Petter

Nu måste jag ju bara fråga vad du har för bil.
- Det är en Chevrolet. Jag har alltid gillat gamla amerikanare.

Du har ju nyligen blivit pappa igen, och så har du varit ute på en lång turné med pressat schema. Har familjen kunnat följa med?
- De följer med på en del, men det blir ganska lite.

Hur har det gått att kombinera familjelivet med jobbet?
- Det är klart att det var lite friare när man inte hade familjen, då kunde man göra som man ville. Idag finns det tre andra som jag måste ta hänsyn till. Jag måste planera bättre. Men det är inga som helst problem.

Jag har läst att du ville bli brandman, fotbollsproffs eller serietecknare när du var liten. Hur kom det sig att du hamnade i musiken?
- Det var mina önskedrömmar som liten. Jag vet faktiskt inte själv var-för det blev musik men jag samlade mycket på skivor när jag var åtta nio år. Det var ett stort intresse, nästan nördigt. Sen har jag alltid lyssnat väldigt mycket på reggae och hip hop så det började nog där. Jag lyssnade mycket på Bob Marley och Linton Kwesi Johnsson och så, sen fick jag upp känslan för musik. När man lyssnar så mycket på musik så blir det som en musikalisk utbildning. Jag har alltid en känsla för hur jag vill att det ska låta.

Varför blev det hip hop då?
- Jag föll först för hela subkulturen. Sen ville jag bli en del av den. Men eftersom jag inte kan sjunga blev det rap. Jag har ju testat allt inom hip hop, breakdance, grafitti och sedan rapp och det visade sig att jag hade talang för det. Men allt grundar sig på att jag gillar att skriva. Både musiktexter och andra texter som krönikor och liknande.
Du har ju dyslexi och har tidigare sagt att varje färdig text är som en vinst. Är det fortfarande så eller blir det enklare?
- Det är fortfarande så. Jag har exempelvis precis avslutat en artikel för en tidning och bara det är för mig en stor utmaning och en seger.

Mycket av medieuppbådet kring dig handlar om ditt nya liv och att du har blivit så mycket renlevnadsmänniska och så. Är du inte trött på att höra om det?
- Jo, det skulle vara fantastiskt om media skulle skriva mer om den nya skivan och inte om mig. I resten av Skandinavien fokuserar man mer på musiken. Sen har de här skriverierna om mitt nya liv dragit iväg, exempelvis att jag inte längre dricker alkohol. Det är en myt. Det är klart att jag dricker ibland men inte som under den tiden då jag gjorde skivan Bananrepubliken. Vi levde ett hårt liv då, men vi lever inte det livet idag.

Om vi då fokuserar lite på den nya plattan. Vad tycker du själv om den?
- Den är nyskapande, och den är modig. Jag har försökt att göra något som jag aldrig har gjort tidigare och jag försöker hela tiden utmana lyssnarna och utmana mig själv. Jag tycker att den är snäppet vassare än tidigare och det finns mer substans i texten. Jag försöker alltid att överträffa mig själv med varje ny skiva. Om jag inte lyckas med det så släpper jag ingen skiva. Så länge jag har inspiration så kommer jag att fortsätta att göra musik.