Berättelsen om Peps, eller Friaren som personalen på katthemmet kallade honom, är en solskenshistoria.
- Jag vet katter som kommit tillrätta efter två år. Men tre - nej det är helt otroligt, säger Mina Broström på Gotlands Katthem.
Det var Mina och hennes kolleger som upptäckte Peps och förstod att det var fråga om en tamkatt som kommit från sin ägare.
- Vi höll på med ett kastrationsprojekt i Alskog, vi fångade in katter som vi förde till veterinär för kastration och id-märkning.
Glädjetårar
Bland katterna fanns en skygg, smutsig hankatt som strök omkring i periferin. Rädd men ändå kontaktsökande.
- Vi kallade honom Friaren. Och en dag när vi hade lite tid över försökte vi locka honom till oss med mat. Det tog tid, men så småningom kom han fram och vi fick till och med klappa honom. Då förstod vi att han varit en tamkatt, att någon familj säkert saknade honom, fortsätter Mina.
Friaren fotograferades och en annons sattes in i GT och GA. Och den gav napp direkt.
Christin Ullén i Ljugarn vars katt försvunnit spårlöst för tre år sedan kände genast igen sin Peps.
- Jag såg direkt att det var Peps. Han har dessutom ett karaktäristiskt kännemärke, en sned klo och det bekräftade tjejen på katthemmet att katten på bilden också hade. Så då var det helt säkert, berättar Christin.
Hon grät av glädje vid beskedet, minns hon.
Sliten och sårad
Mina Broström och hennes kolleger på Katthemmet åkte tillbaka till platsen där Peps alias Friaren höll till. Och de lyckades fånga in honom och förde honom till veterinärstationen i Roma. Där blev han undersökt av veterinär och sedan hämtad av sin forna familj.
Hur Peps kunnat klara sig ute så många år vet ingen. Hur fick han mat? Var bodde han?
- Vi har inga svar på de frågorna. Kanske har han hittat matrester eller kompost. Eller kanske ätit av fågelmat som folk lagt ut, talgbollar och sånt. Vi vet inte, säger Mina Broström.
Han var sliten, ärrad och hade fullt med fästingar i pälsen samt en del skärsår. Men annars frisk.
- Han har haft tur, konstaterar Mina.