"Pioner är inte så svåra"

Gunvor Bering i artikeln här intill berättar att de tillbringar mycket tid i trädgården. Eftersom det är ett stort intresse känns det inte som ett "arbete", det är dusterna med envisa ogräs som kan kännas mindre upplyftande.
- Buskpioner är inte så svåra, det enda som behövs för att lyckas är tålamod, enligt Gunvor.
Det är nu ungefär tio år sedan hon och maken Gustav började fröså de som nu blivit en mindre skog av pioner i olika storlek.

Vägen dit börjar med att de plockar frön när de blivit svarta och blanka.
De sår i plantjord i halva mjölkförpackningar. I botten klipps ena hörnet av. De grävs sen ner i "barnkammaren" så att överdelen av kartongen kommer i nivå med marken.
Det kan ta ett par år i väder och vind innan det kommer upp något synligt, så det är viktigt att sätta skyltar i kartongerna, och gärna rita en skiss över vad som står var.
Efter ungefär tre år planteras småplantorna på växtplatsen. Roten har då tagit sig ut genom hålet i mjölkförpackningen och hämtat näring ur marken.
Sedan är det bara att vänta ytterligare några år på att de första blommorna kommer.

Hos Gunvor och Gunnar trivs pionerna bäst i vandrande skugga med några timmars sol, och inte alltför nära träd. Jorden ovanpå hällen av sandsten är mullrik och lite sandig.
De planterar djupt, minst fem centimeter av örtpionerna och ännu mer av buskpionerna ovanför rötterna sättes under jordytan.
På vårvintern får pionerna vedaska, vilket senare kompletteras med kogödsel. Och efter blomningen klipps det vissna bort (om de inte ska ta frö förstås), eftersom frösättningen tar mycket energi från tillväxten.
De beskär inte buskpionerna mer än att de på våren tar bort de intorkade stänglarna i toppen där blommorna suttit. Örtpionerna klipps ner på hösten så att de inte angrips av mögel.
Krukodlade pioner planteras hela säsongen. Barrotade sätts i september.

Gunvor berättar att buskpion är Kinas nationalblomma. Där kallas den "mudan", vilket ska betyda "blommornas kejsare""(eller kung). De örtartade pionerna kallas "kungens ministrar".
Av pion finns ett trettiotal arter, men många fler hybrider och namnsorter.
Både blom- och bladformer varierar, liksom doftens intensitet. De pioner som inte sätter frö förökas genom ympning. Man kan också föröka pioner genom delning av jordstammen på hösten.
Det kan dröja några år innan pionen blommar om den flyttas. Undvik kvävegödning på sensommar/höst eftersom det stimulerar tillväxten och plantorna då ska förberedas för vintervilan.