Christine Senter är legitimerad psykolog och tillika verksamhetsledare inom e-hälsa på regionstyrelseförvaltningen.
Sedan virusutbrottet har hon ingått i den regionala krisstab som samordnar förvaltningarnas arbete med covid-19.
Men i grunden är hon alltså psykolog och möjligen lämpad att leda oss genom mörkret.
Om vi börjar att se bakåt, hur har pandemin påverkat vårt kollektiva mående?
– Det gemensamma är att vi fått in mer osäkerhet i våra liv, det har inte gått att planera, varken privat eller i arbetslivet. Vår hjärna tycker om rutiner och när allt är som vanligt, osäkerhet väcker alarmsystemet och vädrar fara. Och i någon mån har vi levt i krisberedskap under våren.
Detta har inte nödvändigtvis varit av ondo, menar hon. För många har det inneburit mindre stress. För egen del har hon sluppit flera arbetsrelaterade fastlandsresor, istället hållit digitala möten och därmed också fått mer tid hemma.
När viruset kom gick vi mot ljus och sommar, nu väntar hösten. Hur ska vi tänka där?
– Nu ska man vara ödmjuk inför att pandemin drabbat olika, vissa har mist en anhörig eller kanske förlorat jobbet, men i grunden är det inställningen till tillvaron som gör människan lycklig.
Levnadsvanorna är viktiga, menar hon. Via motion och därmed bättre kondition är vi bättre rustade att hantera oro och stress. Det kan räcka med promenader.
– Viktigt är att fokusera på det vi kan påverka. Det är lätt att tänka att ”resan blev inställd”, men istället har man kanske mer tid att umgås med en syster eller sina vänner.
Hon berättar om en vän som tog upp surdegsbakandet sedan hon permitterades och under pandemin bakade tillsammans med andra via Skype.
– Att hitta små guldkorn, planera in små saker som kan ge glädje. Förglädje är inte att förakta. Det värsta som kan hända är att man måste planera om.
Många äldre människor har farit illa under vår i sommar, nu har de även en höst och vinter i ensamhet framför sig.
– Här gäller det att hålla i sina rutiner, kan man komma ut en stund på dagen är det jättebra för välmåendet. Många håller digital kontakt med barn och barnbarn, jag har en bekant där barnbarnet lägger surfplattan med mormor på sitt leksakståg och kör runt med henne där, det är speciellt att kunna se varandra.
Inom Socialförvaltningen på Gotland finns en hälsofrämjande enheten som kan ge dem som behöver stöd att hantera exempelvis en surfplatta.
Så, om vi ska sammanfatta: fokus på det jag kan påverka, belöna hjärnan för "förglädje" och lägg tid på motion.
– Ja, ungefär så. Och fortsätt följa de restriktioner som gäller. I mars, april såg vi ett krisbeteende, nu har vi börjat vänja oss vid det nya vanliga, men samtidigt börjar orken tryta. Det kan absolut vara läge att ta upp sysslor man tidigare inte hunnit med, små projekt som ger glädje i vardagen.