- Oj, vilken svår fråga. Kanske det att politiker också talar utifrån välskrivna manus och att det de säger ofta är väl inarbetat tidigare. Men det intressanta är kanske snarare vad de kan göra för varandra. Det var en stor behållning för mig att se hur min pjäs påverkade den efterföljande debatten.
På vilket sätt?
- Flera yrkespolitiker kom fram till mig efteråt och sade att debatten blev ovanligt äkta. Ofta är debatterna väldigt tekniska, med färdigformulerade argument. Nu fick de helt nya idéer och tankar innan debatten började. Min föreställning handlar om hemlöshet och Rolf Nilsson, från föreningen Stockholms hemlösa, kunde efteråt referera till min pjäs under sitt tal. Det kändes också som han blev betrodd på ett annat sätt, istället för ifrågasatt.
Hur var det för dig som skådespelare att stå på en scen i Plenisalen?
- Det var en speciell känsla att stå där och se maktens män och kvinnor komma in i salen och jag blev lite nervös. Men när jag väl börjat spela gör det ingen skillnad vem som finns i publiken. Det var ju en dröm när jag skrev den här pjäsen att den skulle nå beslutsfattarna och det här var också en av mina bättre föreställningar.
Hur var de spontana reaktionerna?
- Det var mycket applåder, sedan fortsatte debatten. Men i fikapausen efteråt var det många som kom fram och tackade. Det var intressant att se dessa garvade yrkespolitiker så berörda.
Känns det som du gjort en samhällsinsats?
- Vi har pratat mycket om det, jag och Göran (Wahlqvist, Röda korset på Gotland, som producerat föreställnigen, reds.amn). Om vi gjort något litet för att integrera kulturen i politiken är det en viktig förändring. Och min kamp just för de hemlösa har bara börjat, det är en viktig fråga för mig.