Praktikanten köpte företaget
För ett år sedan började Gill Nordgren som praktikant på en däckfirma i Hemse. Nu, ett år senare är hon vd och ensam ägare. - Det var ingen som ville ha mig så jag fick köpa ett företag, säger hon.
Det rör sig hela tiden kring henne. Vi stänger in oss i det lilla lunchrummet och telefonen har hon lämnat över till sin samarbetspartner i ekonomiska frågor, Erik Larsson. Men telefonsignalerna
kommer med jämna mellanrum under vårt samtal. Någon kommer in och frågar efter pris på fälgar och däck och hon tänker några sekunder innan hon kan ge besked.
- Det nya namnet, Hemse bil och däck, ligger på bolagsverkets bord, men jag tror vi får det godkänt, säger hon. Detta för att folk skall veta att vi även har verkstad här, inte bara däck. Och ett av målen är att vi ska få en så kallad ackrediteringsverkstad här. Vi ska kunna "släcka tvåor" så att folk slipper köra till stan två gånger för att få bilen besiktigad.
Att "släcka tvåor" betyder alltså att verkstaden får tillstånd att skriva rent papper efter att ha fixat felet. Sådana verkstäder finns några stycken i Visby, men inte på övriga Gotland.
- Det kräver en hel del investeringar, men det skulle betyda mycket för kunderna och för Hemse över huvud taget. Då handlar de bara en gång i stan. Om de skall de åka två gånger så passar de väl på att handla också båda gångerna som de ska besöka bilbesiktningen.
Lämnade in affärsidé
När Gill kom till Däckia för att praktisera fixade hon i ordning i den lilla butiken, målade om och ställde i ordning som hon själv tyckte det borde vara. Hon fick också förtroendet att fakturera en del och blev på så vis insatt i företaget.
- Just när min praktik var slut ville Däckia sälja företaget. De specialiserar sig enbart på däck och vill inte ha varken butik eller verkstad. Det talades om delägarskap bland de anställda och det blev några turer fram och tillbaka. Jag lämnade in en affärsidé och sa att jag var intresserad. Och bara någon månad senare blev det klart.
Det var lagom till sommaren och sen dess har hon jobbat med sitt företag. Hon prisar sina jobbarkompisar som har ställt upp för henne.
Prisar Erik Larsson
Och utan Erik Larsson, som driver det egna företaget Företagslotsen, hade hon stått sig slätt.
- Han har stått vid min sida hela tiden, men nu tar jag över mer och mer av jobbet. Men det är inte lätt i början.
Grabbarna som är fullt sysselsatta med att byta till vinterdäck prisar sin chef och säger att de har roligt på jobbet varenda dag.
- Om jag inte tyckt att det var roligt här så hade jag inte varit kvar, sa Roland Karlsson.
Gill Nordgren har inte gått den raka vägen genom livet. Hon har prövat på det mesta och hon är van att ta hand om sig själv.
Ensamstående mamma
- Som ensamstående mamma med två barn har man väl fått lite skinn på näsan. Nu känner jag mig trygg med det jag håller på med och jag tror på det här företaget.
Hon är 51 år och gick i skola i Rone och Hemse. Med gymnasiet blev det lite si och så och hon hoppade av efter ett år.
- På den tiden kunde man få jobb så det var inget problem. Jag läste i alla fall ett program som hette kontor och distribution med affärsinriktning. Jag har alltid varit intresserad av siffror och matematik, det har hjälpt mig på vägen.
Hon fick barn när hon var 20 och 23 år. När första barnet fyllde ett år dog barnets pappa i en tragisk trafikolycka och Gill stod ensam med dottern. Sedan fick hon en son, men har varit ensam med barnen hela tiden.
- Jag ville hävda mig och ägnade all tid till barnen. Jag ställde alltid upp på deras idrottstävlingar och träningar, jag var klassmamma och jag flängde runt hela tiden. Ingen skulle ha något att klaga på.
Mångsysslare
I elva och ett halvt år jobbade Gill på Hemse Krut & Pappershandel. Men till slut kände hon att det var dags för något nytt. Hon tog busskort när hon var 32 år och jobbade med sin bror, Kurt - känd av alla som Putte - Nordgren. Han drev Ronebuss och det blev mycket körning, färdtjänst och skolbarn, för Gill under några år. Därefter började hon köra taxi för Kjell Klasson i Havdhem.
- När jag var 36 år uppfyllde jag min gamla dröm. Att få mönstra på ett lastfartyg och bli kock. Det blev "Nordking" och det var en häftig upplevelse att bli lotsad ut från Kalmar till den stora båten och hissad upp på däck.
Under den tiden deltog Gill i en friidrottstävling för båtfolk, Prins Bertils cup. Besättningar från olika båtar tävlar i cupen och Gill, som alltid har varit intresserad av idrott, fick en plats i laget. Där tog hon hem sju medaljer, i Antwerpen, bland annat.
- Då var barnen 14 och 17 år och det var första gången jag lämnade dem. Det var nyttigt, både för dem och för mig. Men min tid som sjöman blev inte så lång.
"Klarar mer än man tror"
För fem år sedan orkade Gill inte längre med jobbet som taxichaufför. Hon blev sjukskriven och orkade inte med något.
- Inte kunde jag tänka mig, för fem år sedan, att jag skulle sitta här som vd på ett eget företag. Det var en omöjlig tanke för mig då. Men det är ödet, eller vad det är, som kan vända livet och man klarar mer än man tror.
Hon fick god hjälp av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Almi. Det började med en kurs på det som då kallades Miroy och som numera heter Humanus.
- De ville att jag skulle lära mig data och ta datakörkort. Det verkade helt ouppnåeligt, men jag klarade det också. Sedan fortsatte jag med bokföring, företagsekonomi, redovisning och beskattning.
Det blev praktik på olika arbetsplatser för Gill. Mest olika vårdinrättningar på Sudret.
Sällskapstant
- Jag var sällskapstant för de äldre i äldreomsorgen ett tag. Det var också nytt för mig och ett roligt jobb. Men det fanns ingen tjänst som passade mig. Och min lillebror, Putte, var åter den som hjälpte mig till den här praktikplatsen. Han var redan anställd på Däckia.
Så har det varit i all tid. Det har varit Putte och Gill. Först var Putte chef över Gill och nu är det tvärtom.
- Putte ville inte ta över och bli egen företagare igen. Men han är ett stort stöd för mig och företaget, han ansvarar för själva däckverksamheten eftersom han tidigare hade ett däckföretag.
Till Egypten
Sedan tio år tillbaka lever Gill tillsammans med Leif Johansson, rörmokare i Grötlingbo.
- En sak har jag bestämt. Jag kommer inte att sitta här på kvällar och helger och jobba. Då orkar jag inte.
Snart åker de på semester en vecka till Egypten.
Så jobbar vi med nyheter