Polisen vill se hårdare straff

Tingsrätten, torsdagen den 13 januari 2005
Vi väntar utanför sal ett, jag, en åklagare och två män i medelåldern. Männen verkar känna varandra. De tittar på listan med dagens turordning, som hänger vid receptionen.
? Vi är efter varandra, säger den ene och låter fingret följa textraderna nedåt.
Av 14 fall som ska tas upp i tingsrätten den här dagen, handlar nio om grovt rattfylleri. I fjol dömdes 51 personer på Gotland för detta brott.
Anders är en av dem som ska få sin dom i dag. Han är strax över 40 år och alkoholist och GA har träffat honom för att försöka komma underfund med vad det är som gör att han sätter sig bakom ratten då han är full.

Anders
I Anders fall handlar det, förutom om problem med alkohol, också om kriminalitet. När han är full får han för sig att göra inbrott eller att han måste åka någonstans. Då tar han bilen. Vissa perioder var det till och med så att han inte vågade köra bil nykter, en tvångstanke. Varför har han ingen aning om. Det var som om han var tvungen att köra bil när han var full, beskriver han.
? Det låter märkligt, men så var det. Men det slog aldrig fel att sprit och bil hörde ihop, berättar Anders och tar ytterligare en klunk av kaffet.
Liksom de flesta som får besök, ursäktar han att det är stökigt i lägenheten i ?Hemses getto?, som han kallar det. Bakom honom hänger ett förstorat foto i svartvitt, det är hans sambo som barn.
Första fyllan upplevde Anders då han var elva år. Det var det häftigaste han hade varit med om, så han fortsatte med att dricka starkt, helg efter helg.
? Jag var en jävla clown, alla ville vara med mig och jag tyckte det var roligt att stå i centrum.

Åter i tingsrätten
Ljudet av vatten och grus som trycks undan av bildäcken på gatan utanför tingsrätten hörs tydligt in till foajén, men dränks av en högtalarröst som kallar in den åtalade till salen. Där väntar en panel om fem personer, en notarie, tre rådmän och domaren Eva Ernstson, som sitter i mitten.
De nedfällbara lädersätena för besökande till rättssalen, har efter alla år blivit stjärtformade. Som om åskådarna fortfarande sitter där.
Domaren är mild i rösten. Hon berättar för den tilltalade att man ska tala nära mikrofonen och informerar om hur förfarandet går till. Det beräknas ta 15 minuter att döma en person.
? Erkänner eller nekar du?, frågar domaren den tilltalade.
? Jag erkänner, lyder svaret.
Polisen som körde bakom mannen, vittnar och berättar att bilen kördes svajigt, men enligt den åtalade berodde det på att den är vinglig och svårkörd.
Det är straffritt att dricka alkohol hemma, men inte att sedan sätta sig i en bil och köra, påminner domaren en man som får villkorlig dom. Han är inte tidigare straffad och får villkorlig dom med 50 timmar samhällstjänst samt varningen, att han slipper undan med blotta förskräckelsen.
Det finns alltid ett svar på den återkommande frågan ?varför tog du bilen?, men förklaringarna förklarar inte alls.
? Jag skulle åka så kort bit.
? Jag hade gått om jag inte hade skadat mig i benet.
? Jag tyckte inte att jag var full, berättar en man som hade 2,47 promille i blodet efter en natts festande och tre starköl under förmiddagen.

När frågan kommer till Anders svarar han att han efter en reparation bara skulle köra en kort bit. Rejält berusad med 1,54 promille i blodet försökte han komma undan en bälteskontroll som polisen hade den dagen. Färden slutade med att han sladdade ut på en gräsmatta.
En person skiljer sig från dem. En kvinna som efter ett svartsjukegräl med kärestan på krogen, körde därifrån i sin bil och strax därpå in i ringmuren. Några revben knäcktes men i övrigt mår hon bra. Ingen annan blev skadad.
Till skillnad från de övriga erkänner hon att olyckan och den dåliga körningen beror på att hon var berusad.
Om den som står åtalad för grovt rattfylleri har blivit skadad i samband med körning, kan domen bli mildare. Synden straffar sig själv. Men den här gången blir det en månad i fängelse. Kvinnan kan liksom de andra som döms upp till tre månaders fängelse, ansöka om att få en fotboja och sitta av straffet hemma.
Rätten ser positivt på om en åtalad för grovt rattfylleri har börjat gå på AA-möten, Anonyma alkoholister, eller till någon annan frivillig organisation, vilket kan visa på en insikt om att man har alkoholproblem.
I varje brottsmål när det gäller grovt rattfylleri, lämnar frivården ett yttrande om personen och vilket liv denne lever och huruvida han eller hon har en förnekande attityd kring sin alkoholism.
I rätten säger en man att han på senare tid har tagit kontakt med AA.
? Jag kanske borde minska lite, säger han och skruvar sig i stolen.
? Eller sluta helt, fyller domaren i.
? Jag frös, berättar en bostadslös man och fortsätter:
? Jag tog ett par groggar och åkte hem till mamma för att sova.
Han ville in i värmen och upplevde sig precis som de andra, inte som onykter. En annan bilist som bevittnade hans framfart ringde till polisen och berättade att någon vinglade över vägbanan för mötande trafik. När polis kom till platsen kunde mannen inte stå för egen hand.
Jag får lite känslan av att tjuvkika på när någon går till doktorn. Proceduren är likartad. Den tilltalade blir anvisad en stol, åklagaren gör sitt och sedan läses frivårdens utlåtande upp. Där nämns arbetsförhållande, social situation och rekommenderas i vissa fall vård eller skyddstillsyn.
Domaren ber därefter den åtalade, åklagaren samt åhörare att gå ut ur rummet eftersom de enskilt ska överlägga om innehållet i domen.
Ett par minuter senare kallas alla in igen och domen meddelas. Snabbare än hos doktorn visserligen, men principen är den samma och allting skrivs ned eller spelas in av en notarie.
I rättssalen handlar det för den åtalade om att få en mild dom, men egentligen är varje enskilt fall en personlig tragedi.

lll
Anders
När Anders var två år gammal lämnade hans mamma bort honom att leva i fosterfamilj. Han berättar att hon också är missbrukare. Med sin far har Anders ingen kontakt, men någon gång i vuxen ålder fick han ett brev från pappans före detta sambo. Där talade hon om att Anders har småsyskon på fastlandet och att pappan är både missbrukare och gravt alkoholiserad.
Anders har bott med många fosterfamiljer, som till slut inte har stått ut med att han hela tiden försatte sig i situationer som inte gick att reda ut.
? Jag gav dem inte en chans. Dessutom stal jag som en korp. Det är klart de tröttnade.
Trots att de sociala myndigheternas journal om Anders växte för varje gång polisen kom och hämtade honom till att leva i nya fosterfamiljer, fick han ett slutbetyg från gymnasiet som plåt- och svetsmekaniker, och han fick arbete.
Så småningom började han använda amfetamin, vilket han svalde, sniffade och efter tag injicerade. Nu blev han ännu mer kriminell och gjorde inbrott för att ha råd med drogerna. Drogmissbruket pågick i tio år.
Det motsägande är att han nästan alltid har haft jobb och trots sitt leverne endast har fått sparken en gång.
? Jag var ju full på jobbet, men folk vågar inte säga något.
Sedan tio år tillbaka använder han inte droger, men alkoholen är det värre med. I snart två månader han han hållt upp med hjälp av Antabus.
Det är inte första gången han provar det. Men i dag vet han vad som händer om man dricker alkohol med medlet i kroppen. Under permission från en anstalt, drack han en öl på gotlandsfärjan, vilket han fick sota för direkt.
? Jag satt på dass resten av resan, med hjärtklappning och såg ut som en tomat i ansiktet och hade svårt att andas. Det gör jag inte om!
Antabus är ingen medicin som botar alkoholism, men den visar ingen nåd mot den som dricker alkohol.
Trots att en berusad förare riskerar både sitt och andras liv och framtid verkar det hela tiden handla om att komma undan och bryta mot samhällets bestämmelser. Och inte låta sig bli motiverad att lägga av med det skadliga liv, som dessutom sårar många människor på vägen.
? Man vill inte se verkligheten, försöker alltid fly undan på något sätt. Men det