Planerar för ostproduktion

Inger von Corswant ser framför sig en småskalig produktion av ett par olika sorters färskost. Det kan vara en vitmögelost och en grönmögelost exempelvis. Hon tror inte att man skall krångla till det med ett för stort sortiment i början.
Hon tänker sig att göra en eller ett par ystningar per vecka och då utgå från en mjölkmängd på cirka 100 liter per gång. Det kan bli 20 kg ost i veckan.
Målet är inte i första hand att tjäna pengar, säger Inger von Corswant. Men naturligtvis måste det gå runt ekonomiskt. Det viktigaste av allt är att ha kul.
Inger är fascinerad av detta med osttillverkning. Det är en verksamhet där slutresultatet inte är exakt förutsägbart. Det blir en ost, men man vet inte riktigt hur den kommer att smaka.
Farmors formar
För länge sedan fick hon några ostformar av farmor, som bodde på en gård med tre kor i norra Skånes skogsbygder. Farmor tillverkade ost och smör.
Ostformarna har fungerat som en tändande gnista.
Inger har själv jobbat mycket med kor. Under tiden 1987-1991 var hon anställd på Stafva gård och jobbade i ladugården där. Därefter har hon under sex är jobbat som foderrådgivare hos Gotlands Husdjur. Framöver är hon alltså mest inriktad på att ta hand om och förädla det som korna producerar, nämligen mjölken.
Åtminstone till att börja med handlar det om att förädla en försvinnande liten del av Stafva gårds mjölkmängd. Hit till gården kommer tankbilen och hämtar cirka 4 000 liter varannan dag. Inger tänker sig att ta hand om 200 liter i veckan.
Och jag vet ju inte alls hur det kommer att gå med försäljningen, säger hon.
Samlar fakta
Försäljning till någon restaurang och försäljning i en gårdsbutik är vad hon funderar på just nu.
För närvarande håller Inger von Corswant på att samla så mycket fakta hon kan kring småsaklig osttillverkning. I våras gick hon en kurs på en lantbruksskola i Jämtland där man i ett utvecklingsmejeri lär ut konsten att småskaligt tillverka ost.
Det var en kurs på fem dagar där vi bara var fyra deltagare, berättar Inger. Det var jättekul och det kändes himla rätt.
Problemet när man skall samla fakta och erfarenheter är att det inte finns så många färdiga gårdsmejerier att studera. De flesta finns långt norrut i landet och de flesta av dessa baseras på getmjölk. Inger von Corswants planer är något som hon uppenbarligen är ganska ensam om.
Det som nu närmast skall ske är att en ritning till ett gårdsmejeri skall tas fram. Det är mycket som måste beaktas i ett sådant projekt, inte minst lagens krav när det gäller en sådan byggnad. Ett sådant krav är att mjölken måste pumpas in i byggnaden. Man får inte på grund av smittorisken köra in med något hjulförsett hjälpmedel exempelvis.
Mycket ska till
Skall man sälja den färdiga produkten utanför gården måste mjölken pastöriseras. Det måste finnas kylutrymmen för den färdiga eller nästan färdiga osten och gör man både grönmögelost och vitmögelost som Inger har tänkt sig måste man se till att ha två separata kylrum.
Det är således mycket som skall till, men frågan är ändå om inte det allra viktigaste är att den som står för tillverkningen har den rätta fingertoppskänslan vid tillverkningen.
Man brukar tala om att ha koöga; det kanske finns ett ostöga också, säger Inger von Corswant.
Om inte Inger von Corswant redan har detta ostöga så håller hon på att skaffa sig det.