De flesta bönder är uppväxta på sina gårdar och har lantbrukarlivet med sig ifrån barnsben.
Inte Kent Karlsson.
Hans far drev ett måleri i sörmländska Björkvik, och yrkesvalet gjordes tidigt.
Men efter 30 år som målare hade han tröttnat.
- Jag var less på att måla. 1997 köpte jag och en kompis en gård i Rone, men det var först 2001 som jag flyttade hit "på riktigt", berättar Kent Karlsson när GT träffar honom i den gård han sedan dess arrenderar i Näs, inte långt från Näsuddens vindkraftpark.
Krav-drift
Kort innan den flytten hade han träffat sin nuvarande sambo, och en permanent flytt till Gotland kändes naturlig.
- Det kom rätt lämpligt, ler han.
På gården fanns ett 40-tal kor som stod då bundna längs ett foderbord.
- De bara stod där, intill varandra, de kalvade rakt ned i gödselrännan... inte kul alls. Jag byggde om och sedan dess går de fritt, berättar Kent Karlsson, som 2007 också gick över till Krav-drift vilket han själv ser som mest en formalitet.
- Jag uppfyllde i princip alla Krav-regler redan innan. Kemikalier har jag aldrig använt, och inte ens nu har jag så många djur som jag får ha sett till utrymmet.
Snälla djur
Priset som Kent Karlsson nu tilldelas är Gotlands södra härads kreatursförsäkringförenings pris för god djuromsorg.
Inga konstigheter, tycker han själv.
- Alla som har djur borde väl se till att de mår bra? frågar han sig retoriskt.
Kent Karlsson har alltid månat om djurens välbefinnande, något som också lyser igenom när han diskuterar avel.
- Många vill ha stora, fina djur, men det skiter jag i - jag vill ha snälla djur, slår han fast.
- Det finns de kor som springer långt så fort bonden visar sig, men mina är vana att jag är hos dem och drar sig inte undan. Det är en bra flock.
100 djur på gården
Kent Karlsson kan skilja nästan alla åt och säga vem som är vem av de nästan 100 djuren på gården - ett 60-tal ungdjur och knappt 40 kor. Däremot har de inga namn, ingen utom en:
- Jag har en ko som är till hälften highland. Hon har varit här länge och heter Majsan, men de andra heter ingenting.
Är det en fördel att inte ha varit bonde hela livet?
- Ja, kanske. Jag är väl kanske oförstörd, inte så färgad av att man alltid har gjort på ett visst sätt. Dessutom är jag nästan aldrig nöjd - det går alltid att komma på bättre sätt att genomföra saker på, resonerar den föredömlige djurhållaren Kent Karlsson.
- Man lär sig efter hand. Och redan när farsan drev måleriet så tyckte jag att det var roligare att hjälpa grannen att lasta hö.