Anette Andersson hade lång erfarenhet från den offentliga sektorn. Där hade hon dock känt hon en tilltagande frustration att vissa vårdverksamheter inte fungerade som de borde.
Så såddes fröet till Primula Hemtjänst & Städservice.
– Det var nog en lång process. En drivkraft hos mig är att jag tror att jag kan göra saker bättre. I kommunen tyckte jag att fokus låg på fel ställe, det låg inte på att bemöta kunderna, säger Anette Andersson och fortsätter:
– Jag använder inte ordet brukare, det är nästan det värsta ord jag vet. Är man hos kund så har man en annan attityd till sitt uppdrag och man är uppe på tårna lite mer, man har en respekt och det finns en annan integritet.
2015 tog hon steget till att bli privat vårdaktör.
– Då startade jag som ett enmansbolag, som de flesta gör. Sen köpte jag ett företag av en tidigare kollega som skulle gå i pension. Jag hade absolut inga pengar till att köpa företaget, men till slut löste det sig via tre lån. Jag fick ett lån av Almi, ett lån av banken via det företag jag redan hade startat samt att jag pantsatte mitt hus.
Företaget som förvärvades i november 2015 var Eva Hanbergs hemtjänst i Slite.
Men det var ingen dans på rosor de första åren.
– Jag tog ut jättelåg lön, som man får göra när man startar. Det har varit sömnlösa nätter, jag har varit skitnervös och jätterädd. Men samtidigt har jag haft en tro på att jag vet hur man ska göra.
En period var läget akut.
– I slutet av 2018 var vi på väg att få lägga ner, då var det riktigt illa. Och det är ju jag som står ytterst ansvarig för att det går ihop och som har ansvar för mina medarbetare och för mina kunder.
Anette beslutade att försöka härda ut och fortsätta ett tag till.
– Vi hade ett krismöte och alla förstod allvaret. Ganska kort därefter började det vända, alla bjöd till och ansträngde sig.
Vid starten hade Primula 24 kunder och 10-12 anställda.
– Nu är vi 80 anställda, vi har 90 kunder i Visby och 60 kunder i Slite. Plus att vi har ett 80-tal RUT-kunder. Så ja, det har vuxit.
Vuxit till den grad att hon blev fjolårets gotländska mottagare av Dagens Industris Gasellpris.
För att kvalificera sig som ett Gasellföretag ska man uppfylla en rad kriterier, bland annat: En nettoomsättning som överstiger 10 miljoner kronor, ha minst tio anställda, ökat sin omsättning varje år de tre senaste åren, fördubblat sin omsättning under en fyraårig undersökningsperiod, ha sunda finanser samt att företaget i allt väsentligt har vuxit organiskt.
– Men det har jag inte haft en enda tanke på någonsin. Jag tror att skälet till att vi har växt och gått bra, nu under en tid med corona när många skulle vara hemma och arbeta, är att hemtjänsten aldrig kan stanna hemma. Det är bara att kavla upp ärmarna, stövlarna på och gå ut och jobba. Vi som var chefer då bestämde att vi ska finnas på kontoret och stödja vår personal, så vi gick till jobbet varenda dag. Det tror jag var riktigt bra.
När kände du att det började vända, att siffrorna blev bättre?
– Jag har inte tittat på siffrorna. Det får inte gå en massa minus, det är det enda jag bevakar.
I dagsläget menar hon att Primula mår väldigt bra.
– Vi har väldigt bra medarbetare och är så populära att vi behöver sätta stopp då och då, vi privata aktörer kan ju tack och lov göra det när det behövs.
Det går inte att få tag i personal i samma takt som uppdragsförfrågningarna inkommer.
– Det handlar ju om att det är jag personligen som ansvarar för alla mina kunder och mina medarbetare. Jag skulle önska att vi kunde ta emot alla som vill hit, men det får inte ske på bekostnad på kvaliteten.
Hemtjänsten på Gotland är indelad i sju geografiska områden, Primula är i dagsläget aktiv inom tre. En tydlig målsättning för framtiden är att täcka in fler områden.
– Jag har sagt att jag skulle vilja vill ha hela Gotland som upptagningsområde så att alla kan få ta del av vår hemtjänst innan jag går i pension, men det är frågan om jag hinner och orkar det.
Anette har hunnit fylla 65 år och för närvarande genomgår företaget en förändring av organisationen.
– Jag vill att Primula ska leva vidare och vi håller på att omfördela ansvaret. Det är jag som har varit navet i allt och det är ju ohållbart i längden, jag ska bli mindre operativ.
Ett annat mål Anette har för Primula handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare.
– Jag vill att vi ska vara så bra att folk ska stå i kö här utanför för att de vill arbeta hos oss. Jag har förstått att det har uppfattats som kaxigt och att det har stört vissa, men jag tycker att det borde vara självklart för vartenda företag att säga så och ha den ambitionen.
Hur ser det ut i dagsläget, står folk i kö?
– Nja, vi har en jämn inströmning. Men det är också något av en trend i dagens samhälle, att man ska ha snabba belöningar och man är väldigt otålig idag. De som jobbar och får guldklockor för lång och trogen tjänst finns ju inte längre.
För Anette är yrkesstolthet och arbetsglädje två ledstjärnor i Primulas verksamhet.
Det strävar nog de flesta efter, men långtifrån alla lyckas med det. Hur har du burit dig åt?
– Man måste jobba med det hela tiden, påminna sig och påtala det. Yrkesstoltheten kommer här inifrån, säger Anette och lägger handen på bröstkorgen.
Hon fortsätter:
– När jag jobbade i kommunen pratade vi om att det är sällan som man i privata sammanhang presenterar sig med att man jobbar i hemtjänsten. För man skämdes lite för det. Det är ju förfärligt att det är på det viset, tänkte jag. Och om man går till ett jobb som man skäms för, hur bra jobb gör man då, frågar Anette retoriskt.
Hon tycker att det finns en bild av privata vårdaktörer som är missvisande. Vilket i sin tur försvårar samverkan mellan de privata och de offentliga verksamheterna.
– Det vore mycket bättre om vi istället kunde samarbeta, det är någonting jag känner starkt för. Vi skulle kunna jobba för att Gotland ska bli den bästa äldreomsorgen någonsin. På det sättet samarbetas det på ett bättre vis i andra kommuner. Vi skulle behöva ha en bättre förståelse för varandra och hjälpa varandra mycket mer, säger Anette Andersson och tillägger avslutningsvis:
– Jag anser att det är viktigt med valfrihet och nyttigt med konkurrens, det bidrar till att alla skärper sig och vill göra ett bra jobb.