Plocka skräp, kasta inte!
Nästan vad det än handlar om hamnar jag i den längsta stapeln och kan därmed betrakta mig som folk är mest, d v s normal.
Det har känts betryggande i de fall när folk beskyller en för att inte vara riktigt klok. Men nu har jag börjat känna en krypande misstanke själv, bestämt är jag lite avvikande i alla fall.
Har nämligen börjat plocka skräp på allmän plats till skillnad mot alla andra normala svenskar som i stället kastar skräp.
Det började med att jag retade mig på en plastpåse som hängde i trädet utanför mitt fönster. Omöjligt att komma åt den utan brandkårens hjälp.
Blicken sänktes och fick syn på diverse annat skräp, plastpåsar självklart men också plåtburkar, brädor, en gammal brandsläckare och om man plockade fram kikaren cigarrettfimpar.
Det var rent ut sagt för jävligt som man säger om allt som är oacceptabelt.
Nu var det dags att agera som den sura gnällkäring man inte vill vara. Tog kontakt med alla tänkbara ansvariga för denna grässlänt med träd och buskar.
Resultatet blev att plastpåsen uppe i trädet försvann. Dessutom tycktes någon ha tagit itu med vårstädning. Skräpet var borta i flera dagar. Det var en fröjd att titta genom fönstret på morgonen och glädjas åt den spirande grönskan därute.
Men säg den lycka som varar för evigt. En morgon var allt som vanligt, skräp överallt. Och det var nu som jag på allvar började känna mig som en onormal svensk.
En tidig söndagsmorgon var det dags att skrida till verket. Utrustad med trädgårdshandskar och upparbetat ursinne gick jag löst på skräpet. En härligt avreagerande känsla att vräka ned allt i en plastsäck.
Nu hoppas jag att grannar som betraktat scenen bakom sina gardiner inte nöjer sig med att tokstämpla grannen utan tar kampanjen Håll Sverige Rent på allvar. Om var och en plockade ett skräp om dagen eller ännu hellre aldrig kastade något vore mycket vunnet för den allmänna trivseln.
Undersökningar visar att nedskräpningen har ökat. Förr var det en dödssynd att kasta kolapapper omkring sig, gjorde man det var det alltid någon som pekade på närmaste papperspelle med sträng min.
Parken här i närheten är strösslad med papperskorgar men det hjälper föga. Är den närmaste fylld ids man inte gå till nästa några meter bort för att kasta sitt skräp.
Nej, vi svenskar är betydligt bättre på att plocka upp efter hundar. Ve den som försöker smita.
-Skaru inte ta hand om det där, frågar någon blixtsnabbt. Och det är bra. Tänk om den inställningen kunde sprida sig till att gälla alla andra föroreningar.
Var nu på vippen att berömma Gotland för föredömlig renhållning men hejdade mig. För min inre syn yr ännu skräpet på Östercentrum.
Nej, nu ska jag ut och kolla om vitsipporna har någon chans att sticka upp i stans rabatter.
Så jobbar vi med nyheter