Magnus Ahlsten kör själv en lastbil med kran som drivs på biogas. 45 mil tar han sig på en tank.
I det långa kretsloppet är Magnus Ahlsten i Alva naturligtvis bara en parentes. Men hans engagemang för biogasen har ändå betytt mycket, skapat sysselsättning, drivmedel till bussar och energi. Detta tack vare gotlänningarnas kompostpåsar, öns livsmedelsindustrier och inte minst de gårdar som levererar sin gödsel för rötning till gas.
24 år gammal började han arrendera gården med äggproduktion och växtodling, vilket nästan 40 år senare fortfarande är hans jobb.
– I själ och hjärta kommer jag alltid att vara lantbrukare. Allt det här har kommit till på grund av mitt klimatintresse, men det är inte ens en droppe i havet i det stora hela, säger han och parkerar sin biogasdrivna lastbil utanför den just nu expanderande anläggningen för biogastillverkning i Bro.
Klimatet, menar Magnus Ahlsten, är vår viktigaste fråga.
– Det är bara synd att inte alla förstår det, säger han och berättar att han köpte sitt första vindkraftverk 1990.
– Redan då visste alla att vi måste ta ner koldioxidmängden. Det har den fossila oljeindustrin vetat ända sedan 1960-talet.
Till Brogas anläggning strömmar flytande och fast biomassa från lantbruk, livsmedelsindustri och öns hushåll. Efter rötning går allt tillbaka som gödsel och näring.
Den första tillverkningen av biogas skedde i en anläggning vid reningsverket i Visby, tack vare ett avtal med regionen.
– Den 28 mars 2010, tre dagar före min födelsedag, fick vi klart med lån till en mack på Färjeleden. Det blev min 50-årspresent, säger Magnus Ahlsten och berättar om känslan när han senare samma sommar kunde köra hem till Alva med biogas i tanken på bilen.
Året därpå bildades bolaget Brogas, pengar sköts till från investerare men också i form av omställningspengar från den sockerbetsodling som hade lagts ner på Gotland. Det tog mindre än ett år, från beslut till färdig anläggning, i skogen bakom grisproducenten Samuelssons lagård i Bro.
– Han hade mycket grisskit och vi valde att lägga anläggningen i närheten av hans gård, det var mycket bättre att bygga där än i stan, för att sedan flytta gasen i ledning, säger Magnus Ahlsten.
Men mötet med Göran Nährström på Arla, var avgörande.
– Det är bland de häftigare möten jag har varit på. Göran sa ja vid sittande bord och Arla blev och är fortfarande en av våra viktigaste samarbetspartners.
Till en början tillverkades gas motsvarande 1,6 miljoner liter diesel i huvudsak till Arla, men också till bränsle för fordon. I dag är volymen gas den dubbla. Tack vare Arlas satsning på grön energi och en flispanna kan gasen idag istället levereras till öns kollektivtrafik, drygt 800 av öns nära 37 000 personbilar, och till allt fler åkerier som satsar på gasdrivna lastbilar.
Gasmacken på Lundbygatan, får via en pipeline gas från anläggningen i Bro. Mackar finns också i Lärbro och i Alva. Nyligen beviljade Energimyndigheten 25 miljoner kronor i stöd för en utbyggnad i Bro, en investering på totalt 60 miljoner kronor.
En ny rötgaskammare tar form, de byggs från toppen och nedåt genom att hydraulik hissar väggarna uppåt efter hand.
– Tornet byggs från toppen och nedåt, säger Magnus Ahlsten, och visar den första av flera över 20 meter höga rötkammare som nu tack vare hydraulik reser sig över den magra tallskogen intill den befintliga anläggningen.
Planerad driftsättning är februari 2024, och Magnus Ahlsten tror att utbyggnadstakten därefter kommer att behöva ökas.
– En stor kund i framtiden kan bli Gotlandsbolagets nya båtar. De ska drivas på vätgas samt metan som är namnet för fossilfri biogas och fossil naturgas. Nu går båtarna på flytande kyld fossil naturgas och jag tror inte att vi förstår hur mycket energi de gör av med, säger han och menar att minst tio anläggningar motsvarade den i Bro skulle behövas – om det bara fanns råvaror som gödsel och avfall från lantbruket för att tillverka fossilfri biogas.
Sekunda morötter och gödsel är bara några av råvarorna till biogastillverkningen i Bro.
Just kopplingen mellan lantbruk och klimat, menar Magnus Ahlsten, har snedvridits i debatten.
– Vi flyger till Thailand men jagar utsläppen från korna. När regeringen i mars lade skatt på biogas är det som att lägga skatt på cykling, säger han och menar att vi måste lära oss att skilja på koldioxid som kommer från kretslopp och odling och den fossila koldioxiden.
I dag är det för sent för någon quickfix för planeten, konstaterar han.
– Vi måste inse att vi har levt över våra tillgångar väldigt länge. Vi måste vara beredda på att det här kommer att kosta, annars lägger vi effekterna av klimatförändringarna i våra barn och barnbarns knän. Det är kommande generationer vi sänker fullständigt och det är inte rätt – för de har inget val.
Magnus Ahlsten på väg upp i Brogas anläggning, nästan lika hög som hans första vindkraftverk på Näsudden för drygt 30 år sedan. Klimatarbetet måste skyndas på, menar han och pekar på lantbruket som viktig faktor för att binda koldioxinet.
För Magnus Ahlsten har klimatresan, och ett ögonblicks felbeslut, kostat honom vänster ben. Den 5 maj 2012, när hela biogassatsningen stod och föll med regionens avtal om garantivolymer, fastnade han plötsligt med benet i en gödselskruv.
– Jag gjorde fel för att jag var för stressad och helt slut. Jag kröp ut och ringde 112, men de hittade mig inte, säger han och berättar hur han med ett ben söndertuggat upp till knäet i mobilen fick tag i sin mamma som kunde leda ambulansen rätt.
Ambulanshelikopter tillkallades, en resa som han inte minns mycket av, och dagen efter amputationen vaknade han upp på lasarettet.
– Det första jag tänkte var, fy fan vad skönt att slippa upp och jobba! Då har man nog jobbat för mycket, säger han.
Magnus Ahlsten är Månadens klimathjälte på Gotland för april. "Hedrande", säger han om utmärkelsen.
Trots olyckan och protes har Magnus Ahlsten, 63 år gammal, inga planer på att sluta – möjligen trappa ner i arbetstid. Om tre år är hans mål att ha en anläggning klar även på södra Gotland, i bolaget Sudergas.
– Alla djurgårdar på södra Gotland som är intresserade kan få vara med. Vi lånar deras gödsel, tar bort lukt och gas, och lämnar tillbaka den som gödning, tack vare rötningen tas kvävet lättare upp av grödorna, säger han.
En mobil tankstation skulle kräva ändrade regler, men förse gårdarna med biogas tillbaka, till gasdrivna traktorer som därmed skulle ingå i kretsloppet.
Här visar Magnus Ahlsten den teknik som sedan i vintras kan omvandla biogas till el att driva anläggningen med.
Nyfiken på framtiden blickar Magnus Ahlsten gärna tio år framåt.
– Det jag är mest orolig för är att vi inte inser problemet – och att vi gör fel saker och tar fel beslut. Den fossila oljeindustrin tjänar jättemycket på att förvirra och rikta fokus åt fel håll, säger han.
Sveriges lantbrukare är genom skogs- och jordbrukets koldioxidupptag nyckeln till klimatomställningen, menar han.
– Vi importerar hälften av all vår mat och vi har lägst självförsörjningsgrad, men bäst djurhållning, i hela EU. Men det pratar vi inte om. Ett lönsamt lantbruk är nödvändigt, säger han.
Månadens klimathjälte Magnus Ahlsten menar att inget hade blivit utan duktiga och engagerade kollegor. Här fikastund vid anläggningen i Bro.
Utsedd till Månadens klimathjälte för april menar Magnus Ahlsten att inget av det han gjort hade varit möjligt utan kollegor, den kompetenta personalen på Brogas, och lantbrukare som är med och bidrar med sin gödsel. Men inte heller utan alla gotlänningar som sopsorterar och lägger matavfall i de bruna kompostpåsarna.
– Att bli uppmärksammad för det man gör känns bra och hedrande, säger han.
Var med och nominera maj månads klimathjälte: