Experterna varnar för att mycket tyder på att den psykiska ohälsan kommer att öka i kölvattnet av coronapandemin. Nyligen varnade även världshälsoorganisationen, WHO, för en global våg av psykisk ohälsa, och i förlängningen en ökning av antalet självmord. WHO drog paralleller till finanskrisen 2008 och dess effekter på folkhälsan. Men hur ser det ut inom vården på Gotland just nu? Veronica Hermann, folkhälsostrateg på Region Gotland, har helhetsbilden:
– Den psykiska ohälsan ökar generellt i samhället, det har vi sett under flera år. Vi ser att det finns en risk för en ökning kopplat till covid-19, men varken här eller nationellt har man sett någon ökning inom psykiatrin än utan det kan i så fall tänkas komma längre fram, berättar hon, och tillägger att det börjat synas en trend för ökat behov inom psykiatrin kopplat till missbruksproblematik, men att det är för tidigt att säga om det beror på corona.
Polisen på Gotland rapporterar att de åker på fler utryckningar kopplade till psykiska ohälsa än vanligt. Trots det kan man inte se en ökning i exempelvis antalet personer som tagit sitt liv på Gotland i år.
– De ökar inte, varken de senaste tio åren eller i år. Det är tragiskt nog cirka elva personer som tar sitt liv på Gotland varje år, och antalet i år följer precis antalen de senaste åren, säger Veronica Hermann och fortsätter:
– Polisen åker på fler larm om psykisk ohälsa, den bilden är vi helt överens om. Men vad larmen innehåller skulle vi behöva analysera, det kan vara olika scenarier.
Varken inom primärvården eller psykiatrin på Gotland märks någon ökning av psykisk ohälsa än så länge, berättar hon.
– En kvalificerad gissning är däremot att den allmänna oron eller stressen i samhället ökar, för var och en är påverkad. Det är helt normala reaktioner i en krissituation, då ökar oro, ångest och stress. I de allra flesta fallen klarar vi oss rätt så väl igenom det med stöd av andra. Om man däremot mår så dåligt att man inte kan sköta dina dagliga uppgifter eller sin sysselsättning, då bör man söka vård.
Bilden av att coronakrisen än så länge inte fått många att söka vård för psykiska besvär delas av Jonas Sommar, verksamhetschef och psykolog på vårdcentralen Visborg.
– Vi har ett högt söktryck relaterat till psykisk ohälsa ganska konstant. Jag kan inte se att sökmönstret har förändrats heller, att folk söker explicit för coronaoro.
Han tycker inte att det är konstigt att WHO varnar för det, med tanke att det finns många länder som har mycket tuffare restriktioner än Sverige.
– Att vara i karantän påverkar den psykiska hälsan kraftigt. I Sverige bygger det mycket mer på frivilliga åtaganden, vilket gör att vi har ett annat upplevt manöverutrymme som gör att vi håller ut bättre. Den vägen som Folkhälsomyndigheten har valt skulle jag tro är ganska bra för den psykiska hälsan i landet, för karantän kan bli rätt tufft, säger Jonas Sommar.
Vad händer när vi tvingas till karantän?
– Du tappar ditt sammanhang, dina arbetskollegor, hela vardagsstrukturen. Sverige är ganska öppet men många tvingas till nya rutiner och kanske hemmajobb, vilket för vissa är jätteskönt medan andra mår ganska dåligt av att tappa sitt sociala sammanhang. Den grupp i Sverige som tvingas till en sorts karantän är de över 70 år och de som är i riskgrupper. Att bli fråntagen sina sociala sammanhang när man kanske ändå är ganska ensam kan slå hårt.
Vad tror du är jobbigast med den här situationen?
– Det är svårt att säga, men just det här att inte ha ett slut att förhålla sig till, det är svårt.
Hur kan man förhålla sig till det då?
– Att försöka hitta en acceptans. Tänka att just nu är det såhär och fokusera på hur man kan ta hand om sig själv just i dag för att må så bra som möjligt. Snäva in tidsgränsen och ta det dag för dag, säger Jonas Sommar.
Redan nu görs mängder med analyser av hur coronapandemin kan komma att påverka folkhälsan framöver. Bland annat har det kommit en rapport om just påverkan på den psykiska hälsan.
– Där nämns att den allmänna oron kan öka, men också att det finns en risk att människor som har en pågående psykisk sjukdom kan försämras. Det finns även en risk att de som har varit covid-patienter, eller för vårdpersonal som arbetat med dem, att utveckla PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), säger Veronica Hermann.
Det finns även en ökad risk för våld i nära relationer när vi i högre utsträckning spenderar tid hemma. Myndigheterna ser även en risk för mer missbruks- och beroendeproblematik, och att vi motionerar mindre under pandemin.
– Det finns absolut en farhåga om att folkhälsan kan påverkas. Samtidigt är det här en kris som drabbar oss alla samtidigt och gör att vi blir uppfinningsrika. Vi samverkar på ett helt annat sätt och den sammanhållningen kan vara väldigt bra för oss.
Vad kan man göra själv för att må så bra som möjligt?
– Hitta rutiner i kaoset och försök att göra saker som är roliga. Ät regelbundet, rör på dig och få frisk luft. Försök att ta hjälp av andra människor. Det finns många som är väldigt ensamma tyvärr men det finns möjlighet att vända sig till olika hjälplinjer och organisationer. En uppmaning till oss alla är att vi behöver bry oss om varandra lite mer just nu. Våga fråga hur någon mår och lyssna på svaret, säger Veronica Hermann.
Jonas Sommar tror att det kommer att finnas ett före och ett efter covid-19, med förändringar både i samhället men också på individnivå.
– Jag tror att vi kommer att ha en ödmjukhet inför att saker och ting kan svänga. Vi kanske också lättare kan svara på frågan vad som är viktigt på riktigt. Eventuellt blir det större fokus på de nära relationerna vi har och att vi stänger av sociala medier oftare för att det inte är relevant i samma utsträckning.
Linjen som Folkhälsomyndigheten har valt, som bygger mycket på personligt ansvar, bygger på att vi ska orka hålla i under en längre period. Jonas Sommar tipsar om hur vi ska tänka för att orka hålla i och hålla ut under den här tiden med oklart slutdatum.
– Det är viktigt att komma ihåg att vi alla sitter i samma båt. Vi behöver hitta en egen inre drivkraft mot samma mål och påminna oss varje dag om varför vi gör det här som känns så himla fel. Drivkraften kan vara "jag gör det för mina föräldrar" eller "jag gör det för att skydda Sveriges grannen". Det gör att vi kan hålla ut.