PERSONLIGA TANKAR KRING VÅRD OCH OMSORG

De senaste månaderna har åtskilliga politiker, både på riks- och regionnivå haft synpunkter på hur bra eller dålig vården är för tillfället och hur vi skall få en ännu bättre vård efter höstens val. Jag nöjer mig med att ha synpunkter på den vård och omsorg som region Gotland tillhandahåller i dag. Vård och omsorg fungerar bra, säger många av våra politiker. Beror väl lite på vad man menar med bra. Den fungerar bra med de premisser, som finns i dag. Det kan även jag gå med på. Mycket beroende på att anställda inom vården oftast gör ett mycket bra jobb trots att de får slita hårt eftersom det är för låg bemanning på avdelningar och boenden. Jag anser mig ha fog för att påstå detta. År 2012 fick min fru diagnosen alzheimer och sedan dess har jag och mina söner kämpat för att hon skall få bästa tänkbara hjälp och stöd med sin svåra obotliga sjukdom.
När vi inte orkade ha henne hemma på heltid fick hon från och med 2015 vara på dagverksamhet 3 dagar i veckan på Violen. Bra och duktig personal, MEN FÖR FÅ.. Ingen kan begära att 3 i personalen skall klara av att sysselsätta 10-15 dementa personer.
Vad var det för snillen, som kom på att man skulle slå ihop dagverksamheterna på Violen och i Roma? Jag vet att man på det viset sparade in personal, men var det så lyckat för brukarna och deras anhöriga?
Under sommaren 2017 insåg jag att vi inte längre kunde klara min fru hemma. Vi ansökte om hjälp och fick henne placerad på demensboende på Fältgatan. Ett oerhört jobbigt och tungt beslut.Men allt fungerade över förväntan de första 5 månaderna. Åter igen tack vare engagerad och hjälpsam personal. Men nu säger jag
det igen. MEN FÖR FÅ. Vissa pass under dagen skulle 2 personer klara av 9 boende. En omöjlig uppgift eftersom båda anställda ibland behövs för att hjälpa en patient. Vem ser då till övriga åtta boende och kan hjälpa dem? Jag riktar absolut ingen kritik mot de anställda. Det är premisserna som inte är bra. Det är det budskapet jag vill framföra till ansvariga politiker i fullmäktige och andra instanser.
För några månader sedan blev min fru mycket utåtagerande och våldsam, vilket hör till sjukdomsbilden, när man har alzheimer. Hon knuffade, slog och bet både personal och andra boende. Till slut kunde inte befintlig personal hantera situationen, vilket jag har all förståelse för. Min fru flyttades till psyket för att få hjälp med medicinering och också för att få en lugnare miljö. Försök gjordes att ta tillbaka henne till Fältgatan, vilket misslyckades.