Politiker festar loss
Vi känner våra politiker och vad de står för. Men hur beter de sig utanför Almedalen? Var ser vi Reinfeldt och Ohly i Visbys nattliv? Med en näve fantasikorn kunde scenariot bli detta.
Motionspass och
firmafeststämning
Göran Persson tar en taxi ner till Hamnplan. Soldyrkaren installerar sig på uteserveringen med ett hårt grepp om en svettig, stor stark. Den iskalla drycken lenar strupen. Han torkar sig med näsduken i pannan. Inne på hamnkrogen har musiken kommit igång. Klientelet samtalar fortfarande vid borden trots att Milli Vanilli?s smeksamma stämmor ljuder ur högtalarna. Perssons glas är tomt och han lämnar uteserveringen för att sondera baren därinne.
Persson gör tecken till bartendern. Han skålar med den unga killen bredvid honom. Killen tycks ha samma vallmoröda nyans på kinderna, en rosighet som matchar sjalen han virat runt huvudet. Persson vill inte vara sämre. Slipsknuten stramar i halsen. Han lossar den och placerar den randiga ormen i sitt rufsiga hår och nu går det inte att bromsa i nerförsbacken.
- Kom igen, alla tillsammans nu, vrålar Persson och vinkar inbjudande åt ett utländskt par vid ett av borden.
Det rycker i hela hans kropp och höfterna rör sig ohämmat till musikens rytm. Slipsänden sveper med i snurrandet och hamnar i Perssons ögon för att i nästa stund vila på hans rygg. Han omfamnar natten i rörelse och svettningar.
Ensam är stark
- En Dagens, tack. Man blir så törstig i värmen, säger Lars Leijonborg när han beställer på g:a masters.
Han suger på sitt sugrör, ögonen glittrar och han känner sig pigg och social.
- Verkligen trevlig här, säger han högt för sig själv.
Han trampar försiktigt med fötterna till musiken och ser sig nervöst omkring.
- Men det hade förstås varit mycket trevligare om Maud, Fredrik och Göran varit med, vi brukar ju ha det så trevligt ihop, fortsätter han.
Jag kan förstås ha det trevligt på egen hand, tänker han. Han beställer in en Dagens till och sörplar i sig den. Han undrar vad de andra gör. Han skickade sms till dem allihop, men de måste ha glömt sina telefoner hemma. Konstigt att de inte svarar. Tur att han inte är beroende av andra för att ha roligt. Han tittar på klockan och gäspar diskret.
- Oj, nästan elva.
- Nej, nu är det nog dags att dra sig hemåt, det är en dag imorrn också, säger Leijonborg högt.
Miljöförespråkarna gör
en chockartad upptäckt
Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har tagit på sig bekväma joggingskor för sin natt i Visby.
- Ska vi inte prova den där Munkkällaren, säger Eriksson med bus i blicken.
- Det gör vi. Jag är väldigt intresserad av att se hur hälsosamt det kan vara att tränga ihop så mycket folk på en så liten yta, säger Wetterstrand bestämt.
De promenerar Adelsgatan fram och skakar på huvudet åt alla äppelskrutt och glasspapper som turisterna lättjefullt kastat längs gatan.
På Munken gör Eriksson sin manliga plikt och beger sig till baren för att beställa. Det är trängsel och hur han än beter sig hamnar han sist i ledet. Slutligen återvänder han till Wetterstrand som under hans bortavaro vitnat i ansiktet.
- Har du sett menyn, utbrister hon.
- Lammytterfilé...
- Nej, det är för hemskt, säger Eriksson och skakar på huvudet med slutna ögon.
De dricker det blodröda vinet under tystnad. Rockmusiken från vinylbaren når dem inte.
- Nej, vad säger du, ska vi plocka lite tussilago och sedan bege oss till hotellet, säger Eriksson.
Wetterstrand skiner upp som en sol.
Med lättnad i sinnet avslutar de sin kväll i Nordergravars guldfält.
Getingar och missnöje
på Burmeister
- Mot Bur, utbrister Fredrik Reinfeldt.
Taxichauffören pressar foten på gasen och minuten senare står Reinfeldt i VIP-kön till Burmeister. Ljudlöst, med endast en gest släpper vakten in honom. Två unga blondiner sugs genast till honom likt vätska till en disktrasa.
- Häng med till baren så bjuder jag på en geting, säger Reinfeldt.
En bricka serveras och de sörplar i sig.
- Med lägre skatter förstår ni, skulle alla ha råd att dricka såna här när dom ville, berättar han med allvarlig min.
Flickorna lyssnar med stora ögon.
- Är det din krog det här, frågar Reinfeldt bartendern som är i färd med att hälla upp en whisky med is till honom.
Bartendern skakar på huvudet.
- Nej, för det är för mycket avgifter i Sverige för att du skulle våga ta risken förstås!
- Du skulle kunna vara egen företagare, men istället måste du jobba som bartender!
Reinfeldt tar whiskyn ur bartenderns hand och sveper i sig den bärnstensfärgade vätskan. Med mörk blick och stora steg lämnar han Bur, en förvirrad bartender och två mycket besvikna partypinglor.
Jeansklädda Ohly
återuppväcker proggen
Lars Ohly sätter på sig jeansjackan och drar handen genom håret.
- Munken och vinyloteket nästa, utbrister han och laddar sina händer likt pistoler.
I vinylbaren hörs Ohlys beställning som i eko.
- En stor stark och en tequila.
Varm och nostalgisk i sinnet rör han sig smidigt fram till DJ:n för att få fart på festligheterna.
- Har du något med Hoola Bandoola band?
- Va?
- Hoola Bandoola band! vrålar Ohly.
- Aldrig hört talas om.
Slutligen får han DJ:n att spela Ebba Grön. Staten och Kapitalet skränar i det lilla rummet. Ohly får gåshud. Han rycker med sig en ung kille som nöjt sig med att betrakta dansgolvet, in i rytmens virvlar. Ohly kavlar upp jeansjackans ärmar och rör sig världsvant till de hårda gitarriffen. Mungipornas riktning avslöjar hans tillstånd - lycka av den totala sorten.
Solidaritet på Nunnan
Göran Hägglund står på Stora torget och ser sig omkring. Nunnan, det låter som något i min smak, tänker han.
Han slår sig ned på uteserveringen. Att det vid bordet bredvid sitter en överförfriskad äldre dam blir han strax varse.
- Det är ju du, den där politikern! Får man bjuda på ett glas, gastar hon och trycker sig ned på en stol bredvid honom.
Hägglund låter damen bjuda på ett glas mineralvatten.
- Jag är så olycklig, berättar hon.
- Det ska du inte vara. Vi är alla tillsammans här på jorden. Du är unik, varje människa är unik, förklarar Hägglund.
Han tar fram en sliten minibibel från innerfickan av sin manchesterkavaj, putsar sina glasögon, öppnar en sida med hundöra och harklar sig.
- Nu ska vi ha en trevlig stund och prata om livets rätta väg, säger han och vänder sig mot sin nya bekantskap.
Men det enda spåret av den onyktra damen är den halvfulla ölen som hon lämnat.
Konstigt, aldrig har väl någon frälsts så fort, utbrister Hägglund med uppspärrade ögon.
VIP, skumpa och
konfliktlösning
- Jaha, är det här man går in, vad fiffigt, säger Maud Olofsson när hon slussas förbi den långa kön på Gutekällaren.
Hon tar sig upp på terrassen där bartendern bjuder på champagne.
- Vad trevligt, jag som älskar sån här dryck som bubblar, säger hon.
Olofsson ser sig omkring, ler och vinkar åt alla som står i baren. Plötsligt hör hon ett glas som krossas. Vid ett av borden har en av gästerna spillt ut den andres öl och tonläget avslöjar vredesmod. Olofsson reagerar blixtsnabbt. Hon skär genom skaran av minglare.
- Nu lugnar vi ner oss här. Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för allt. Det här drar vi ett streck över, något annat tänker jag inte acceptera, utbrister Olofsson och rättar till sina glasögon.
Bråket är som bortblåst och Olofsson firar sin insats med ett glas champagne till.
- Det här blir något att berätta om för pojkarna i alliansen, säger hon högt och belåtet för sig själv.
Kanske får vi aldrig se detta i verkligheten. Kanske är politikernas krogvanor helt oväsentliga. Roligt är det iallafall att fabulera och att i valtider förmänskliga dem en aning. Vem vet, kanske har du turen att stöta på dem därute i vimlet. Under Almedalsveck
Så jobbar vi med nyheter