Mjuka råmanden möter Ylva Wahlby, Sigge Wahlby och Harald Stjerne när de kliver in i ladugården vid Sallmunds i Hamra. Det är dags för kvällsmjölkning och förväntansfulla koögon följer deras rörelser.
Ylva äger och driver gården. Sigge brukar vara med och hjälpa till. Han tycker om att jobba med Ylvas djur sedan han lade ned sin egen grisproduktion. Men Harald, som sedan i somras har kommit hit både morgon och kväll, har en helt annan bakgrund.
Han har ett förflutet som regissör och manusförfattare till teater och film och har sedan arbetat i mer än tre decennier på Dramatiska Institutet i Stockholm, där han också blev professor.
Intresset för djur har följt honom sedan barnsben. Han är född stadsbo, men familjen firade somrar på landet och Harald minns hur han alltid lockades till lantbruket och djuren.
När Harald nu, vid 75 års ålder, har lämnat skolan och blivit gotlänning på heltid, är det ett intresse som har väckts till liv.
Ladugården vid Sallmunds påminner på många sätt om de ladugårdar som Harald Stjerne mötte i sin barndom. Här är det varken fråga om lösdrift eller stordrift. Rölla, Mona, Gun och de 14 andra uppbundna korna står under sina kotavlor, omgivna av boxar med kalvar. Ylva har rörmjölkning och sköter både utmockning och utfodring manuellt. Så ett par extra hjälpande händer är inte i vägen. När Harald tar skrapan och rensar den ena gången från gödsel, tar Ylva den andra och berättar om sin "mjölkproduktionsassistent", som Harald gärna titulerar sig.
– Att Harald kommer spar någon timme för mig både morgon och kväll. Men det är inte bara det. Harald kommer in här med sin synvinkel och ett helt annat tänk. Inte om lantbruk, utan snarare om... livet, säger Ylva.
Hon skrattar åt honom ibland. Som när han kliver in i ladugården och glatt ropar "Hej pojkar!" till korna. Och hon tycker att han utför sysslorna lite avigt ibland.
– Han gör det på sitt sätt helt enkelt. Men det står jag ut med. Så hade det väl varit om jag hade gjort film, säger Ylva och ler.
Harald går upp på höloftet. Sigge strör ut pellets på foderbordet. Det är förrätten som får råmandet att ersättas av det rogivande ljudet från malande käkar från kalvar och kor.
Harald känner sig hemma här och vill stödja Ylvas småskaliga lantbruk.
– Min insats är mitt bidrag till modernäringen, förklarar han.
Men det finns fler skäl till att han har valt att ge sig i kast med en helt ny "karriär" långt efter att hans jämnåriga har gått i pension. Det berättar Harald när vi har slagit oss ned vid hans och Bellas köksbord.
Att börja dagen med morgonmjölkning klockan halv sju och avsluta med kvällsmjölkningen klockan fem ger en stadga åt dagen. Att gå upp i ottan och jobba med djuren för honom inte bara närmare årets och ljusets växlingar. Här står han också mitt i ett sammanhang där han på nära håll får se hur allting hänger ihop.
Och samtidigt hittar han också tillbaka till sin egen berättelse.
Harald Stjerne förklarar med dramaturgens ord:
– I dramatiken finns det två sorters berättelser. Antingen står man på en punkt och tar sig till en annan, eller så färdas man från en punkt, ut i en cirkel, och kommer sedan tillbaka. För mig har det här blivit ett sätt att ta mig tillbaka till det som var min utgångspunkt – till den lille pojkens liv. Och jag tycker om det! Det ger en slags trohet till den man var från början, innan man blev en massa saker.
Både Harald och Bella Stjerne stortrivs med sitt nya liv. När två hus blev opraktiskt var Hamra det självklara valet. Efter att i 30 år ha spenderat långa somrar och lov i Hamra har de fått fler vänner här än vad de hade i Stockholm.
– De första tio åren kom vi hit för naturen, men sedan åkte vi till de människor som fanns här, säger Harald.
Så ensamma har de inte känt sig denna första vinter.
– Visst blir det tomt på vägarna och gott om plats i affären, men det gör ju ingenting, säger Bella
Både Harald och Bella har gett sig i kast med nya saker.
Hon umgås och hittar på saker med kvinnorna i byn.
– Man kan gå på kören och åka och simma och så planerar vi för Hamraveckan. Det finns så mycket man kan haka på här i Hamra, säger Bella Stjerne.
Han är aktiv i föreningslivet och kyrkvärd. Och "mjölkproduktionsassistent".
– Här får man ta nya delar av sitt jag i bruk. Har man ett öppet sinne finns det alla möjligheter att utvecklas här, säger Harald Stjerne.