I samverkan med polisen, Region Gotland och länsstyrelsen har RF-SISU Gotland i två dagar stått som värd för 360 personer som samlats på Wisby Strand för att diskutera hur våld i nära relationer kan upptäckas och stoppas.
På talarlistan fanns ett brett spektra av kunskap, allt från experter inom vården, idrottsrörelsen, och såväl den svenska som skotska polisen.
– Det här är inte bara polisens ansvar, utan allas. När det har gått för långt kommer vi in med våra verktyg, men målsättningen är att ingripa tidigare, säger kommunpolis Conny Johansson.
Kollegan Zeke Wikström håller med:
– Alla behöver klä sig i superhjälterollen när magkänslan säger att det inte står så bra till. Att dela erfarenheter här i kampen mot våldet är en superkraft.
En viktig aktör mot våld i nära relationer är idrottsrörelsen, som möter både barn, ungdomar och vuxna. Bo Ronsten, distriktsidrottschef på Gotland, menar att det är självklart att ansvaret alltid är den vuxnas. En orosanmälan är viktig, men först efter att ha försökt ta reda på vad som hänt.
– Att våga ta samtalet, eller att få hjälp med det. Att våga möta unga och andra vuxna när man ser något som inte är ok. Och att vara beredd på svaret, utan att skuldbelägga, säger Bo Ronsten.
I samarbete med Region Gotland har filmen "Våldsspiralen" fått stor uppmärksamhet från omvärlden.
– Den har visats över två miljoner gånger på nätet och vi har fått förfrågan från Finland om att dubba den till finska, säger han och berättar att uppföljaren, en ny film på samma tema, kommer att släppas i början på veckan.
Från Skåne fanns Sofia Osburn Sarstedt på plats, för att ta med sig det gotländska arbetssättet hem till SISU-Skåne.
– Det som gör mest ont i magen är den psykiska ohälsan bland våra barn och unga. Det mest alarmerande är den psykiska ohälsan i samhället och där behöver vi en effektiv samverkan, säger hon och menar att konferensen visar att det nu handlar om att gå från ord till handling.
Där kan precis alla göra skillnad, och också ha ett delat ansvar. Det menar polisen Erika Gyllensvärd som fanns på plats för att belysa faktorerna bakom att lyckas med att förhindra våld i nära relationer.
– Det viktigaste är att vi alla tillsammans hjälps åt. Det är så vanligt att alla känner någon, både våldsutövare och offer. Många gånger är det paret på festen som går hem, för att han är för full. Det behövs mer civilkurage och att vi vågar reagera tidigare, säger hon.
Där kan en tidig orosanmälan och ett samtal till polisen göra stor skillnad för att stoppa brottsoffrets lidande.
– Polisen behöver alla pusselbitar och få veta vad som faktiskt sker, säger Erika Gyllensvärd.
Det gotländska projektet Gotland Forward fanns också på plats, där Unn Dahlman är en av projektledarna för att stötta andra. Hon var fylld av energi efter två dagars seminarium.
– Jag blir väldigt arg, och frustrerad. Det pågår fruktansvärda saker och människor utsätts för så mycket lidande. Man kan göra så mycket – och vi gör så lite, säger hon och menar att alla resurser nu behövs.
Där är utbildning en viktig bit, för att möta våld och stötta våldsprevention i tid.
– Jag pluggar socialpedagoglinjen på Folkhögskolan i Fårösund. Vi är 25 personer från årskurs ett och två som är här. Jag tar med mig nya saker att använda i mitt arbete framåt, säger Evelina Olsson och sammanfattar läget:
– Vi måste göra mer och se varandra i samhället.