Det passade ju så perfekt ihop, du vet, tjocka dancehallrytmer och den gotländska, lite mumliga och toast-aktiga dialekten.
Så förklarade gotlänningen Stefan Gabrielsson - eller Rhymatic som han kallar sig när han gör musik - den musikaliska bastarden som var det banbrytande albumet "Turistinformation" som släpptes sommaren 2005. Med skivan tecknade han ett inte alltid så smickrande porträtt av ön, allt ackompanjerat av basgångar lika feta och svettdrypande som boxarnävar.
Han kastade sig sedan vidare och grävde ner sig i rå hiphop - skivorna "Skak ditt asul" och "Gråbo mixtape" - och ännu mer reggae och dancehall.
För att sedan, under kortare stunder, utforska både house och omarbetade hitlåtar.
- Jag gör inte nya låtar, jag startar nya projekt - hela tiden. Tillsammans med min polare Farbror Ogräs har jag bland annat ett projekt där vi gör en sorts blandning av dancehall och reggaeton. Det är ganska snuskigt, så man får hålla för öronen om man är känslig. Och så gör jag smör-reggae med mycket autotune och jag har precis börjat jobba med barnlåtar, berättar han.
Att göra en sak i taget har aldrig varit Rhymatics grej.
Men vi tar det från början.
Jag minns honom från Gråboskolans mellanstadiekorridorer. Han hade för vana att alltid iklädda sig för stor hiphoptröja och keps. Något år senare bytte han Public Enemys hårda formspråk mot kläder draperade med glättiga marijuanalövstryck. Det måste ha varit i samma veva som han upptäckte musiken sprungen från Jamaica, tänker jag i efterhand.
- Vi tävlade om att ha de tuffaste albumen med NWA och 2 Live Crew. Vi cyklade som dårar ner till stan och rusade för att hinna först till skivorna, minns Stefan Gabrielsson.
I nästa andetag ber han att få ringa tillbaka om en liten stund, då han för tillfället befinner sig på en öppen förskola i Stockholm tillsammans med sitt andra barn.
- Sedan fortsatte ju det där, man åkte till fastlandet och köpte på sig plattor, fortsätter han.
- Det är lite sorgligt att man i dag missar den där jakten. Men samtidigt är det ju bra att all musik finns tillgänglig.
Det där sista har Stefan tagit fasta på. Han har försökt att sälja sina skivor, men insåg ganska snabbt att det var lika bra att släppa all musik direkt på nätet. Här kastar han ivrigt ut sina alster.
Och i dag, lagom till första maj, släpps hans nya låt, en omarbetad version av "Staten och kapitalet". Han är noga med att poängtera att det är det brunmurriga originalet som han har utgått ifrån.
För på senare tid har Rhymatic, likt många andra skivsamlare strax över de trettio, grävt ner sig i proggträsket. Nynningen, Mikael Wiehe, Knutna Nävar, Blå Tåget och Dan Berglund är några av dem han klär i baktaktskostym.
- Reggaemusiken har alltid tolkat och gjort om andra låtar. Och att göra progglåtar i reggae/dancehallversion är väldigt roligt, jag är riktigt nöjd med resultatet. Reggaen är ju en sorts fightingmusic.
- Det är handlar om frihet och politik, även om musiken ofta är religiös.
Hur upptäckte du proggen?
- Jag är uppväxt med den musiken. Det fanns proggskivor hemma och barnprogrammen var ganska proggiga när jag växte upp.
Kan man förändra världen med musik?
- Jag tror faktiskt att man kan det. Man åstadkommer nog ingen revolution, men man kan få människor lyfta blicken.
I helgen gör Rhymatic två spelningar på Gotland. I morgon spelar han på Hamnplan 5.
- Det blir ett renodlat partyset, säger han.
På första maj står han på scen för de röda.
- Då blir det i stället väldigt mycket politik.