Två år in i aspirantutbildningen inträffade förlisningen av fartyget Estonia, 1994, då fick Pelle hoppa in och arbeta. ”Det är inte något man kan förbereda sig inför. En kollega till mig som skulle gå i pension hade fått som avtackningspresent att följa med på fartyget, även han omkom. Det är nog är den värsta upplevelsen man varit med om”, säger han.
Pelle Setterwall, eller Pelle polis som han ofta kallas av barn och ungdomar som han stött på i arbetet genom åren, går nu i pension efter nära 30 år i branschen, varav 27 år på Gotland.
Men att Pelle skulle bli polis var däremot inte någon självklarhet. Han var från början nämligen ambulanssjukvårdare i Stockholm, under 80-talet. Men 1991 tog vägarna honom och hans familj till Gotland efter en längtan om att komma till landsbygden. Det blev en gård i Hemse, där han och sambon bor än i dag.
– Jag var på Gotland mycket när jag var yngre och semestrade och gjorde även lumpen här, men annars hade vi ingen direkt koppling hit. Men redan som 10-åring sa jag att ville bo på landet när jag blev stor för att jag alltid har trivts i sådan miljö, trots att jag är uppvuxen i ett betongområde i Alvik. Ju äldre jag blev desto mer lockades jag av Gotland och minnena från barndomsåren, säger Pelle Setterwall.
Sambon fick snabbt jobb som barnmorska och sjuksköterska på lasarettet i Visby och förhoppningen var att Pelle skulle fortsätta som ambulansvårdare även här, men så blev inte fallet.
– Det var ont om vikarietjänster, så det blev att gå tillbaka till gamla jobbet i Stockholm och sedan pendla fram och tillbaka till Gotland. På den tiden tog ju färjan sex timmar också. Sedan var det Polismyndigheten i Stockholm som efterlyste personer med sjukvårdsbakgrund, så då sökte jag in på polishögskolan i Sörenstorp i Stockholm 1993 och kom in där.
Efter några år som polis i huvudstaden ville Pelle tillbaka till familjen på Gotland, till hans dotter Camilla som då bara var fem år gammal. Han blev kontaktad av polismästaren på Gotland 1996 och fick jobb som närpolis på den dåvarande polisstationen i Slite. Sedan kom möjligheten till en motsvarande tjänst på polisstationen som då låg i Hemse, i närheten av hans hem. Där blev han kvar till 2003 då polisstationerna på landsbygden stängde och all verksamhet utgick från Visby.
Polisen Pelle när han var i tjänsten.
Men i stället blev det ett större fokus på fordon och trafik, något Pelle haft ett brinnande intresse för under alla år. Det blev det som Pelle sysslade mestadels med under sina 27 år på ön, i det som kallades trafikgruppen.
– Jag deltog i utryckningsverksamhet också, men trafik blev min huvudinriktning. 2015 bestämde man däremot att alla poliser skulle syssla med trafik. De poliser som arbetar med trafik på Gotland gör fortfarande ett bra jobb, däremot tycker jag att chefer har prioriterat bort trafik som kräver specialkunskap och utbildning i fordonslära, som att hantera färdskrivare och fordonsutrustning.
Det är inte heller bara på jobbet som intresset för bilar har kommit fram.
– Jag har en mörkgrönmetallic Chrysler från 1953, som tidigare ägdes av Svenska Tenns grundare Estrid Erikssons man. Jag hittade den 1983 efter att den kommit fram ur garagegömma efter 45 år. Den har varit min pendlarbil, jag har kört i princip 35 000 mil fram och tillbaka till jobbet. Jag har även en Volvo från 1957 och en veteranbrandbil från Skåne, som jag grejat en del med. Det ger mig lugn och ro att hålla på med dem, det är lite som terapi, säger han.
”Jag har varit nära att bli påkörd några gånger, framförallt vid ett tillfälle. Då blev det rättegång och mannen dömdes sedan till ett års fängelse för grov misshandel mot mig. Sedan har det varit några tillfällen med vapen involverade, men det har gått bra”, säger Pelle om de läskigaste upplevelserna han varit med om.
Vad tar du med dig från åren som polis på Gotland?
– Jag har lärt mig otroligt mycket och har fått ett stort kontaktnät. Jag kan ännu komma till Slite där folk känner igen mig från tiden jag var där. Det märks tydligt att jag har haft hela Gotland som arbetsfält, det har varit en himla bra tid, säger Pelle.
Om frågan dyker upp om att fortsätta jobba extra, vad säger du då?
– Jag har funderat mycket på vad jag skulle svara om frågan skulle dyka upp och jag trodde det skulle kännas vemodigt att sluta arbeta, men det gjorde det inte. Det har haft sin tid på något sätt, men polismässigt är jag färdig och nu får andra ta vid istället. Jag kommer att ha massa annat för mig.
Vad ska du hitta på nu då?
– Jag har ju genom åren gått upp 04.45 varje morgon för att kunna vara på jobbet vid 07, så tänk vad skönt att gå upp, käka frukost och sedan gå och lägga sig igen. Jag kommer mecka en del med mina gamla bilar, fortsätta spela innebandy med mina gamla kollegor och hänga mer med barnbarnen. Jag har även släktforskat en del och det kommer jag att fortsätta med, det har visat sig att jag har en del släkt i USA så det blir nog en del resor dit, säger Pelle Setterwall.