Politiker eniga om målen men inte om färden
De kulturpolitiska målen är det inte fel på. På den punkten var samstämmigheten stor när politiker debatterade scenkonstens villkor på länsteaterns scen.Men när länsteaterchefen Örjan Herlitz efterlyste resurser för att kunna uppfylla dessa mål, då var svaren inte lika precisa.
Debatten utspelade sig i dekoren till föreställningen "George & Nelly" som har premiär i veckan som kommer. I soffhörnen och kring köksbordet bänkade sig beslutsfattare som kan ha inflytande över fördelningen av medel till teaterverksamheten: Majvor Östergren (s), Roy Hansson (m), Sonja Ilander (fp), Luis Barnes (v), Heidi Plisch (mp), Torsten Gislestam (c), och Jan-Eric Granwald (gp).
Alla har de egen erfarenhet av att stå på scenen (om inte annat så spelade de teater i skolan). Alla skriver under på scenkonstens betydelse för individ och samhälle. Och alla vill gärna se att länsteatern och annan scenkonst på Gotland får tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag.
Men så ser det inte ut i dag. Länsteaterchefen Örjan Herlitz vittnade om att teaterns medarbetare delvis jobbar utan ersättning.
Örjan Herlitz pekade på hur orättvist teaterresurserna fördelas över landet. Stockholmaren har i princip tillgång till 300 gånger mer teater än gotlänningen. Där kan de välja mellan 150 föreställningar varje dag. På Gotland spelas i snitt en halv teaterföreställning om dagen.
Torsten Gislestam pekade på det välkända faktum att kulturverksamhet hela tiden ställs emot de stora behov som finns inom vård, skola och omsorg, men Majvor Östergren menade att den nuvarande politiska majoriteten på Gotland inte har tryckt på tillräckligt för att den så kallade "kulturpåsen" ska bli större. Hon tycker att majoriteten borde ha verkat för en "ö-faktor" även inom kulturen.
En omfördelning av resurser från Riksteatern och nationalscenerna var något som flera partier förespråkade. Moderaten Roy Hansson vill rätt och slätt lägga ned Riksteatern:
Den kom till när det inte fanns teatrar ute i landet. Nu finns länsteatrarna. Vi vill omfördela Riksteaterns resurser till länsteatrar och fria grupper. Teaterverksamheten ska ut i landet och komma så nära människor som möjligt, menade Roy Hansson.
Majvor Östergren och Luis Barnes höll inte med. Både vänsterpartiet och socialdemokraterna anser att Riksteatern är ett viktigt komplement till den verksamhet som länsteatern bedriver.
Men när nu pengarna inte finns där hur mycket ska scenkonsten då få kosta? På länsteaterns scen blev politikerna lite försiktiga. Här handlade det mindre om hårda tag för att få ordning på ekonomin än vad det brukar göra i allmänpolitiska debatter. När debattledaren Tommy Wahlgren pressade politikerna på konkreta lösningar kom de inte närmare än så här:
Majvor Östergren (s) anser att kulturen rent allmänt ska få större resurser.
Roy Hansson (m) vill styra över pengarna från central nivå till regionala teatrar och fria grupper.
Sonja Ilander (fp) förespråkar en ekonomi i balans, sedan kan man satsa mer på kultur (och då i första hand på barnen).
Torsten Gislestam (c) vill konsolidera länsteatern, men också ge stöd till Romateatern och teatern vid Bottarvegården.
Heidi Plisch (mp) vill att Sverige ska ta barnkonventionen på allvar och ge barnen rätt att delta i det konstnärliga livet.
Luis Barnes (v) vill att de kulturpolitiska målen ska omvandlas till lag.
Jan-Eric Granwald (gp) efterlyser en ö-faktor som förstärker statliga medel till det gotländska kulturlivet, men "räcker inte medlen till målen så måste målen revideras".
Så jobbar vi med nyheter