare med sig på båten som också hoppar fallskärm.